Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 1219-1220 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsala. 2. (Latinis. Upsalia) Stapelstad i Uppland - Historia - Uppsala, tidning. Se Upsala - Uppsala domkyrka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 14. Uppsala i slutet af 1600-talet, efter Sueciæ-verket. (T. v. slottet, därnäst Trefaldighetskyrkan med sin spira och domkyrkan.)

skadorna voro för betydande. Det dröjde flera
årtionden, innan staden någorlunda repade sig efter
olyckan, ty en stor del af stadsborna hade blifvit
ruinerad genom branden. När förhållandena blifvit
bättre, ödelade en eldsvåda 1766 Kungsängen och
en del af Fjärdingen. Under senare delen af
1700-talet blef det dock ett visst uppsving i det
ekonomiska lifvet. 1809 blef i det närmaste den del af
Fjärdingen, som skonades 1702, lågornas rof.
Emellertid gick staden till midten af 1800-talet i
viss mån framåt. Först genom tillkomsten af
järnvägen mellan Stockholm och U. (öppnad för trafik
19 sept. 1866) började en förändring till det bättre
i kommersiellt hänseende att inträda, och stadens
framåtskridande sedan början af 1870-talet har
varit betydande, hvartill de efter hand tillkomna
andra tidsenliga järnvägskommunikationerna bidragit.
Därigenom har U. äfven kunnat bli platsen
för vissa industriföretag, som annars omöjliggjorts,
ty sjökommunikationerna ha på grund af läget ej
kunnat i nämnvärd grad utvecklas. Folkökningen
har under de sista årtiondena varit ansenlig och
byggnadsverksamheten liflig. Genom Upplands
artilleriregementes förläggning till U. tillfördes
staden en del förmåner, som ökades genom
Upplands infanteriregementes garnisonering.
Studentantalets ökning och inrättandet af en del nya
lärostolar vid universitetet ha också varit för staden
af ej ringa betydelse.

Litt.: J. Schefferus, ”Upsalia” (på latin 1666),
J. Eenberg, ”Kort berättelse af de märkwärdigste
saker ... uti Upsala stad .... samt en
relation om sidste branden” (1703–04), J.
Peringskiöld, ”Monumenta ullerakerensia; eller
Ulleråkers häradz minnings-merken med Nya Upsala”
(1719), J. B. Busser, ”Utkast till beskrifning om
Upsala” (I, 1773, II, 1769), C. G. Bergman,
”Upsala minne” (1844), Nordström och Nay,
”Upsala i taflor” (2:a uppl. 1877), C. M.
Kjellberg, ”U. stads sigill” (i ”Uplands fornminnesfören:s
tidskr.”, IV, 1898), ”Uppsala” (i ”Uppland”,
I, 1903), ”Uppsala stads privilegier
13##–1787” (1907), ”Uppsala, beskrivning” (1914)
och ”Från Fyris slätter” (1918), B. Swederus,
”Boklådorna i U. 1616–1907” (1907).
C. M. K.

Uppsala, tidning. Se Upsala.

Uppsala domkyrka, Sveriges mest betydande
kyrkliga medeltidsminne, räknar sitt upphof från
senare delen af 1200-talet. Frågan om att flytta
domkyrkan från Gamla Uppsala (se d. o.) till en
lämpligare plats hade varit före redan i början
af århundradet, påfvarna Innocentius III och
Alexander IV hade gett sitt tillstånd, men frågan fick
anstå, till dess 1270 vid ett möte mellan konung
Valdemar och rikets stormän beslut fattades, att
kyrkan ”med bibehållande af sitt gamla namn och
alla rättigheter” skulle flyttas. 1271 bestämdes vid
ett möte mellan landets biskopar, att kyrkan skulle
få sin plats i Östra Aros. Sannolikt grundlades
den nya domkyrkan kort därefter. Ärkebiskopssätet
förlades till Nya Uppsala, dit Erik den heliges
reliker högtidligen öfverflyttades 1273. Enligt gamla
uppgifter fingo de sin plats i en provisorisk kyrka,
uppförd inom det nya templets utstakade murar.

Om kyrkbyggets ledare är ingenting bekant. Bygget
började med koret, och det åt Jungfru Maria
helgade kapellet i dess längdaxel längst
i ö. (nuv. Gustavianska graf koret) omtalas
1298. Det äldsta i skrift bevarade årtal i kyrkans
byggnadshistoria är 1287. Ett dokument från detta
år omnämner, att stenhuggaren Estienne de Bonnueill
(se denne) jämte arbetare och lärjungar då stod i
begrepp att afresa från Paris till Uppsala för att
arbeta på kyrkan. Man känner intet vidare om arten
och omfattningen af mäster Estiennes verksamhet
där. Det sannolikt redan tidigare påbörjade koret
visar i sin grundplan nordfransk typ, och i fransk
stil äro korets smäckra pelare af kalksten med deras
baser och kapital arbetade af skickliga händer. Men
kyrkan byggdes af tegel och fick en öfvervägande
nordtysk eller nederländsk typ, sådan materialet
betingade. De förste byggmästarnas arbete synes ha
upphört med korets fullbordan; därefter ha antagligen
svenska eller möjligen tyska arbetare fullföljt
bygget. Detta fortgick under hela 1300-talet. Pelarna
i långhuset utfördes af tegel. 1402 rasade en pelarrad
jämte hvalfven på södra sidan, där grunden var svag;
de störtade pelarna ersattes vid iståndsättandet af
grofva och klumpiga tegelpelare, och motsvarande
pelare på norra sidan blefvo inmurade i ett hölje
af tegel i samma form som de förra. Kyrkan invigdes
1435 i närvaro af rikets stormän, men var då ej
fullt färdig. 1440 fullbordades yttertaket, och året
därefter fick takryttaren öfver lång- och tvärhusets
skärningspunkt sin beklädnad af koppar. Något annat
torn fanns ej. Kyrkans västfasad afslutades med ett
spetsigt gafvelröste; västra portalen bär inskriften 1431.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>