Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 359-360 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vakuumrör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Världskriget föranledde krigarnas behof att uppfatta
svaga elektriska signaler, att förstärkarappaterna
hastigt bragtes till hög teknisk fulländning. Af
tyskar, t. ex. Schottky, utfördes därvid det
viktigaste principiella arbetet. Vakuumrören
verka medelst glödelektrisk ström, d. v. s. en
elektronström, som genom omgifvande gas eller vakuum
kan sugas från en glödande metall. En normal
pleiotron består (se fig. 1) af ett starkt
evakueradt glaspäron P, som innehåller en anod A
(på fìg. två plattor), ett galler G och en glödtråd
(den V-formigt utspända glödtråden omslutes på
fig. af gallret, som bildas af en på en glasram R
upplindad metalltråd). Anod, galler och glödtråd
ha tilledningar utifrån. Glödtråden är kort,
så att upphettningsströmmen vållar ett obetydligt
spänningsfall i densamma. Fig. 2 visar en typisk
förstärkaranordning med vakuumrör. Upphettningsströmmen lämnas
af batteriet B_h. Anoden A hålles medelst batteriet
B_a på en gentemot glödtråden positiv medelpotential
(vanl. 50 till 200 volt). Gallret G har ungefär
samma medelpotential som glödtråden; eventuellt
får det genom ett litet batteri B_g en något lägre
medelpotential. Gallret afskärmar till stor del det
strömsugande fält, som anodens positiva laddning
söker åstadkomma invid glödtråden. Om nu gallrets
spänning växlar, t. ex. genom en växelspänning,
som öfver transformatorn T_g meddelas detsamma från
primärströmmen i S₁, så afskärmas anodfältet växlande
mer och mindre. Detta vållar en motsvarande variation
hos anodströmmen, d. v. s. den glödelektriska elektronström,
som af det genom gallermaskorna nedgripande anodfältet
suges från glödtråden till anoden. Medelst
transformatorn T_a omsättas anodströmmens
pulsationer till i S₂ utgående växelström. Tack
vare gallrets låga potential har detta ingen
eller ringa benägenhet att öfvertaga en del af
den glödelektriska strömmen. Man kan därför med
obetydlig strömåtgång meddela gallret genom T_g
upptransformerade spänningsvariationer, som förmå
styra anodströmmen, så att dess pulsationer liksom
den utgående växelströmmen representera en betydligt
större energi (100 till 1,000 gånger större) än den,
som används i S₁ för att påverka gallret. Häri består
pleiotronernas förstärkande förmåga, Nämnas bör,
att en glödtråd med viss yta och viss temperatur
ej kan lämna glödelektrisk ström öfver ett visst
s. k. mättnadsvärde. Man kan använda pleiotronen som
förstärkare blott så länge anodströmmen aldrig når
mättnadsgränsen. Fig. 3 visar ett kopplingsschema,
hvari ett vakuumrör används som generator af
högfrekvent växelström. Vi se till höger en antenn
i serie med två spolar samt en sådan stor kapacitet
emot jordytan, som kallas motvikt. Antennen utgör en
s. k. svängningskrets, hvars egensvängning är bestämd
af antennens egen kapacitet samt dess och spolarnas
själfinduktion. Tack vare induktion mellan spolarna
T_a erhåller antennkretsen impulser till elektriska
svängningar från pleiotronens anodström. Medelst
induktion mellan spolarna T_g påverkar åter
antennströmmen gallrets spänning, så att denna å
sin sida tvingar anodströmmen att fortsätta sina det
hela drifvande växlingar. På bekostnad af energien
från batteriet B_a kommer pleiotronen sålunda att
generera högfrekvent växelström, hvilken man i det
uppritade fallet tillgodogör sig i antennen och i
den från denna utgående strålningen. Pleiotronernas
viktigaste tekniska användningsområde är telefonien
och telegrafien. — Den 1919 inrättade direkta
telefonförbindelsen Stockholm—Berlin verkar med
förstärkaranordningar i Malmö och Stralsund. Den
trådlösa telefonien har blifvit rätt lämpad för
allmänt bruk först genom vakuumrörens hjälp. Man

Fig. 1.

Fig. 2.

Fig. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>