1203 Upplysta despotismen-Upplösande äktenskapshinder 1204 tisk världsåskådning. Fysiokraterna angrepo de rådande nationalekonomiska grundsatserna. Montes-quieu, den mest positive af "upplysningens" män, ville ersätta despotismen med en konstitutionell författning enligt engelskt mönster. Rousseau, deist liksom Voltaire, skilde sig såtillvida från de öfrige upplysningsmännen, att han häfdade känslans och det naturligas rätt emot förståndstyranniet och den konventionella förkonstlingen, men dref i stället abstraktionen till dess höjd i sina samhällsteorier om folkviljans allenavälde och en absolut jämlikhet. Den tyska upplysningen (die aufklärung) öfverens-stämde med honom i det förra hänseendet. I Sverige voro upplysningens förnämsta representanter Kellgren, Leopold, N. v. Rosenstein (i Vol-taires anda) och Thorild (i Rousseaus). - Under det Montesquieu och Rousseau sålunda uppställde kraf vet på politisk själfstyrelse, ansågo Voltaire, encyklopedisterna och fysiokraterna, att "upplysningens" idéer bäst kunde realiseras genom enväldet, utöfvadt af "upplysta" regenter ("filosofer på tronen"), och åtskilliga af tidehvarfvets furstar och statsmän lånade sig också därtill. Därigenom uppkom den upplysta despotismen, efter hvilken upplysningstidehvarfvet äfven plägat uppkallas (den upplysta despotismens ti-d e h v a r f) och såsom hvars förnämsta representanter märkas kejsar Josef II i Österrike, Fredrik II i Preussen, Katarina II i Ryssland, Gustaf III i Sverige och ministrarna Pombal i Portugal, Turgot i Frankrike, Äran da i Spanien och Struensee i Danmark. Den upplysta despotismen åvägabragte flera nyttiga reformer och bidrog därigenom utan tvifvel till, att åtskilliga länder förskonades från sådana våldsamma omstörtningar som den franska revolutionen, men den delade upplysningens allmänna generaliseringsbegär och ohistoriska uppfattning, hvarför många af dess reformer också uppväckte ett berättigadt missnöje hos folken, och i längden kunde dessa ej tillfredsställas af ett reformarbete, från hvars program politisk själfstyrelse var utesluten ("Allt för folket, intet genom folket" var de upplyste despoternas valspråk). Därtill kom, att i Frankrike, där behof vet af reformer var störst, arbetet på dessa sent börjades och snart afbröts. Till följd däraf fingo i detta land mot slutet af tidehvarfvet de riktningar inom upplysningen, som fordrade politisk frihet, öfver-handen öfver den upplysta despotismen, och resultatet däraf blef den franska revolutionen, som därför med skäl plägat anses som den slutliga frukten af upplysningstidehvarfvets utveckling. "Upplysningens" stora berättigade innebörd: krafvet på de föråldrade samhällsinstitutionernas af skaffande, blef därigenom i Frankrike fullständigt realiseradt, och därmed gafs impulsen till ett liknande verk i det öfriga Europa. Men på samma gång bragtes dess skefheter därigenom i dagen. Den materialistisk-ateistiska världsåskådningen ledde till djurisk för-vildning. När teorierna om folkviljans allmakt och en absolut jämlikhet skulle praktiskt tillämpas, blef följden anarki eller blodigt skräckvälde, och öfver-förd till verkligheten, blef den ur missaktningen för det nationella uppväxta kosmopolitismen det Napoleonska världs- och våldsherradömet. Genom dessa erfarenheter uppstod i början af 1800-talet öfver hela Europa en stark reaktion (se d. o. och Nyromantik) mot upplysningstidehvarfvets hela åskådning - en reaktion, som i mycket ledde till en rikare och sundare utveckling, men också å sin sida gjorde sig skyldig till öfverdrifter. Det är och blir dock upplysningstidehvarfvets oförgängliga förtjänst att ha bortskaffat en massa fördomar, vidskepelser och band, som förut nedtyngde människoanden. S. B. Upplysta despotismen. Se Upplysningstidehvarfvet. Upplåtelse, jur., viljeförklaring, hvarigenom innehafvaren af en mora omfattande rättighet inom dennas ram stiftar en särskild rättighet för annan person, t. ex. en fastighetsegare utarrenderar fastigheten på vissa år eller medger inteckning i densamma ("upplåter" nyttjanderätt resp. panträtt), en uppfinnare tillåter ett bolag att under viss tid begagna hans patenterade uppfinning ("upplåter" en begränsad rätt att utöfva patentet). För statens räkning upplåtas sålunda jämlikt gifna regler nyttjanderätt till kronojord, kronans jordegarandel i grufva, kronan tillhöriga vattenfall m. m. Ordet upplåtelse (och likaså upplåta) begagnas någon gång, t. o. m. i lag, äfven om sådan fullständig af händelse af en rättighet, som noggrannare uttryckt betecknas som öfver-låtelse (se d. o.). Jfr Singularsucces-sion.^ C.G.Bj. Uppläggning och dekorering, kokk., är i den finare matlagningen ett särdeles viktigt moment. "På kokkonsten", säger Hagdahl (se d. o.), "har man två fordringar, den ena att behaga ögat, den andra att behaga gommen. I verkligheten äro de dock en och densamma, ty gommen behagas genom ögat och ögats rekommendation till gommen är en omständighet, som ingen kock i världen ostraffad vågar missakta". Den af kokkonsten använda dekoreringen bör vara gjord för att ätas eller åtminstone att väcka aptit. De stora, kalla rätterna uppläggas på socklar af risgryn, potatismos o. s. v.; dessa socklar böra smakfullt siras med figurer af växlande art. Varma rätter kunna serveras på konstnärligt arbetade fyrfat (chauffeuses 1. réchauds). Dekoreringen har lagar, som ytterst bottna i känslan för det sköna och för hvarje tillagning passande. Timbalen (se d. o.) t. ex. fordrar sin dekorering, tårtan sin, den helstekta skinkan sin: hummersaladen kräfver en annan utsmyckning (med grönt o. s. v.) än risblanc-mangén o. s. v. Fisken upplägges ej på samma sätt som köttet o. s. v. Dekoreringen i sin mest omfattande betydelse har sin plats vid de kalla rätterna. Vid de varma kommer den lättare på af vägar som t. ex. den otrefliga seden att upplägga den tvetydiga läckerheten stekt fasan i en atrapp (eller ett skinn) af en preparerad fasan, hvilken kan vara dammig och full af hundratals millioner bakterier. Vid dekoreringen har kokkonsten ett godt hjälpmedel i den s. k. hateletten, en mer eller mindre konstnärligt förfärdigad nål, att kröna rätten; på hateletten kunna fina läckerheter, såsom tuppkammar och hela tryfflar m. m. uppsättas. Äfven för hvardagsmat bör uppläggningen vara treflig och tilltalande. Automatportioner göra ingen glad. Upplänga, skpsb. Se S p a n t. Upplösande äktenskapshinder, jur., sådant af