Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran - Uppfostringsanstalt, Allmän. Se Tvångsuppfostran - Uppfostringshjälp - Uppfostringskommittéer - 1. Uppfostringskommissionen af år 1745 - 2. Uppfostringskommittén af år 1812 - 3. Stora uppfostringskommittén, af år 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litteraturanvisningarna under Pedagogik samt
O. Anderssen, "Billeder af dannelsearbeidets
historie" (I–IV, 1908–14). Se ock
Folkskolor, Skolväsen, Universitet och
Uppfostringskommittéer.
S-e.
Uppfostringsanstalt, Allmän. Se
Tvångsuppfostran.
Uppfostringshjälp kallas de penningbidrag till
ett barns uppehälle och uppfostran, som dess fader
(frivilligt eller enligt domstols förordnande)
betalar till dess moder, då denna har barnet i sin vård.
Jfr Underhållsskyldighet.
C. G. Bj.
Uppfostringskommittéer, namn på åtskilliga för
det svenska undervisningsväsendets ombildning
tillsatta kommittéer. 1.
Uppfostringskommissionen af år 1745. Sedan hattpartiet kommit
till makten vid 1738–39 års riksdag, framhöll
handels- och manufakturdeputationen som ett af
de förnämsta medlen till manufakturiernas och
de ekonomiska inrättningarnas uppkomst, "att vid
skolor, gymnasier och akademierna i riket, i
stället för ett och annat mindre nödigt, som där
ännu, efter förra tiders väsende, läres endast till
att bortglömma, ungdomen anfördes till ekonomiska
och andra reala vetenskaper, af hvilka såväl de
studerande själfva, i hvad stånd de ock komma,
som fäderneslandet kunde hafva gagn och nytta".
I anslutning därtill begärde jämväl rikets ständer,
i skrifvelse af 18 april 1739, att K. M:t ville
förordna några skickliga män att med det första
genomse och förbättra skolordningen och de
akademiska konstitutionerna samt, efter vederbörandes
hörande öfver deras förslag, låta utarbeta ett
projekt till ständernas eget ompröfvande och
gillande vid deras nästa sammankomst. Sedan denna
anhållan förnyats vid urtima riksdagen 1740–41,
förordnades omsider 15 nov. 1745, på
Kanslikollegiets förslag, 15 personer till medlemmar af
den kommission, som ständerna begärt. Dess
första sammanträde egde rum redan 11 jan. 1746,
under riksrådet grefve K. G. Tessins
ordförandeskap; men sedermera fördröjdes af åtskilliga
orsaker dess arbeten, så att kommissionen först 23
aug. 1760 kunde till K. M:t aflämna sitt förslag
till ny skolordning, det ryktbara 1760 års "projekt
till en förbättrad och förnyad förordning för
trivialscholar och gymnasier i riket". Dess förslag
till akademiska konstitutioner var då ännu icke
färdigt. Innan nämnda "projekt" ännu hunnit
bli pröfvadt af ständerna, upplöstes kommissionen
till följd af mösspartiets seger vid 1765–66 års
riksdag, men den återställdes sedermera vid
följande riksdag med något minskad personal genom
K. M:ts beslut 17 jan. 1770. Sedan den under
28 nov. 1778 aflämnat ett revideradt förslag till
ny skolordning, förde den ett alltmera tynande lif,
tills den slutligen synes ha upplösts i början af
1790-talet. Jfr H. Hernlund, "Bidrag till den
svenska skollagstiftningens historia under
partitidehvarfvet 1718–1809, I: 1718–1760" (1882,
1892), och "Skolordningsförslaget af den 28 nov.
1778" (1880).
2. Uppfostringskommittén af år
1812. Vid 1809–10 års riksdag hemställde
Allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet, med
anledning af ett på Riddarhuset inlämnadt memorial
af rektorn vid Norrköpings trivialskola, G. A.
Silverstolpe, att rikets ständer, med öfverlämnande
af Silverstolpes förslag till förbättringar i rikets
uppfostringsverk, skulle hos K. M:t göra
framställning om nödvändigheten "att genom kunnige och
erfarne män låta undersöka läroverkens
närvarande tillstånd och att kraftigt uppmuntra alla
tänkare att sysselsätta sig med ämnet, på det dessa
inrättningar kunde erhålla ett efter tidens
upplysning mera lämpadt skick". Med bifall därtill beslöt
riksdagen 3 april 1810 att hos K. M:t anhålla om
nedsättande af en kommitté enligt utskottets förslag,
hvilket också af K. M:t verkställdes 29 jan. 1812.
Kommittén, som urspr. bestod af 14 personer, hade
J. Adlerbeth till sekreterare och A. v.
Hartmansdorff till kanslist. Sedan kommittén med sig
ytterligare adjungerat rektorerna G. A. Silverstolpe
och Axel Fryxell, hvilken senare till kommittén
insändt ett af honom författadt tal om vid
läroverken nödiga förbättringar, uppdrog den åt dessa
båda samt lektor N. Bergstén att hvar för sig
upprätta ett förslag till omarbetning af 1807 års
skolordning i öfverensstämmelse med vissa af Bergstén
och Silverstolpe uppställda grunder, hvarefter
kommitténs samtliga ledamöter skulle taga dessa
förslag i öfvervägande. 8 april 1817 öfverlämnade
kommittén till K. M:t sitt förslag. Sedan det med
ledning af såväl domkapitlens och prästeståndets
anmärkningar som öfriga inkomna erinringar af
kommittén omarbetats, fastställdes det af K. M:t
16 dec. 1820. Kommittén, som under de följande
åren bl. a. utarbetade förslag till en ständig
lönereglering för lärarna vid elementarläroverken (af
16 aug. 1822) och till en ny stadga rör.
studentexamen (af 23 dec. s. å.) äfvensom förslag till
organisation af den allmänna folkundervisningen
(af 10 maj 1825), upplöstes, först sedan
nästföljande kommitté trädt i verksamhet.
3. Stora uppfostringskommittén,
af år 1825. Genom skrifvelse till K. M:t 14 okt.
1823 hade riksdagen anhållit, "det sakkunnige
män måtte få sig i nåder uppdraget att öfverse och
granska militärundervisningsanstalternas tillstånd i
riket och därefter föreslå de åtgärder till
förändrad organisation af dithörande läroverk, hvilka
kunde synas af behofvet påkallade". Med bifall
därtill ansåg K. M:t likväl "detta ärendes
grundliga utredning säkrast och lämpligast befrämjas
därigenom, att denna undersökning i ett
sammanhang utsträcktes till rikets hela uppfostringsverk",
och förordnade 21 dec. 1825 en kommitté under
kronprins Oskars ledning, till hvars ledamöter K.
M:t på kronprinsens förslag förordnade 26
personer, ordföranden oberäknad. Inom kommittén
framträdde snart så stridiga åsikter, att en förening
mellan dem var omöjlig. Minoriteten, som synes ha
bestått af grefve K. A. Fleming, K. von
Rosenstein, H. Järta, af Wingård, J. O. Wallin, K. P.
Hagberg, S. Grubbe, E. G. Geijer, A. O. Lindfors
och den något senare till sekreterare utsedde J.
Wallin, ansåg nämligen, att hvarken kommitténs
uppdrag eller det offentliga
uppfostringsväsendets tillstånd berättigade till mera genomgripande
reformförslag, under det att majoriteten, frih. F.
Sparre, A. af Kullberg, E. Tegnér, J. P. Lefrén,
Kr. E. von Weigel, P. von Afzelius, A. von
Hartmansdorff, J. J. Berzelius, K. A. Agardh, S. P.
Ågren, Axel Fryxell och L. M. Enberg m. fl.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
