Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 1039-1040 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weissbach, Franz - Weisse, Michael - Weisse, 1. Christian Felix - Weisse, 2. Christian Hermann - Weisse, Maximilian von - Weisse, Johan Peter - Weisse Elster - Weisse frau (bergstopp) - Weisse frau, Die - Weissel, Georg - Weissenberg, Alexander Bernhard von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Neue beiträge zur kunde der susischen inschriften (1894), Die
sumerische frage (1898), Babylonische miscellen
(1903), Das stadtbild von Babylon (1904), Die
inschriften Nebukadnezers in Wādī Brīsā und
am Nāhr-el-Kelb (1906), Beiträge zur kunde des
Irak-arabischen (I, 1908), Die keilinschriften
der Achämeniden (1911), Die keilinschriften
am grabe des königs Darius Hystaspes (s. å.),
Zur keilinschriftlichen gewichtkunde (1912) och
Neue beiträge zur keilinschriftlichen gewichtkunde (1916).
D. M.

Weisse [va’jse], Michael,
tysk teolog och psalmist, f. (födelseåret obekant)
i Neisse, Schlesien, d. 1534 som präst vid bömiska
brödernas församling i Landskron och Fullneck. När
hans närmaste trosförvanter anslöto sig till Luther,
gick W. sin egen väg, framför allt i nattvardsläran,
där han delade Zwinglis uppfattning. På uppdrag af
sin församling öfversatte han från tjechiska till
tyska 165 psalmer, utg. i Ein new gesangbuchlen
(i början af 1530-talet), den första mer omfångsrika
tyska psalmboken, vida större än Luthers. Denne upptog
själf många psalmer från W., som han kallade "en
förträfflig tysk poet". Jfr R. Wolkan, "Das deutsche
kirchenlied der böhmischen brüder im 15. jahrhundert" (1891).
E. N. S—g.


Weisse [va’jse]. 1. Christian Felix W., tysk författare,
f. 28 jan. 1726 i Annaberg, d. 16
dec. 1804, var i Leipzig studentkamrat med Lessing,
vistades en tid som informator i Paris och fick
1761 en fördelaktig anställning vid uppbördsverket i
Leipzig. Hans lättflytande visor, som dels tillhöra
anakreontikernas riktning (Scherzhafte lieder, 1758),
dels ansluta sig till den samtida krigslyriken
(Amazonenlieder, 1760), fingo insteg bland folket.
I sina sorgespel (Richard III. 1759, nytryck 1904;
Atreus und Thyest, 1766, m. fl,) sökte han förena
fransk-klassicismen med det shakspereska dramat;
bl. a. nyttjade han den orimmade femfotade jamben. W:s
lifliga lustspel (bl. a. Die poeten nach der mode,
1763) blefvo mycket omtyckta, och han bragte den
af Gottsched bannlysta operagenren åter upp på
tiljan (genom sin komiska opera Der teufel ist los,
1752, en bearbetning af ett engelskt original),
och många senare sånglustspel, för hvilka han fann
en ypperlig medarbetare i tonsättaren J. A. Hiller
(se denne) och genom hvilka han vardt Tysklands mest
spelade teaterförfattare. På äldre dagar odlade han
barnlitteraturen, och särskildt hans tidskrift "Der
kinderfreund" (1776—82) vann insteg öfverallt i tyska
hem och skolor. Af hans verk må nämnas samlingarna
Lieder für kinder (1766—67; 5:e uppl. 1775), Komische
opern (3 bd, 1767—71), Trauerspiele (5 bd, 1776—80)
och Lustspiele (3 bd, 1783). Hans själfbiografi utgafs
1806. — W. sökte intaga en förmedlande ställning inom
litteraturen och blandade modernt och gammalt icke
utan skicklighet; i Goethes och Schillers
"Xenien" förekommer han lätt hånad. Se Minor,
"W." (1889), och L. Göhring, "Die anfänge der
deutschen jugendlitsratur" (1904). — 2. Christian
Hermann W., den föregåendes sonson, filosof och
estetiker, f. 1801 i Leipzig, d. 1866,
e. o. professor i Leipzig 1828—37 och
1844—45, ord. professor 1845, utgick från
Hegelska filosofien, men rönte äfven inflytande
af Schellings filosofi under dennes sista period
samt af Böhme o. a. Han utvecklade en kristlig,
spekulativ teism och var den mest betydande
bland denna riktnings dåtida representanter.
Bland hans många lärjungar var R. Seydel, och äfven
Lotze erkänner sig ha rönt inflytande af W. Bland
hans många skrifter må nämnas System der ästetik (2
bd, 1830) och Philosophische dogmatik oder philosophie
des christentums (3 bd, 1855—62). Jfr R. Seydel, "C. H. W." (1866).
1. R—n B. 2. S—e.

Weisse [va’jse], Maximilian von, österrikisk astronom,
f. 16 okt. 1798 i Ladendorf, d. 10 okt. 1863,
var först assistent vid observatoriet i Wien och
1825—61 direktor för observatoriet i Krakau. Han
utgaf två band stjärnkataloger: Positiones
mediæ stellarum fixarum in zonis Regiomontanis
a Besselio inter — 15° et + 45° declinationis
observatarum ad A. 1825 reductæ (Petersb. 1846, 1863).
K. B. (B—d.)

Weisse, Johan Peter, norsk filolog, f. 13 aug. 1832
i Trondhjem, d. 7 mars 1886 i Kristiania, vid hvars
universitet han sedan 1874 var professor i latinsk
filologi, utgaf flera förträffliga läroböcker i
latinsk filologi och antikviteter samt åtskilliga
viktiga bidrag till romerska historien. Han höll
äfven populära föreläsningar. Af dessa utgaf
han Romerske Cæsarer. I. Tiberius og Nero (1882),
II. Populære forelæsninger (1886).
O. A. Ö.*

Weisse Elster [va’jse], flod. Se Elster.

Weisse frau [va’jse-], bergstopp. Se Blümlisalp.

Weisse frau, Die [di va’jse]. Se Hvita frun.

Weissel [va’js-], Georg, tysk psalmförfattare,
f. 1590 i Domnau, Preussen, d. 1635 som pastor
vid en af församlingarna i Königsberg, författade
flera anderika psalmer, som ännu höra till de mest
sjungna i Nord-Tyskland. I vår svenska psalmbok
är han företrädd med den sublima adventshymnen
"Gör porten hög, gör dörren bred", först försvenskad
af J. Arrhenius.
E. N. S—g.

Weissenberg, Alexander Bernhard von, finländsk
ämbetsman, f. 1 dec. 1822 i Helsingfors,
d. 28 sept 1901 i Viborg, blef student 1839 och
auskultant i Viborgs hofrätt 1845 samt tjänstgjorde
sedermera dels där, dels vid H. K. M:ts kansli
för storfurstendömet Finland i Petersburg samt
var 1863—85 landssekreterare i Viborgs län. Vid
landtdagen 1863—64 var W. led. af lag- och
ekonomie-utskotten samt expeditionsutskottet. Han
var jämväl sistnämnda utskotts sekreterare. Han
petitionerade om upphäfvande af representanternas
själfskrifvenhet inom ridderskapet och adeln, om
da adliga privilegiernas afskaffande, om särskild
handelsflagg för Finland samt om särskildt finskt
telegrafnät. W., som 1885—86 var ordf. i kommittén
för uppgörande af en systematisk sammanfattning
af Finlands grundlagar, kallades 1885 till led. af
Justitiedepartementet af kejserliga senaten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>