1297 Ur 1298 Pendel, sp. 391 och fig. 4 där. En annan hvilande gång är duplex g ang en. Där är gånghjulet försedt med ett dubbelt antal tänder, af hvilka ena hälften är riktad i hjulets plan och Fig. 5. Cylindergång. tjänstgör vid "hvilan", medan de andra stå vinkelrätt mot hjulets plan och tjänstgöra vid "häf-ningen", i det att de falla mot en på balansens axel fäst haf arm och sålunda meddela ny impuls åt balansen. Duplexgångenbör utföras med öfverlägsen noggrannhet och har då stora företräden framför cylindergången, som däremot är afgjordt att föredraga, när det gäller ur af billigare kvalitet. De "fria gångarna" utmärka sig därigenom, att balansen fullbordar sin svängning fritt, oberoende af tryck från löpver- Fig. 6. Ankargång. A ankaret, ,, JTni -,,, r, C gånghjulet, B liverrullen, i *et' llU detta ^lag impulsstenen. hör ankargangen (fig. 6), å hvilken gånghjulet ej står i omedelbar förbindelse med balansaxeln, utan impulsen åt oron meddelas genom förmedling af "gaffeln", som sitter på samma axel som ankaret 1. haken och. slutar med en klyka. På balansaxeln finnes en skifva ("liverrullen"), i hvilken är fäst en sten, som vid hvarje svängning af balansen ett ögonblick griper in i gaffelklykan. Ankargången används på bättre fickur och lämnar utmärkta resul-7. Kronometer- tat. En ännu fullkomligare gång. A gånghjulet, B fri gång är kronometergången <}är oron erhåller en den fjädrande haf ar- impulsstenen, nan svängning. Gånghjulets hvila eger där rum emot en sten, som är fäst å en fjädrande haf arm, och impulsen meddelas därigenom, att hjulets spetsiga tänder träffa en sten å impulsskifvan, som sitter på oroaxeln. Af mindre betydelse blef den s. k. komma-gången, där en på orons axel anbragt kommaformad del fick en liten stöt af gånghjulets tänder. - För att ett ur skall gå noggrant, måste pendel- eller orosvängningarna vara af städse lika varaktighet, och då denna beror på pendelns längd samt balan-sons och spiralfjäderns diametrar, hvilka ökas eller minskas vid växlingar i temperaturen eller i lufttrycket, har man uppfunnit sätt för utjämning däraf, kompensation, med tillhjälp af olika metallers olika utvidgning. Om den kompenserade pendeln se Pendel, sp. 391-392. Å de bästa ur med oro anbringas äf-venledes kompensation, i det att balanshjulets krans sammanlödes af två olika metallsorter (helst mässing och stål), hvarjämte kransen är på två ställen uppskuren och bildar två halfcirkelformigt krökta armar, förenade endast genom en midt-skänkel (fig. 8). Genom att flytta små skrufvar, som äro Fig. 8. Kompensationsoro. fästa på dessa armar, fram och tillbaka kan man efter behag öka eller minska kompensationens kraft. - Fickurens ställ består vanligen af en bottenplatta med iskrufvade __P"-formiga "klofvar" cch formiga "bryggor". I dessa och i bottenplattan äro tapphålen för urverkets olika axlar anbragta (se fig. 4 och 9). - Urta f l a n består oftast af tunn, emaljbelagd kopparplåt. Fickursfodralet, boetten, bör vara af guld eller silfver; s. k. jaktur 1. savonettur ha boettbotten äfven öfver ur-taflans glas. - Slagverk i ur ha egen drifkraft och eget hjulverk samt sättas i gång från visar-verket på bestämda tider. När slagverket kommer i gång, roterar med ofantlig hastighet ett vindfång, hvilket tjänstgör som dess regulator. På elastiska, af haf stänger rörda skaft sitta hammare, som slå erforderligt antal slag på en klocka eller fjäder. Repeterur upprepa den senast slagna timmen, när slagverket sättes i gång utifrån genom tryckning på en knapp e. d. - Uppdragning af fickur kan i vissa fall ske annorledes än med ur-nyckel. Remontoarur uppdragas nämligen medelst vridning på en knapp (uppdragskronan), som sitter inuti bygeln och som äfven kan göra tjänst vid ställning af visarna. Väckarur äro ur, som på en viss, genom visarnas ställande efter behag fastställd tidpunkt afge ett skarpt rasslande eller ringande läte för att väcka någon sofvande. Ur- Fig. 9. Det inre af ett ankarur.