Nordisk Familjebok
KONVERSATIONSLEXIKON
OCH
REALENCYKLOPEDI
Werth (
Werdt),
Johann von, af
fransmännen kallad
Jean de Weert,
grefve, tysk militär, f. på 1590-talet af
bondeföräldrar i Büttgen, i dåv. hertigdömet
Jülich, d. 1652, tjänade i början af 1620-talet som
simpel ryttare i spanske generalen Spinolas här
samt stred i Nederländerna och Elsass. Omkr.
1630 gick han i bajersk tjänst och blef 1632
öfverste där. W. inlade stora förtjänster i "lilla
kriget" och hade god
andel i segern vid
Nördlingen (1634)
genom sitt angrepp på
svenskarnas vänstra
flygel, hvarför han
utnämndes till
riksfriherre och
fältmarskalklöjtnant. I jan. 1635
eröfrade han Speier,
företog därefter med
Karl af Lothringen ett
ströftåg till Elsass och
Spanska Nederländerna
och inföll 1636 i
Picardie med plan att
gå på Paris, men nödgades draga sig tillbaka.
Han tvang 1637 Ehrenbreitstein att ge sig.
Fången i slaget vid Rheinfelden (1638) och
internerad i Frankrike, utväxlades W. jämte två
kejserliga generaler 1642 mot G. Horn och
utnämndes s. å. till general af kavalleriet. Öfverfallet vid
Tuttlingen (1643) var hans verk. Därefter deltog
han 1645 i slagen vid Jankow, Herbsthausen och
Allerheim. Efter Bajerns vapenstillestånd med
svenskar och fransmän sökte han draga sina
trupper öfver i kejsarens tjänst, men de följde honom
ej; kurfursten förklarade honom fredlös och satte
ett pris på hans hufvud. Kejsaren gaf honom
anställning som general af kavalleriet, upphöjde
honom i riksgrefligt stånd och begåfvade honom med
herrskapet Benatek (i Böhmen), där en gång Tyko
Brahe bott. 1648 kämpade han i det af svenskarna
öfversvämmade Bajern. Biogr. af Barthold (1826),
von Janke (1874) och Teicher (1877). Se ock S.
Riezler, "Die meuterei Johanns v. W. 1647" (i
"Hist. zeitschr.", 1898, bd 82).
Wertheim [-hajm], stad i norra Baden, vid
Taubers förening med Main. 3,800 inv. (1905).
Vinodling. Ruiner af slottet W., grefvarnas af W.
forna stamborg, som 1631 intogs af svenskarna under
Gustaf II Adolf. Nära W. ligger slottet
Bronnbach l.
Brombach, ett 1802 upphäfdt
cistercienskloster.
A. N—d.
Wertheim [-hajm], varuhus i Berlin. Se
Messel, A., och
Varuhus.
We'rther, hufvudpersonen i Goethes ryktbara
roman "Leiden des jungen Werthers" (1774;
"Werthers lidanden", 1783), nämnes ofta som urtypen
för trånsjuka unga män, hvilkas själslif bragts ur
jämvikt af olycklig kärlek. Den känslosamhet,
som var ett drag hos tidslynnet under en epok af
senare delen af 1700-talet, fick i romanen en
genialisk tolkning. Den lefvande modell, som Goethe haft
för Werther, var den unge juristen Jerusalem (se
d. o., sp. 1378). — Romanen väckte ett oerhördt
uppseende, och dess verkningar, den s. k.
Wertherfebern (se
Goethe, sp. 1412), sträckte sig äfven
till Sveriges litteratur. Se härom E. Wrangel, "W.
und das Wertherfieber in Schweden" (i
"Goethejahrbuch", XXIX, 1908), och R. G:son Berg,
"Die ersten Goethe-notizen in Schweden" (ibid.,
XXXIII, 1912). J. É. F. Massenet har komponerat
en opera "W." (1892; uppf. i Stockholm 1904)
med ämne från Goethes roman.
(R—n B.)
We'rther, Karl von,
friherre, preussisk
diplomat, f. 1809 i
Königsberg, d. 1894 i
München, son till
friherre Wilhelm von
W. (som 1837—41 var
preussisk
utrikesminister), utnämndes till
preussiskt sändebud
1842 i Schweiz, 1845 i
Aten och 1849 i
Köpenhamn. Han sändes
som ambassadör 1854
till Petersburg och
1859 till Wien, där
han 1864 afslöt freden mellan Preussen och
Danmark. Vid utbrottet af tysk-österrikiska kriget 1866
