Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Velum - Veluterad - Veluwe - Welw. - Velvet - Velveteen - Welwitsch, Friedrich - Welwitschia mirabilis - Velzen l. Velsen - Veläng - Weman, Karl Gustaf - Vemdalen - Vemmenhög - Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga - Vemmerlöf - Vemmetofte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sp. 332. — 5. Zool. Se Blötdjur, sp. 826.
1. Hj. H—t
Veluterad. Se Velours.
Veluwe [fe’lyve], grusplatå i Holland, begränsad i
ö. af Rhens arm Ijssel, i v. af den lilla strömmen
Eem och i s. af Neder-Rhen. V., som till större delen
ligger inom prov. Gelderland, är ett ofruktbart
område, som dock till följd af den ej obetydliga
skogsarealen har sitt säregna behag. Befolkningen är
tunnsådd och lefver af skogsafverkning och fårafvel.
A. N—d.
Welw., vid växtnamn förk. för Fr. Welwitsch.
Velvet (af lat. vellus, fårskinn med ull, djurpäls),
eng., sammet i allmänhet. I Sverige liksom i Tyskland
och Frankrike menar man med detta ord detsamma som
eng. velveteen, d. v. s. inslagssammet af bomull,
äfven kallad manchestersammet. Se Sammet, sp. 593.
G. A. W.
Velveteen [velvitī’n]. Se Velvet.
Welwitsch, Friedrich, österrikisk naturvetenskaplig
resande, f. 25 febr. 1806 i Maria-Saal (Kärnten),
d. 20 okt. 1872 i London, skref Beiträge zur
kryptogamischen flora Unteröstreichs (1834,
prisbelönt af staden Wien), blef med. doktor 1836,
utsändes 1839 af württembergska reseföreningen att
utforska Azorernas och Kap Verde-öarnas flora,
men stannade i Portugal, blef föreståndare för
Lissabons och Coimbras botaniska trädgårdar,
hopbragte ofantliga samlingar af landets flora
och utgaf Genera phycearum Lusitaniæ (2 bd, 1850,
upptagande 250 nya alger) m. m. Af portugisiska
regeringen utsågs han 1850 till vetenskaplig medlem
af en expedition till kolonierna i västra Afrika,
inträffade där 1853, undersökte Angola till 1859 och
därefter Benguela, där han upptäckte den märkvärdiga
Welwitschia mirabilis (eller Tumboa Bainesii;
båda namnen gåfvos af W. J. Hooker). W. återvände
till Lissabon 1861 och öfverflyttade 1863
till London. Sina resor skildrade han i bref
och uppsatser samt i Sertum Angolense (1869).
C. Lmn.
Welwitschia mirabilis, bot. Se Tumboa.
Velzen [fe’lṡən] l. Velsen, ort i nederländska
prov. Nord-Holland, belägen vid Nordsjökanalen strax
ö. om Ijmuiden. Omkr. 11,000 inv. Betydande odling
af blommor och grönsaker, som utföras dels till
Amsterdam, dels till England.
A. N—d.
Veläng, fr. vélin (af veau,
kalfskinn). 1. Velängpergament. Se Pergament. —
2. Velängpapper, ett slags fint glättadt och
bländhvitt skrif- eller ritpapper, som är orandadt,
i det att den metallduk, på hvilken det formas, är
väfd så tät, att dess trådar ej lämna något spår på
papperet.
Weman, Karl Gustaf, finsk språkforskare och skald,
f. 1740 i Libelits’ socken, Karelen, d. 1803, blef
1766 magister vid Åbo universitet och utnämndes
1768 på grund af afh. De convenientia linguarum
hebreæ et fennicæ (I, 1767), till docent i finska
språket, den förste läraren i detta språk vid
Finlands universitet. Samma och följande år utgaf
han flera finska dikter på finsk runometer med
anledning af svenska hoffester och andra politiska
händelser, bl. a. en sång med jämsides löpande
svensk och finsk text i anledning af 1772 års
statshvälfning. V. prästvigdes i Uppsala 1774
och tjänstgjorde de följande åren i Sverige som
militärpräst, hvarunder hertigarna Karl och Fredrik
Adolf af honom togo undervisning i finska. 1776
blef W. kyrkoherde i Kimito i sydvästra Finland
och sökte som sådan särskildt höja den sockenskola
där, som redan grundlagts af Axel Oxenstierna och
sålunda är den i sitt slag äldsta i Finland. —
Hans sonsonsdotter Adèle Wilhelmina W., f. 7
okt. 1844, folkskollärarinna i Kimito, har gjort
sig vida känd och uppburen på grund af sina af
blixtrande rimkonst och en ledig versbehandìing
utmärkta bygdedikter och teaterstycken.
O. G.*
Vemdalen, socken i Jämtlands län, Hede tingslag. 1,128
kvkm. 1,249 inv. (1919). Annex till Hede, Härnösands
stift, Jämtlands södra kontrakt.
Den af trä, 1763 af ryttaren H. Måseberg från Hackås
uppförda kyrkan, som i arkitektoniskt afseende är
synnerligen märklig, har undergått en 1920 afslutad
restaurering (ledd af arkitekten F. Falkenberg). Inom
socknen ligger alkoholisthemmet Flodakolonien.
 |
| Vemdalens kyrka. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
