1299 Ur 1300 verket har där ett särskildt slagverk, som sätter en hammare i snabb rörelse, och denna räcker, ända tills det särskildt uppdragna fjäderdrifverket löpt ut eller hejdas. Bland pendelur må här åtskilliga olika slag komma i betraktande. Vanliga väggur af äldre konstruktion ha dels spindelgång (med oro), dels tillbakafallande hakgång, medan finare väggur numera förses med hvilande hakgång. Astronomiska pendelur gå ytterst noggrant; de ega hvilande hakgång och kompensationspendel, som gör en svängning hvarje sekund. Tapphål m. m. göras af ädelsten (rubin). Dessa ur uppdragas för B-30 dagar, ja somliga för ända till ett år i sänder. Tornur ha hjul och spindlar af järn eller stål (i andra slags ur göres hjulverket hufvudsakligen af mässing). Friktionen är i tornur enormt ökad af alla delars stora tyngd. De äro mycket utsatta för smuts och damm, och vid köld fryser ofta oljan. För att öfvervinna blåstens och snöns inverkan på de stora visarna har man vidtagit en sinnrik inrättning, hvars grundtanke är, att lodet i gångverket endast under ett par sekunder af hvarje minut kommer i verksamhet (utlöses), men gånghjulet och pendeln få behöflig drifkraft från en särskild tyngd, som hvarje minut på nytt uppdrages af verket, till följd hvaraf minutvisaren rör sig språngvis. Bordsur (bordstudsare, bordspendyler) äro pendelur (sällan ur med oro), hvilkas drifkraft är fjäder, ej lod. Normal- (precisions-) ur kallas noggranna ur, efter hvilka andra ställas (jfr ock nedan, om elektromagnetiska ur). Mycken mekanisk sinnrikhet har förr i tiden nedlagts på konstur, i hvilka t. ex. särskilda visare ange andra orters tid, datum, årets kyrkofester, himlakropparnas rörelser m. m., mekaniska figurer framkomma på bestämda tider och göra vissa rörelser o. s. v.; mest berömdt är det stora astronomiska konsturet i Strassburgs miinster. - Fickur med spindelgång (samt snäcka), s. k. "spindelur", tillverkades ännu i midten af 1800-talet. I goda fickur göras tapphålen af rubin eller safir för att minska tapparnas friktion. (Under namn af "rubiner" förekomma i vanliga ur granater; dessa sakna erforderlig hårdhet och varaktighet.) För elektricitetsingenjörer och andra, som komma i beröring med starka elektriska batterier, göras fickur utan något stål i gången. Balansen göres där af silfver eller platinalegering, dess fjäder af guld eller palladium. S. k. resur, med repeter- och väckarverk, gjordes förr vanligen i stort fickursformat att upphängas i enskildas resvagnar o. s. v.; numera har man från Frankrike resur i form af smärre fyrkantiga bordsur i glasfoder och etui. Fickur böra rengöras minst hvart tredje år, ty oljan torkar med tiden bort och blandar sig med dammet, som tränger in i det bäst tillslutna ur och verkar som smärgel, hvarigenom delarna förslitas. - Högsta möjliga grad af regelbundenhet i gången har (näst astronomiska pendelur) Kronometern (af grek. chrofnos, tid, och me'tron, mått). Behof vet att på sjön kunna ange longituden L, hvilket är detsamma, tidsskillnaden mellan den plats, där fartyget befinner sig, och någon annan, såsom normalstation antagen, plats, förmådde 1714 det engelska parlamentet att ut-fästa ett pris af 10,000 pd st. åt den, som kon- struerade ett ur, med hvilket man under en 6 månaders sjöresa kunde finna longituden på 4 tidsminuter (1°) när, eller 15,000 pd st., om felet ej öfverstege 22/s min., eller 20,000 pd st., om felet kunde begränsas till 2 min. Denna senare uppgift löstes af John Harrisen (se denne), som 1729 konstruerade ett transportabelt ur af dittills på långt när ej uppnådd godhet. Han förfärdigade därefter flera andra kronometrar af förbättrad konstruktion samt slutligen en, hvilken hans son 1761 -62 medförde på en resa till Jamaica. Vid fartygets ankomst till Port Koyal var urets afvikelse endast 5,i sekunder, och vid återkomsten till Portsmouth uppgick af vikeisen i allt endast till l min. 54,5 sek. Harrison erhöll emellertid först 1767 det utsatta priset. - Kronometern har intill senaste tid undergått oupphörliga förbättringar, som bragt densamma till en förvånande grad af fullkomlighet. Hvad som mest åtskiljer en kronometers konstruktion från andra urs är orons (balansens) kompensation (se ofvan, sp. 1298), som gör gången oberoende af temperaturens växlingar, samt den omständigheten, att den kraft, som ger oron impulsen till dess rörelse, verkar som ett ögonblickligt slag och ej som en ihållande släpning, hvarigenom oron kan svänga fritt med minsta möjliga friktion (jfr ofvan, sp. 1297, om kronometer-gången). Dessutom är orons fjäder ej vindad i ett enda plan, utan cylindriskt som en resårfjäder. Man skiljer på boxkronometrar, som äro inneslutna i en trälåda eller ett fyrkantigt fodral (eng. box) samt ha snäcka med kedja, och fick-kronometrar. De senare, som göras obetydligt större än vanliga fickur, utrustas ofta med två tandade fjäderhus, som bägge gripa in i centrumhjulet, och konstant dragkraft åstadkommes därigenom, att endast en del af fjäderns mellersta hvarf hinner utveckla sig. Fickkronomet-rarna fordra vid förfärdigandet ännu större omsorg än boxkronometrar samt behöfva med noggrannhet justeras så, att gången b)ir okänslig för tyngdkraftens inverkan i de olika ställningar, som kronometern kan intaga. Boxkronometrarna upphängas vanligen, likasom sjökompasser, i balans-ringar (cardansk upphängning, se d. o.) för att vid fartygets rullning ständigt bibehålla sig i horisontalt läge. - Kronometerreglering kallas bestämmandet af en kronometers stånd och dragning. Kronometarns stånd 1. den tidsintervall (i kronometertid), som skall fogas till en viss krono-metertid för att erhålla motsvarande (Greenwich) medeltid, bestämmer man dagligen till sjöss genom att till närmast föregående dags stånd foga den dagliga dragningen, om möjligt rättad med användande af temperaturkoefficient. Nytt värde på ståndet bör f. ö. så ofta som möjligt utrönas genom iakttagelser af tidssignaler, genom jämförelser med ur (astronomiskt pendelur), hvars stånd är kändt, eller genom astronomiska observationer. - Kronometerns dragning erhåller man vanligen genom att dividera två stånd vid skilda tidpunkter med antalet dygn dem emellan, men den kan eventuellt finnas äfven på andra sätt. Helst bör dragningen utrönas vid vissa skilda temperaturer och koefficienter för alla vanligen förekommande temperaturgrader uträknas (jfr Tidssignal). En kronometers godhet måste bedömas ej efter dragningen, utan efter