Uppsala stad 200,000 kr., af domkyrkans egna medel hade lämnats 119,151 kr., i gåfvor af enskilda hade influtit 226,749 kr., i räntor m. m. 25,206 kr. och för sålda föremål (det gamla taket o. a.) 88,750 kr.

Fig. 3. Södra fasaden 1892.

Fig. 4. Domkyrkans inre, sedt från koret.

Denna ”restaurering” var mindre ett återställande än ett ombyggande. Domkyrkan -- skrifver C. M. Kjellberg -- ”blef nu utförd i hel nordfransk gotik, ehuru med tegelstruktur i st. f. naturlig sten. Man bröt fullständigt med kyrkans historiska utveckling och gaf den i stället en enhetlig prägel, man sökte med ängslig noggrannhet utplåna alla spår af baltisk gotik för att få typen för en nordfransk katedral”. Den fick brant tak med takryttare och spetsgaflar i v., s. och n., tornen fingo ett helt nytt utseende och kröntes med höga spiror, sträfsystemet blef konsekvent genomfördt (se fig. 3 samt vy af norra fasaden i fig. 2 till art. Uppsala). Taklister, småtorn, fialer, vattenkastare m. m. utfördes i cement, ett materiel, som rikligt spelar in i detta monumentalbygge. Långhusets tegelpelare äro utbytta mot pelare af kalksten liknande korpelarna från kyrkans första anläggning, fönstren ha fått rosverk, målade fönster äro insatta i koret, och hela kyrkan är dekorerad i färg (af Agi Lindegren), koret rikast prydt med ornamental och figural målning af C. Althin. (Kyrkans inre sedt från ö. är afbildadt i fig. 4 och sedt från v. mot koret å pl. XXII till art. Byggnadskonsten.) Prechts altarverk blef såsom stilvidrigt borttaget (det uppsattes senare i Gustaf Vasakyrkan i Stockholm) och ersattes af ett modernt gotiskt altarskåp af ek. Men predikstolen -- fastän äfven den i barockstil -- fick vara kvar, något flyttad och i anordningen förenklad. Likaså skonades de tre portalerna. Södra portalen (se bild i art. Portal, sp. 1410) är den rikaste och den ädlaste, åtminstone delvis ett verk af fransk smak och konstskicklighet. Den prydes af statyer af patriarker, helgon och apostlar, dessutom af reliefer och medaljonger. Ungefär samtidig är norra portalen, enklare, vackert arbetad, liksom den södra i kalksten. Hufvudfigur är S:t Olof, trampande på ett troll. Västra portalen, betydligt senare (daterad 1431), har ett egendomligt formadt öfverstycke, öfverst kvadratiskt; bevarade äro ett par karakteristiska reliefer i portalens lynett (Bebådelsen och Jesu gisslande). Moderna skulpturer af T. Lundberg äro insatta här liksom i norra portalen. Domkyrkan är det största templet i Skandinavien. Dess yttre längd är 118,7 m., inre 107 m., inre bredd 45 m., midtskeppets bredd mellan pelarna 9 m. och höjd under midthvalfvet 27,3 m. (Trondhjems domkyrka är i yttre längd 101,5 m. I inre längd är Linköpings 97 m., Västerås 91 m., Strängnäs 89 m., Lunds 80 m., Stockholms Storkyrkas 61 m.) Tornens höjd är 118,7 m. Hvalfven äro 7 i långhuset, 4 i korafdelningen, 4 i tvärskeppet. Pelarna äro sengotiska knippepelare af kalksten. På koromgångens pelare ha 12 helgonstatyer stått under baldakiner. De ödelades af branden 1702, delvis kanske därförut, kvar finnas baldakinerna och konsolerna, de sistnämnda med intressanta skulpterade figurscener i relief -- enligt J. Roosval (”Legender och symboler i Uppsala domkyrkas koromgång”, 1909) äro de arbetade af gottländska stensnidare på 1300-talet (en af dessa