Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 81-82 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Usselinx, Willem - Ussher l. Usher, James - Ussi, Stefano - Ussing, 1. Tage Algreen - Ussing, 2. Werner Jasper Andreas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nog ledde till realiserandet af U:s ursprungliga
plan i Sverige och anläggandet af kolonien Nya
Sverige (se d. o.) U. åter vidgade sina vyer och
sökte nu i Nederländerna verka för ett förbund
mellan de mot Spanien fientliga staterna för denna
makts undanträngande från handeln på de främmande
världsdelarna. Men hvarken i Nederländerna eller i
Östersjöstäderna, där han senare åter uppträdde,
lyssnade man till honom. 1641 kom U. ånyo till
Sverige, där han dels verkade för sina gamla
planer, dels arbetade för förslaget att invalla
och torrlägga en vik af Mälaren vid Arbogaåns
utlopp. 1643 nödgades han begära understöd
af regeringen för att kunna lämna landet och
affärdades s. å. som ett slags handelsagent till
Nederländerna, där han synes ha dött fyra år senare. –
U. måste anses såsom en betydande vägbrytare för
den europeiska kolonialpolitiken, framför allt
genom sitt skriftställeri. Samtliga aktstycken,
till större delen af U. författade, rörande hans
svensk-tysk-nederländska kolonisationsplaner utgaf han
i Tyskland 1633 under titeln Argonautica gustaviana,
hvilket arbete, om man bortser från författarens
många fantastiska hypoteser och öfverdrifter, kan
anses som en viktig källskrift för handelns och
emigrationens historia under 1600-talet. Sveriges
och flera andra länders arkiv gömma dessutom en
massa af U. ingifna skriftliga aktstycken. – Jfr
Franklin Jameson, "Willem U., founder of the dutch
and swedish West-India companies" (1887; i "Papers
of the American historical association", vol. II),
och Amandus Johnson, "The swedish settlements on the
Delaware" (2 bd, 1911).
Spr.*


Ussher [a7jo] l. Usher, James, irländsk kyrkoman, en af sin tids lärdaste
reformerta teologer, f. 1581, d. 1656, blef 1607
teol. professor i Dublin, 1621 biskop i Meath och
1625 ärkebiskop af Armagh och Irlands primas. I tal
och skrift förde han en ihärdig kamp mot romerska
kyrkan och påfven. Som ärkebiskop sökte han ifrigt,
ehuru utan större framgång, rädda irländska kyrkans
själfständighet emot engelska anspråk på öfverhöghet.
I teol. hänseende stod han under kalvinskt
inflytande, men lefde på god fot med ärkebiskop
Laud. På grund af denna sin mellanställning togs han
i anspråk som medlare mellan de högkyrklige och de
revolutionäre republikanerna, men misslyckades och
förlorade i revolutionens stormar såväl ämbete som
personlig egendom. Blott sitt bibliotek lyckades
han rädda. Troget höll han fast vid Karl I, vid
hvars afrättning han var närvarande. Sina sista år
tillbragte han i tillbakadragenhet, sysselsatt med
lärda studier. Cromwell behandlade honom höfligt, men
tillbakavisade honom sträft, när han ville lägga sig
ut för anglikanerna. Hans många efterlämnade skrifter
äro dels af apologetisk-polemiskt innehåll, dels
arkeologisk-kyrkohistoriskt och kronologiskt. Som
de mest betydande må nämnas Britannicarum
ecclesiarum antiquitates (1639, ökad med nytt
material 1677 och 1687), Annales veteris et novi
testamenti (1650–54) och Chronologia sacra (1660).
E. M. R.

Ussi [o’ssi], Stefano, italiensk målare,
f. 1822 i Florens, d. 1901, elev af akademien i
Florens, erhöll pris redan för sina första taflor,
Den barmhärtige samariten, Bayards död och Lasarus’
uppväckande från de döde, samt fortsatte därefter
1849–53 sina studier i Rom. Ett af hans förnämsta
arbeten är Hertigens af Aten fördrifning från Florens
(1867, i Florens’ akademi). Bland hans senare alster
märkas Den stora karavanens aftåg från Kairo till
Mekka (1873), Bianca Capello söker förgifta kardinal
de’ Medici (1878). U. var professor i Florens
samt sedan 1875 led. af svenska konstakademien.
(G—g N.)

Ussing. 1. Tage Algreen-U., dansk politiker, ämbetsman,
f. 11 okt. 1797, d. 25 juni 1872, blef student 1816
och juris kandidat 1822. Han började redan 1817
sin författarbana med Napoleon den eneste och utgaf
1819–21 några mycket hänsynslösa kritiker riktade
mot universitetslärare, bl. a. Beviis for at Adam
Öhlenschläger er gaaet fra sans og samling. 1831 blef
han kanslisekreterare, 1836 landsoverretsassessor,
1840 professor vid universitetet, 1844 borgmästare
i Köpenhamn, 1847 "deputerad" i kansliet och 1848
generalprokurator, hvilken plats han behöll intill
sin död. Han erhöll titel af etatsråd 1846 och af
konferensråd 1859. Redan 1834 valdes U. i Köpenhamn
till ständerdeputerad och bevistade alla möten i
Roskilde 1835–46. Under de första åren var han ifrig
och dristig förespråkare för tryckfrihet, sparsamhet
i statshushållningen och andra nyttiga reformer,
framställde förslag om ständernas noggranna kontroll
öfver finanserna o. s. v. och erhöll som utmärkelse
därför af sina medborgare en guldpokal 1839. Men då
de liberale framställde sina anspråk på en verkligt
konstitutionell författning och Slesvigs närmare
förening med konungariket, drog U. sig tillbaka och
slöt sig till regeringspartiet. Det var också U., som
1844 framkallade ett uttalande af ständerförsamlingen
i Roskilde om önskvärdheten af full klarhet i frågan
om tronföljden till rikets landskap och därigenom
gaf upphof åt Kristian VIII:s "öppna bref" 1846. I
den grundlagstiftande riksförsamlingen 1848–49 var
U. en af de konservatives verksammaste talare vid
bekämpande af den allmänna rösträtten och slutade
med att protestera mot grundlagen. 1854–66 var
han konungavald medlem af riksrådet och hörde då
till helstatspartiet. U. användes i många praktiska
värf och var medlem af flera viktiga kommittéer. Som
"borgerrepresentant" (stadsfullmäktig) i Köpenhamn
1849–69 spelade han en viktig roll. Han skref Haandbog
i den danske kriminalret (1829; 4:e uppl. 1859) och
Haandbog i den danske arveret (1855) samt utgaf en
samling "Kgl. reskripter m. m. fra 1813–65" (1825–71)
och "Love og anordninger" för tiden 1850–70. Han
var icke någon stor rättslärd, men egde mycken
praktisk duglighet. – 2. Werner Jasper Andreas U.,
den föregåendes kusins son, ämbetsman, f. 4 mars
1818, d. 2 dec. 1887, blef juris kandidat 1838 samt
tjänstgjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>