(trädgården anordnades urspr. på 1650-talet af Olof Rudbeck d. ä., som byggde den ännu kvarvarande orangeribyggnaden, hvilken nu inrymmer Museet för nordiska fornsaker). U. har flera monument. Gustaf Vasas byst af järn (modellerad af Fogelberg 1827) är placerad på slottets borggård, Karl XIV Johans byst (mod. 1854 af Fogelberg) i Carolinaparken, Geijers staty (1888, mod. af Börjeson; se Geijer, fig. å sp. 863) framför universitetshuset och Gunnar Wennerbergs staty (1912, mod. af Lundberg) i Slottsparken (se fig. i art. Wennerberg). Oafsedt universitetet eger staden flera undervisningsanstalter: Högre allmänna läroverket (fig. 12; till sitt ursprung en medeltida domskola, som egde fortbestånd efter reformationstiden, kallad "katedralskola", en lång tid efter 1702 års brand inrymdt i nuv. domkapitelshuset), folkskollärarseminarium (inrättadt 1845), Högre allmänna läroverket för flickor (vid Västra strandgatan, byggnaden uppförd 1889), Enskilda läroverket sedan 1892 (vid Trädgårdsgatan), Lindska läroverket för flickor (vid Odinslund, i den byggnad, som förr innehades af Läkarföreningen, uppförd af biskop v. Schéele), Fjellstedtska skolan (med studentexamensrätt), blindskola (vid Åsgränden), fackskola för huslig ekonomi (vid Trädgårdsgatan), Tekniska skolan och flera folkskolor. Ett arbetarinstitut med bibliotek och läsesalar är inrymdt i "Fyrishall". I slottet är inrymdt landsarkiv (inrättadt 1903). För sjukvården finnas, utom Akademiska sjukhuset, epidemisjukhus, beläget bakom kyrkogården, och Samariterhemmet vid Kungsängs-esplanaden (se Diakonissa, sp. 303). För gymnastik och idrott är sörjdt genom studentkårens gymnastikhus vid "Svandammen" och dess idrottsplats vid Flusterpromenaden, hvartill kommer badinrättningen Centralbadet (vid Gamla torget). Modern saluhall finnes vid S:t Eriks torg (se fig. 2). Genom Norra stambanan, Uppsala--Gäfle--Ockelbo och Uppsala--Länna--Norrtälje samt Uppsala--Enköpings järnvägar står U. i förbindelse med svenska järnvägsnätet. Under seglationstiden har staden dagliga ångbåtsförbindelser med Stockholm och de orter, som ligga vid segelleden. Kommunikationerna inom staden uppehållas sedan 1905 af spårvägar, som utgå dels från Norra stationen (vid Eriksdal), dels från Svartbäcken samt sträcka sig genom staden till Centralstationen och "Grindstugan". Staden har eget elektricitetsverk och gasverk (det senare sedan 1859) samt vattenledning (sedan 1874--76; vattentornet är beläget i slottets södra torn och en reservoar på borggården). Fast brandkår (med fullständig automobilisering) finns sedan 1892. För fattigvård och välgörenhet är väl sörjdt: borgerskapets gubb- och änkhus (vid Johannesgatan), uppfördt 1840, för behöfvande borgare och deras änkor, försörjningsinrättningen ("Invaliden"), tillkommen 1815, barnkrubba, barnavårdsnämnd och Gillbergska barnhusinrättningen (se d. o.). I öfrigt handhas fattigvården i hufvudsak enligt det s. k. Elberfeldsystemet (se Fattigvård, sp. 1447). Under senare tider har handelsverksamheten nått stort uppsving. 1915 funnos 372 handlande, med en uppskattad inkomst af 1,330,042 kr. Större marknader höllos förr tre gånger om året: i febr. (Distingen), i juni (Ersmässan) och i okt. (höstmarknaden), men dessa upphörde fr. o. m. 1896 och ersattes med två andra för försäljning af kreatur och landtmannaprodukter samt slöjdalster o. d. Den ena hålles i förra hälften af febr., den andra i förra hälften af okt.; båda räcka officiellt blott en dag. Genom k. br. 25 febr. 1887 erhöll U. stapelstads-, nederlags- och transitoupplagsrätt. Tullkammaren öppnades 1889, och 1919 utgjorde tulluppbörden 477,356, fyr- och båkafgifterna 54 och lastpengarna 21 kr. Hamnen i Fyrisån är liten och trång och kan ej mottaga större fartyg än 2,4 m. djupgående. I staden hörde 1918 hemma 5 ångfartyg om 681 bruttoton. Handtverksidkarnas antal 1915 var 284, hvaraf 2 bolag och 28 kvinnor, med 396 manliga och 73 kvinnliga arbetare samt en bevillningstaxerad inkomst af handtverksdriften af 513,547 kr. Fabriksindustrien sysselsatte 2,817 arb. vid 78 arbetsställen samt hade ett salutillverkningsvärde af 29,529,174 kr. (1917) och en bevillningstax. inkomst för 1916 af 2,280,903 kr. Bland industrier märkas 8 mek. verkstäder med 697, 2 skofabriker med 340, 3 sömnadsfabriker med 262, 8 boktryckerier med 248, 5 tegelbruk med 239 och 4 snickeri- och möbelfabriker med 138 arb. (1917). I staden utges 2 dagliga tidningar, "Upsala" och "Upsala nya tidning", hvarannandagstidningen "Upland" och veckojournalen "Triumf". I ecklesiastikt afseende utgör Uppsala stads församling ett pastorat, som är prebende till domprosten. Bondkyrkan tillhör Bondkyrka (se d. o.) landsförsamling. Staden har en borgmästare och tre juridiskt bildade rådmän, af hvilka en tillika är magistratssekreterare och notarius publicus och en annan polismästare. Stadsfullmäktiges antal är 45, och staden har särskild stadsingenjör och stadsarkitekt. I U. finnas Uppsala sparbank (grundad 1830), Upplandsbanken (grundad 1865) och afdelningskontor af Mälarebanken (sedan 1847), Riksbanken (sedan 1904), Svenska handelsbanken och Svenska landtmännens bank. -- Stadens vapen (fig. 1) visar i blått fält ett gyllene lejon med uträckt röd tunga och krönt hufvud. Om den strax s. om U. belägna Polacksbacken med Eklundshof se Upplands infanteriregemente. Historia. Den plats, där U. nu ligger, kallades urspr. Aros (åmynning), senare Östra Aros till skillnad från Västra Aros (Västerås). Aros var vid sitt första framträdande i källorna en hamnplats, där ån mynnade ut i de under olika tider på året mer eller mindre sjöliknande öfversvämningar (Fören), som då bl. a. upptogo en stor del af nuv. Kungsängen med kringliggande områden. De, som ämnade söder- eller österifrån bege sig till den 5 km. n. om nuv. staden U. belägna tings-, marknads- och tempelplatsen U. (se Gamla Uppsala), lade vid Aros till med sina farkoster för att därifrån färdas landvägen till förstnämnda ort. När hednatemplet upphörde att existera och detta Uppsala ej längre var hufvudorten för svearnas kult samt kristendomen vunnit insteg i Uppland, förlorade denna ort i betydelse, men Aros synes ha fortsatt att vara en besökt hamnplats, som förmedlade handeln på norra delen af Uppland och säkerligen också Norrland. Redan i början af 1200-talet hade Gamla U:s betydelse