Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsala. 2. (Latinis. Upsalia) Stapelstad i Uppland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i så hög grad sjunkit, att det var fråga om att
flytta biskopssätet och domkyrkan därifrån. Frågan
var aktuell under en stor del af 1200-talet,
tills man 1271 definitivt beslöt att verkställa
flyttningen. Till det nya ärkebiskopssätet utsågs Östra
Aros. Det var säkerligen redan en efter den tidens
förhållanden afsevärdt befolkad ort och besökt
handelsplats och hade redan före 1231 åtminstone
en kyrka, S:ta Marias, vid nuv. Bredgränd och
Östra Ågatan, och sedan 1247 ett franciskankloster,
vid Klostergatan. Huruvida S:t Pers kyrka
vid S:t Persgatan fanns redan den tiden är
osäkert. På västra sidan om ån låg Helga
Trefaldighetskyrkan, som gifvet redan var
landsförsamlingens kyrka. Aros uppges ha brunnit fyra
gånger, sist 1268. Västra sidan om ån synes
emellertid ha varit obetydligt bebyggd, då
ärkebiskopssätet och domkyrkan förlades dit 1273.
Strax därefter började Östra Aros kallas
Uppsala. Ärkebiskopssätets flyttning hade den största
betydelse för ortens utveckling, emedan kyrkans
prelater och tjänare äfven i ekonomiskt afseende
förskaffade den en hel del fördelar, hvartill kom,
att pilgrimer och mycket annat folk vid de stora
kyrkliga festerna strömmade till orten. Längre
fram under medeltiden blef domkyrkans betydelse
för U. ännu större, sedan den på jordbesittningar
allt rikare stiftskyrkan blef nödsakad att drifva
affärer med sina förnödenheter. Den bofasta
handels- och handtverksidkande befolkningen tillväxte
alltmer. Tyska handtverkare och köpmän bosatte
sig i U. redan på Magnus Ladulås’ tid, och orten
skilde sig i rättsligt hänseende från den omgifvande
landsbygden och blef stad, hvilket har egt rum
före 1302, då fogden och rådet i U. omtalas första
gången, afkunnande dom på torget (in communi
placito). 1329 funnos två borgmästare. Staden
omgafs, åtminstone delvis, med en graf (senare
tidens stadsdike). Vid samma tid omtalas S:t
Pers kyrka första gången (1302) och helgeandshuset
1298. Kungsgården ”Islandet” (vid nuv.
Bäfvernsgränd) nämnes 1338 och användes till
bostad åt fogden och konungen vid hans uppehåll
å orten. Ännu 1594 bodde hertig Karl där, men
donerade gården 1610 till ståthållaren Kristofer
Wärnstedt. Biskopsborgen på platsen för nuv.
universitetshuset uppfördes på 1340-talet.
Domskolan var belägen på holmen i ån, Studentholmen
(jfr Kommunitet, sp. 684). I slutet af
medeltiden utverkade ärkebiskop Jakob Ulfsson 1477
påfvens medgifvande att få inrätta ett ”studium
generale”, d. v. s. ett universitet, i U., som till
en början fick sina lokaler på nyssnämnda holme.
Under medeltiden var det emellertid stadens egenskap
af ärkebiskopssäte, som gaf den dess prägel.
Som kröningsort (se Kröning, sp. 166) och
platsen för stora möten samt herredagar ansågs
staden den tiden som rikets egentliga hufvudstad.
Den var också skådeplatsen för flera strider under
unionstiden, bl. a. 1470, då tornet öfver
domtrappan stormades, och 1501, då kungsgården
brändes. Flera eldsvådor hemsökte staden, af
hvilka 1473 års brand var den svåraste, då
domkyrkan och flera större byggnader skadades. Under
Gustaf I:s befrielsekrig stormades och antändes
biskopsborgen 1521. Genom reformationen och
kyrkoreduktionen inträdde ändrade förhållanden
äfven inom U. Klostret indrogs, Helga Trefaldighets-,
S:t Pers och S:ta Maria kyrkor fingo
förfalla, biskopsgården och en hel del af domkyrkans
fastigheter i staden indrogos till kronan, skolan
upphörde så godt som h. o. h. o. s. v. Folkmängden
minskades ej endast därigenom, att en stor del
kyrkliga tjänster indrogs, utan äfven på den grund,
att borgerskapet förlorade åtskilligt af de inkomster,
som det haft från den rika domkyrkan, dess
prelater och tjänare. En nedgång inträdde,
hvaröfver den tiden ej sällan klagades. Konungen
vistades dock fortfarande tidtals i U. med sitt hof och
väpnade följe, hvilket hade en viss betydelse för
orten. Genom slottets uppförande (1540-talet) började
ljusare förhållanden inträda, ty därigenom drogs
mycket folk för byggnadsarbetet till staden, och det
blef utsikter till, att en ständig hof hållning skulle
upprättas vid slottet, hvilket skulle få ej ringa
betydelse för orten, ej minst i ekonomiskt hänseende.
Så blef också händelsen, särskildt under Erik
XIV:s och Johan III:s tid. Att det så godt som
upphörda universitetet flyttades till Stockholm
under sistnämnde monarks tid, hade då ringa
betydelse för staden. 1572 års brand medförde dock
ett afbrott i stadens utveckling, men Johan III:s
intresse för orten och ifriga bemödanden att åter
komma den att uppstå ur askan gjorde, att den
rätt snart repade sig. Den var fortfarande kröningsort
och platsen för stora möten. Det betydelsefullaste
af dessa var Uppsala möte 1593, då de
kyrkliga förhållandena ordnades äfven hvad U.
beträffade, och universitetet fick sin pånyttfödelse,
hvilket senare var af den största betydelse för U.,
ty om man då hade låtit Stockholmskollegiet
fortbestå och utveckla sig till ett universitet, torde
staden svårligen ha kunnat för framtiden upprätthålla
sin ställning som en mer betydande ort. Då
universitetet genom Gustaf II Adolfs storartade
donation fick ett rikligt ekonomiskt underlag för
sitt fortbestånd, blef detta äfven af den största
betydelse för själfva stadens utveckling. Hvad
kyrkan under medeltiden hade varit för stadens
utveckling, blef universitetet under den nyare.
1600-talets U. företer också bilden af en stadig, om
ock lugn utveckling, såväl till det inre som yttre.
I sistnämnda afseende torde Olof Rudbeck d. ä:s
tid ej nog kunna uppskattas, ty han hade ej endast
universitetets fördelar som mål, utan lämnade på
allt sätt äfven staden sitt bistånd efter måttet af
sina krafter, och dessa voro ej små. Han hade
tydligen fullt klart för sig, att det var till universitetets
fördel och heder, att också staden tedde sig i sådant
skick och utvecklades på sådant sätt, att den blef
en värdig miljö för universitetet. Hans utförda
arbeten till stadens nytta voro därför många (se
Rudbeck, sp. 1090), förslagen flera. All denna
rastlösa verksamhet till stadens och universitetets
fromma afbröts dock genom den eldsvåda, som
15–16 maj 1702 ödelade så godt som hela staden
och delvis förstörde domkyrkan, slottet, största
delen af universitetets byggnader, utom Gustavianum,
o. s. v. Ej endast stora materiella värden,
utan äfven oskattbara kulturvärden gingo
förlorade genom denna brand. Det blef ett mödosamt
arbete att återställa den i ruiner lagda staden och
restaurera de skadade monumentala byggnaderna.
Det senare har dock aldrig blifvit fullt möjligt, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
