Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 425-426 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valeriana - Valerianaceæ, Vänderotsfamiljen, Valerianacéer - Valerianacéer - Valerianadroppar - Valeriana-olja - Valerianatinktur - Valerianella - Valerianin - Valeriansyra, Baldriansyra - Valeriansyreeter l. Valeriansyreester, Amylvalerat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

V. officinalis L., vänderot (se fig.), har
parbladiga blad och växer helst å fuktig mark vid
bäckar, sjöar, hafsstränder o. s. v., men förekommer
äfven på ängar och i backar. De små, men talrika
blommorna äro hvita eller skära och svagt doftande.
Den är spridd öfver hela Skandinavien
och öfver nästan hela Europa samt finnes i Asien och
odlas i Nord-Amerika. Dess jordstam och birötter
äro officinella och användas till beredning af
tinctura Valerianæ (valerianatinktur,
baldriantinktur, valerianadroppar; se Vänderot;
jfr Valeriansyra). V. dioica i sydliga Sverige har
hela rotblad, och dess blommor äro tvåbyggare. —
V. celtica, växande i Alperna, lämnar den förr mycket
berömda drogen nardus celtica l. spica celtica, som
ännu är i bruk i flera länder och i Orienten för sin
vällukt nyttjas i aromatiska bad. Den har användts
som nervstimulerande medel samt begagnas i parfymfabrikationen
på grund af sin om patschuli och mysk erinrande lukt.
O. T. S. (G. L-m.)

Valeriana officinalis (vänderot), 1 blad på stjälkens bas, 2 växtens topp, 3 blomma, 4 fruktämne sedt från två sidor, 5 flygfrukt.

Valerianaceæ, Vänderotsfamiljen, Valerianacéer,
bot., en till serien Rubiales hörande
familj af örtartade växter eller buskar med motsatta,
ofta pardelade blad, utan stipler. Blommorna sitta
i, ofta kvastlika, knippen samt äro oregelbundna,
utan symmetriplan. Kronan är sambladig, vanligen
femdelad, öfversittande, ofta försedd med sporre
eller utbuktning. Fodret, som vid blomningen är
föga utbildadt, växer ofta efter blomningen ut till
ett pappusliknande spridningsorgan. Ståndarna äro
1—4. Pistillen, som är bildad af 3 fruktblad, har
1 stift, frukten är nöt. Familjen är hemma i norra
halfklotets och Andernas tempererade trakter. I
Sverige finnas 2 släkten. Arter af släktena Valeriana
och Nardostachys ha medicinsk användning,
Valerianella-arter lämna sallat och Centranthus
ruber odlas i trädgårdarna som enårig prydnadsväxt.
G. L—m.

Valerianacéer, bot. Se Valerianaceæ.

Valerianadroppar, farm. med. Se Vänderot.

Valeriana-olja, farm. med., den förr officinella
ætheroleum Valerianæ. Se Vänderot.

Valerianatinktur, farm. Se Vänderot.

Valerianella Hall., bot., är ett till
fam. Valerianaceæ hörande släkte af små eller
medelstora, späda, dikotomt grenade örter med
motsatta, smala och hela blad, ljusblåa eller
hvita blommor samlade i täta, nästan hufvudlika
knippen. Fodrets bräm bildar en ringformigt tandad
kant (ibland omärklig). Kronan är sambladig, snedt
trattformig, med 5 lika stora flikar. Af fruktens
urspr. 3 rum utvecklas blott 1 med 1 frö. Den svenska
floran eger två, mindre allmänna arter: V. dentata
och V. olitoria (se fig.), vårsallat, fältsallat, hvars
bladrosett, enligt hvad det svenska namnet antyder,
begagnas såsom sallat (matsedlarnas mâche); den odlas
därför ofta i köksträdgården, dock ej mycket hos oss.
O. T. S. (G. L—m.)

Valerianella olitoria (vårsallat). 1 växten med några grenar afskurna, 2 blomma med sitt undersittande fruktämne, 3 mogen frukt.

Valerianin, farm. Se Vänderot.

Valeriansyra, Baldriansyra (se Valeriana), kem., en i
valerianarot (vänderot), lingon och flera andra växter
samt vissa tranarter (se Tran, sp. 570) förekommande
fettsyra, C₄ H₉ . C O₂ H, som bildas vid förruttnelse
af ägghvitämnen och härskning af fett, hvarför den
finnes i svett, tran, ost o. s. v. Lättast erhåller
man valeriansyra genom oxidation af finkelolja. Syran
är en färglös, i vatten svårlöslig olja, som luktar
likt schweizerost. Den uppträder i 4 olika isomera
former, af hvilka den vanligaste, isovaleriansyran,
har konstitutionsformeln (CH₃)₂ CH . CH₂ . CO₂H.
P. T. C. (K. A. V—g.)

Valeriansyreeter l. Valoriansyreester, Amylvalerat,
kem., är en färglös vätska, som i synnerhet efter
utspädning med alkohol har en karakteristisk lukt af
äpplen. Den erhålles som biprodukt vid framställning
af valeriansyra (se d. o.) ur finkelolja eller
genom destillation af valeriansyrans natriumsalt
(natriumvalerat) med svafvelsyra och amylalkohol. Den
är olöslig i vatten, men löslig i alkohol och
eter samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>