rappellerades W. och skötte utrikesdepartementet i Berlin, medan Bismarck åtföljde konung Vilhelm och armén. I aug. 1866 deltog han i fredsunderhandlingarna i Nikolsburg och Prag och återvände därefter som ambassadör till Wien. I okt. 1869 blef han Nordtyska förbundets ambassadör i Paris, hvarifrån han rappellerades vid krigets utbrott i juli 1870. Sin långa och utmärkta diplomatiska bana afslutade W. som Tyska rikets ambassadör i Konstantinopel 1874—77. E. W.* Werthers lidanden. Se Werther. Verticill<over>a</over>tæ, bot. Se Labiatæ. Vert<over>i</over>go auricul<over>a</over>ris, med. Se Ménières sjukdom. Vertik<over>a</over>l (af lat. ve'rtex, se d. o.). 1. Mat., lodrät (se d. o.), den riktning, som anges af en genom en påhängd tyngd sträckt tråd (lodlinje). Den riktning, som är vinkelrät mot lodlinjen, kallas horisontal, vågrät. Hvarje punkt på jordytan har sin särskilda vertikallinje (lodlinje, zenitallinje). — Vertikalplan kallas ett plan, som går genom en vertikallinje. För hvarje punkt på jordytan finnas alltså oändligt många vertikalplan. Både vertikallinje och vertikalplan äro vinkelräta mot ytan af stillastående vatten ("horisontalplan"). Den vertikala riktningen bestämmes icke ensamt af jordens attraktionskraft, utan af resultanten till denna och den af jordens rotation framkallade centrifugalkraften. Däraf följer, att lodlinjen är riktad rätt emot jordens medelpunkt endast då centrifugalkraften ligger i rät linje med attraktionskraften (vid ekvatorn) eller då centrifugalkraften är noll (vid polerna). Jfr Tyngd. Se Konstruktionsritning 2. 1. E. L. Vertikalaxel. Se Kristallografi. Vertikalcirkel. Se Astronomiska instrument, sp. 293. Vertik<over>a</over>l defilering. Se Defilering 2. Vertikalintensitet, Jordmagnetismens, fys. Se Jordmagnetism, sp. 146. Vertikallinje. Se Vertikal. Vertikalplan. Se Vertikal. Vertikalprisma. Se Kristallografi. Vertikalprojektion kallas projektionen (se d. o.) af en rät linje, yta eller kropp på ett vertikalplan. Vertikalsvarf, tekn. Se Svarfning, sp. 846, med fig. 8. Vertikal-ur. Se Solur, sp. 364. Vertikalvariometer. Se Jordmagnetism, sp. 153, och Variationsinstrument. Vertikalvinklar kallas två vinklar, då de äro så ställda mot hvarandra, att den enas ben utgöra förlängningarna af den andras. Sådana vinklar äro lika stora. Vinklarna a och a¹ äro vertikalvinklar, likaså vinklarna b och b¹.

Vert lumière [vär lymi<over>ä</over>r], fr., detsamma som Guignets grönt. Se d. o. Suppl. Vert-Mont [vär m<over>å</over>'], fr. Se Green mountains. Wertmüller, ansedd borgarsläkt i Stockholm, härstammar från Schweiz, hvarifrån den i Zürich födde stamfadern för den svenska släkten antagligen vid midten af 1600-talet inflyttade till Sverige och blef kamrerare i grefliga De la Gardieska huset. Hans dopnamn samt födelse- och dödsår äro obekanta, men han efterlämnade tre på 1660—1680-talen födda söner: Alexander W. (d. 1716), badare i Stockholm och morfader till porträttmålaren A. Roslin, Gideon W. (d. 1709 i rysk fångenskap), kapten (?) vid fortifikationen, och Johan Ulrik W. (d. 1712). apotekare och pestläkare i Stockholm. Den sistnämnde hade i sitt äktenskap med Juliana Brandt sonen Johan Ulrik W. d. y. (f. 1711, d. 1780), apotekare, k. lifmedikus och känd som framstående läkare; i gifte med Maria Ravens från Hamburg hade han nio barn. Af dessa må nämnas sönerna Adolf Ulrik W., porträttmålare (se nedan) och Karl Henrik W. (f. 1752, d. 1829), läkare och apotekare samt donator till Sv. läkaresällskapet. En tredje broder, Gustaf Herman W. (f. 1755, d. 1813), kapten vid Göta artilleri, var fader till den förmögne bryggaren och skeppsredaren Johan Gustaf W. (f. 1783, d. 1866), med hvilken släkten utslocknade på manssidan. Genom giften i släkterna König, Pauli, Westerberg, Dævel, von Stahl, Hartman, Dassau m. fl. knöt släkten W. förbindelser med ansedda stockholmsfamiljer. Johan Ulrik W. d. ä. och d. y. och Karl Henrik W. innehade successive apoteket "Lejonet". Släkten egde under några årtionden af 1700-talet det område vid Roslagstullsgatan och i kvarteret Kråkhvilan, där sedermera k. lustslottet Bellevue anlades. Ättlingarna till fru Maria W., f. Ravens, ega arfsrätt till det Havemesterska fideikommisset i Hamburg. Se O. A. Granström, "Några anteckningar om familjen W." (1919). C. F.

A. U. Wertmüller. Efter hans själfporträtt (1799) i Konstakad., Stockholm.

Adolf Ulrik W., son till den ofvannämnde Johan Ulrik W. d. y.. målare, f. 18 febr. 1751 i Stockholm, d. 5 aug. 1811 i Delaware i Nord-Amerika, studerade till en början skulptur för Larchevesque från 1765 till 1771, då han öfvergick till målning och blef elev af L. Pasch d. y. Men redan 1772 for han till Paris, där han mottogs välvilligt af sin syssling, A. Roslin, som intog en bemärkt ställning i den konstnärliga världen. W. studerade till en början ett år i Viens elevskola och därefter vid konstakademien, där han vann andra medaljen 1774. Året därefter reste han till Rom, där Vien då var direktör för den franska akademien. I Rom stannade han till hösten 1779, vistades därefter i Lyon och återkom i maj 1780 till Paris. Bland hans där utförda arbeten märkas Ariadne öfvergifven på Naxos (ett ex. i helfigur, ett i bröstbild, båda 1783, Nationalmuseum). Gustaf III utnämnde honom nu till förste hofmålare; han blef samtidigt medlem af svenska konstakademien och 1784 af den franska. Vid Gustaf III:s besök i Paris sistnämnda år fick han genom konungens