Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaselin - Vaselinolja - Wasenius, Petrus Hansson - Wasenius, Karl Fredrik - Wasenius (Vasenius), släkt - Wasenius, 1. Gustaf Otto - Wasenius, 2. Karl Gustaf - Wasenius, 3. Adolf Fredrik - Vasenius, 4. Gustaf Valfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musklerna. Helt långsamt, efter månader, kan sådant
i kroppen inkommet vaselin dels förbrinna i denna,
dels afgå genom tarmen. Ämnen, som inblandats
i vaselinsalfva, kunna efter salfvans ingnidning
jämförelsevis lätt upptas genom huden. Vaselin har
stor användning som salfva, t. ex. för att underlätta
massage, för att göra andra salfvor, särskildt
lanolin (se d. o.), mer smidiga, för att däri inmänga
diverse ämnen, som man vill ingnida i huden. Svenska
farmakopéns preparat är s. k. hvitt vaselin. Det ingår
jämte lanolin eller adeps lanæ i flera af farmakopéns
salfvor. Vaselin ingår ej sällan som beståndsdel i
tekniska preparat, t. ex. vapensmörja, kosmetiska
preparat, glandolin (en blandning af vaselin och
grafit) m. fl. Vaseline solidifiée, tappsmörja,
är ett brunt mineralfett i skifvor. Konstgjordt
vaselin bereder man genom att tillsätta paraffin
eller ceresin till en tyngre mineralolja.
C. G. S.
Vaselinolja, tekn., en nästan vattenklar, ganska
lättflytande smörjolja.
Wasenius, Petrus Hansson, präst, författare, f. 26
maj 1723 i Hafverö, Medelpad, d. 18 sept. 1803 i
Torp, blef 1745 student i Uppsala, filos. magister
1755 och prästvigd s. å. Han verkade därefter närmare
ett årtionde som prästman i Riddarholmens och Bromma
församlingar, dit han kallats af deras dåv. kyrkoherde
teol. doktor Abraham Pettersson, under hvars
homiletiska och pastorala ledning han utbildades till
en framstående predikant och nitisk själasörjare. 1764
utnämndes han till kyrkoherde i Torp, Härnösands
stift, och blef 1778 kontraktsprost. — W. utgaf redan
under studentåren dels en andaktsbok, Tankero och
sinnesöfning till gudagtighet (1752), där kristliga
sanningar framställas i sinnebildlig form, dels en
skrift med nationalekonomiskt ämne, Norrländska
boskapsskötseln (1751), som lämnar intressanta
inblickar i den nordsvenska allmogens hvardagslif
och lefnadsvillkor vid denna tid. Bland hans
öfriga skrifter märkas öfv. af J. J. Rambachs
"Betraktelser öfver Christi lidande" (1761, med
inledning af Abr. Pettersson) och af M. Liljenthals
"Uppbyggeliga betraktelser" för sjuka och döende
(1762). Med sistnämnda arbete införlifvade W. ett
antal af honom utförda, förtjänstfulla bearbetningar
efter samtida tyska psalmister ur Hallepietismens
sångarkrets. En af dessa psalmer, dödsberedelsebönen
"Snart sista stunden kommen är", har upptagits
i de senaste svenska psalmboksförslagen. —
Biogr. af E. N. Söderberg (1920).
E. N. S—g.
Wasenius, Karl Fredrik, donator, f. 16 jan. 1846,
d. 25 sept. 1914, först folkskollärare, sedermera
godsegare i Löt, Bettna socken, Södermanland,
donerade 1914 200,000 kr. till en stipendiefond
("C. Fr. Wasenii donationsfond") för obemedlade,
yngre, manliga studenter vid Uppsala universitet.
Wasenius (Vasenius), finsk släkt, som på 1700-talet
framträder i Tavastehus. 1. Gustaf Otto W., affärsman,
f. 1789, d. 1852 i Helsingfors, handlande först
i Tavastehus, sedan 1817 i Helsingfors, där han
var svensk-norsk vicekonsul 1821—39. Han deltog på
mångahanda sätt i den nya hufvudstadens uppkomst,
grundlade en tobaksfabrik (nuv. Tollander & Klärich),
en bokhandel samt ett bok- och stentryckeri, där han tryckte den
af honom 1829 uppsatta "Helsingfors tidningar", till
hvars redaktör han senare antog Z. Topelius. Han
idkade betydande förlagsverksamhet och ifrade
särskildt för inrättandet af skolor.
— 2. Karl Gustaf W., den föregåendes syssling,
musiker, f. 1821, d. 1899 i Åbo, studerade violinspel
vid Mus. akad. i Stockholm samt i Leipzig, bildade
en egen liten orkester i Helsingfors 1849 samt
flyttade 1851 till Åbo, för hvars musiklif han blef
en stödjepelare. Han verkade som militärkapellmästare
och orkesterdirigent samt musikpedagog, särskildt
sånglärare. Han komponerade musiken till flera
sångstycken, som uppfördes på Åbo teater, körer
och kantater. Från trycket ha utkommit koraler
och sånger för skolor. — 3. Adolf Fredrik W.,
son till W. 1, industriidkare, f. 1829, d. 1903 i
Helsingfors, egnade sig efter aflagd studentexamen
åt affärsbanan samt inköpte (jämte L. Borgström)
1856 Tervakoski (se d.o.) pappersbruk, hvilket
han i hög grad utvecklade. Äfven i flera andra
industriella företag var han aktivt delaktig. W.,
genom hvars ansträngningar Hangöbanan kom till
stånd, kallades till medlem i flera kommittéer på
järnvägs- och postväsendets områden och spelade
genom sina insikter och personliga egenskaper en
framträdande roll inom Helsingfors affärslif. Vid
de flesta landtdagar från 1872 representerade han
i borgarståndet hufvudstaden. Af stor välsignelse
var hans verksamhet under nödåret 1867—68, då han
af finanschefen J. V. Snellman sändes utrikes för
att anskaffa spannmål och genom sin energi lyckades
innan vinterns tidiga inbrott sända ansenliga mängder
mjöl och utsäde till norra och östra delarna af
landet. Han var dansk generalkonsul för Finland. —
4. Gustaf Valfrid Vasenius, den föregåendes broder,
biblioteksman, litteraturhistoriker och akademisk
lärare, f. 12 okt. 1848 i Helsingfors, blef student
1867, filos. magister 1873 samt licentiat och
doktor 1879, sedan han utgett afh. Henrik Ibsens
dramatiska diktning i dess första skede. 1880—87
var han docent i estetik och litteraturhistoria och
1890—92 kassör vid universitetet. Han var därjämte
verksam vid universitetsbiblioteket, där han,
sedan 1871 e. o. amanuens, 1877—90 var amanuens
och 1892—1901 vice bibliotekarie. E. o. professor i
finsk och nordisk litteraturhistoria 1902, tog han
afsked som emeritus 1908. Af V:s öfriga arbeten
må nämnas Suomalainen kirjallisuus 1544—1877 (Den
finska litteraturen 1544—1877), alfabetisk och
systematisk förteckning (1878; 4 tilläggshäften
1878—95), Henrik Ibsen. Ett skaldeporträtt (1882),
Historiska undersökningar rörande Jacob Frese (1884
i "Hist. arkisto", VII), Lärobok i Sveriges och
Finlands litteraturhistoria (1886; 2:a uppl. 1890),
Mörk och Upsala domkapitel (1888, i "Samlaren",
IX), Separatisten Johan Jakob Gripenstedt (1891;
i "Öfversigt af Finska vet. soc:s förh.", XXXIII)
och Historiska upplysningar rörande Sveriges äldsta
originalroman (akad. afh., behandlar J. H. Mörks
"Adalrik och Götilda"; 1892). På uppdrag af
universitetets konsistorium utgaf han "Författningar
och beslut rörande K. Alex. universitetet i Finland
1852—1887" (1889; suppl. 1899, i förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
