hvilket dock inhiberades till följd af konungens död. Med Karl XII:s död förlorade deputationen sin makt, och dess ledamöter afskedades 5 jan. 1719. Med den ramlade systemet. Goertz, von Dernath och Ecklef jämte deras betjäning häktades (om Goertz’ vidare behandling se artikeln om honom). I midten af 1720 lösgafs von Dernath, men Ecklef först 1727. Redan före ständernas sammankomst 1719 förordnade drottning Ulrika Eleonora en kommission öfver Goertz, von Dernath och deras handtlangare. Dessutom nedsatte ständerna i maj 1719 en kommission för att granska Upphandlingsdeputationens och Kontributionsränteriets finansförvaltning. I ifvern att straffa Goertz afvisade ständerna hans anbud om redovisning, hvilken f. ö. skulle ha blifvit en vansklig uppgift, enär före Cronfelts inträde hvarken protokoll, registratur eller diarium förts i deputationen. Ecklef, som uppsatt dennas räkenskaper för 1716, fick sig ålagdt det kinkiga uppdraget att afsluta dess räkenskaper. De äro ej fullt tillförlitliga. Ständerkommissionens arbete granskades af en deputation, som tillsattes af riksdagen 1723 och kom till det resultat, att efter Goertz fanns en kassabrist af mer än 18 tunnor guld, af hvilka 5 torde kunna återfås från utlandet, och efter von Dernath en dylik af 123,570 dal. smt. Deputationen fäste ej afseende vid en af förmyndare för Goertz’ barn insänd räkning, som upptog deras fordran af svenska staten till omkr. ¹/₃ mill. rdr. G. E. A. Upphettande medel (lat. calefacientia, af calefacere, göra varm), med., har man förr kallat sådana medel, som tillföra kroppen värme, öka blodtillflödet till huden och ofta, såsom en följd däraf, framkalla svettning. Sådana medel äro i främsta rummet varma eller heta drycker, t. ex. teer, varm mjölk, uppvärmda spritblandade drycker o. s. v. Uttrycket ”upphettande medel” (remedium calefaciens) brukas numera icke. O. T. S. (C. G. S.) Upphettning. Ställes ett kärl, innehållande kallt vatten, på en varm spiselhäll, stiger vattnets temperatur eller m. a. o. upphettas vattnet. Göres samma försök med en isbit, smälter denna, men blir ej varmare, oaktadt äfven nu värme tillföres. Först då isen är smält, börjar temperaturen stiga. Upphettning innebär alltså ett sådant tillförande af värme, att härigenom temperaturen ökas. K. S--n. Upphostning, detsamma som sputum (se d. o.). Upphärad, socken i Älfsborgs län, Flundre härad. 5,573 har. 1,321 inv. (1919). Annex till Rommele, Göteborgs stift, Domprosteriets norra kontrakt. Upphöja, mat. Att upphöja ett tal a till andra, tredje, fjärde.... potensen (digniteten), eller att potentiera talet a med 2, 3, 4...., betyder i algebran att bilda produkten af två, tre, fyra .... faktorer, hvar och en af storleken a. Det tal, hvarmed a potentieras, kallas exponent (se d. o.). Jfr Potens 2. E. L--g. Upphöjdt arbete. Se Relief. Upphöjelsetillstånd, Kristi, teol. Se Förnedring. Uppkastning, med. Se Kräkning. Uppköpsmejerier. Se Mejeri, sp. 1493. Upplagshamn. Se Hamn, sp. 1276, 1277. Upplagsnäring, bot. Se Reservnäring. Upplagsplatta, bygnk. Se Underlagsplatta. Upplagsrot, bot., detsamma som ammrot (se Rot). Uppland (Upland), landskap i Svealand, beläget mellan 59° 13′ och 60° 40′ n. br. samt 1° 25′ v. och 1° 2′ ö. lgd från Stockholms observatorium, gränsar i n. till Bottniska viken, i ö. till Ålands haf och Östersjön, i s. till Östersjön och Mälaren, i v. till Västmanland, där Sagån delvis bildar gräns, och i n. v. till Gästrikland, som fordom tillhört U. och mot hvilket landskap gränsen går dels i, dels på ena eller andra sidan om Dalälfven. (Se blad V af Nordisk familjeboks karta över Sverige i bd XXIX.) Landskapets område utgör 12,443 kvkm. land och, utan inräkning af Mälaren eller hafvets vikar och sund, 509 kvkm. vatten, tillsammans 12,952 kvkm., hvaraf 5,313 kvkm. bilda Uppsala län, 5,874 kvkm. (större delen af det s. k. Roslagen, se d. o., landskapets östra del) ingå i Stockholms län, 1,703 kvkm. (det s. k. Fjärdhundra, landskapets västra del) i Västmanlands län samt omkr. 62 kvkm. i Stockholms öfverståthållarskap. Folkmängden i landskapet vid 1919 års början utgjorde 596,741 pers., 48 på 1 kvkm., däri inberäknad den Stockholms stad tillhörande andelen (stadsdelarna på norra stranden af Mälaren och Saltsjön samt en del af Staden inom broarna). -- U. är ett lindrigt kuperadt slättland, som i mellersta och norra delarna på få ställen höjer sig till inemot 50 m. ö. h., och har i s. ö. bergshöjder, som uppstiga till 70 m. och i den västra delen ända till nära 100 m. U. tillhör tre vattenområden. Det norra, som är af liten omfattning, genomflytes af Dalälfven och har endast en större vattensamling, Tämnaren (36 m. ö. h.), hvarifrån i nordlig riktning Tämnarån flyter. Inom östra vattenområdet, som är af ringa bredd, äro vattendragen många, men mindre betydande; de största ha nordlig riktning, såsom Olandsån och Skeboån. Den största sjön inom området är Erken (26 kvkm., 11 m. ö. h.). Landskapets öfriga del tillhör Mälarens vattenområde. Dess märkligaste vattendrag är Fyrisån, som faller ut i den norrut gående förgrening af Mälaren, som närmast denna kallas Görväln, sedan Skarfven, Sigtunafjärden, Skofjärden och så Ekoln, hvilken utom Fyrisån äfven upptar den från v. kommande Örsundsån. Vidare märkes den ofvan nämnda Sagån, hvilken faller ut i Oxfjärden. Helt små äro de vattendrag, som falla ut i Mälarens öfriga mot n. inskjutande vikar, såsom Ekolsundsfjärden och Svinnegarnsfjärden, som mottar Enköpingsån. Ett stort antal af Mälarens öar tillhör U., t. ex. Lofö, Svartsjölandet (Färingön), Ekerö-Kersö-Munsö, som nu bilda en enda ö, Björkö, Adelsö, Grönsö och Arnö. Äfven östra kusten är genomträngd af flera vikar