Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 3-4 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werther, Karl von - Werthers lidnaden. Se Werther - Verticillatæ, bot. Se Labiatæ - Vertigo auricularis, med. Se Ménières sjukdom - Vertikal. 1. Mat., lodrät - Vertikal. 2. skpsb. Se Konstruktionsritning 2 - Vertikalaxel. Se Kristallografi - Vertikalcirkel. Se Astronomiska instrument, sp. 293 - Vertikal defilering. Se Defilering 2 - Vertikalintensitet, Jordmagnetismens, fys. Se Jordmagnetism, sp. 146 - Vertikallinje. Se Vertikal - Vertikalplan. Se Vertikal - Vertikalprisma. Se Kristallografi - Vertikalprojektion - Vertikalsvarf, tekn. Se Svarfning, sp. 846, med fig. 8 - Vertikal-ur. Se Solur, sp. 364 - Vertikalvariometer. Se Jordmagnetism, sp. 153, och Varationsinstrument - Vertikalvinklar - Vert lumière - Vert-Mont, fr. Se Green mountains - Wertmüller, ansedd borgarsläkt i Stockholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rappellerades W. och skötte utrikesdepartementet
i Berlin, medan Bismarck åtföljde konung Vilhelm
och armén. I aug. 1866 deltog han i
fredsunderhandlingarna i Nikolsburg och Prag och återvände
därefter som ambassadör till Wien. I okt. 1869
blef han Nordtyska förbundets ambassadör i Paris,
hvarifrån han rappellerades vid krigets utbrott i
juli 1870. Sin långa och utmärkta diplomatiska
bana afslutade W. som Tyska rikets ambassadör i
Konstantinopel 1874—77.

E. W.*

Werthers lidanden. Se Werther.

Verticillatæ, bot. Se Labiatæ.

Vertigo auricularis, med. Se Ménières
sjukdom.

Vertikal (af lat. ve’rtex, se d. o.). 1. Mat.,
lodrät (se d. o.), den riktning, som anges af en
genom en påhängd tyngd sträckt tråd (lodlinje).
Den riktning, som är vinkelrät mot lodlinjen,
kallas horisontal, vågrät. Hvarje punkt på
jordytan har sin särskilda vertikallinje
(lodlinje, zenitallinje). — Vertikalplan kallas
ett plan, som går genom en vertikallinje. För
hvarje punkt på jordytan finnas alltså oändligt
många vertikalplan. Både vertikallinje och
vertikalplan äro vinkelräta mot ytan af stillastående
vatten ("horisontalplan"). Den vertikala
riktningen bestämmes icke ensamt af jordens
attraktionskraft, utan af resultanten till denna och den af
jordens rotation framkallade centrifugalkraften.
Däraf följer, att lodlinjen är riktad rätt emot
jordens medelpunkt endast då centrifugalkraften
ligger i rät linje med attraktionskraften (vid
ekvatorn) eller då centrifugalkraften är noll (vid
polerna). Jfr Tyngd. — 2. Skpsb. Se
Konstruktionsritning 2.

1. E. L.

Vertikalaxel. Se Kristallografi.

Vertikalcirkel. Se Astronomiska
instrument, sp. 293.

Vertikal defilering. Se Defilering 2.

Vertikalintensitet, Jordmagnetismens,
fys. Se Jordmagnetism, sp. 146.

Vertikallinje. Se Vertikal.

Vertikalplan. Se Vertikal.

Vertikalprisma. Se Kristallografi.

Vertikalprojektion kallas projektionen (se d. o.)
af en rät linje, yta eller kropp på ett vertikalplan.

Vertikalsvarf, tekn. Se Svarfning, sp.
846, med fig. 8.

Vertikal-ur. Se Solur, sp. 364.

Vertikalvariometer. Se Jordmagnetism,
sp. 153, och Variationsinstrument.

Vertikalvinklar kallas två vinklar, då de äro så
ställda mot hvarandra, att
den enas ben utgöra
förlängningarna af den andras.
Sådana vinklar äro lika
stora. Vinklarna a och a¹
äro vertikalvinklar, likaså vinklarna b och b¹.



Vert lumière [vär lymiär], fr., detsamma som
Guignets grönt. Se d. o. Suppl.

Vert-Mont [vär må’], fr. Se Green
mountains.

Wertmüller, ansedd borgarsläkt i Stockholm,
härstammar från Schweiz, hvarifrån den i Zürich födde
stamfadern för den svenska släkten antagligen vid
midten af 1600-talet inflyttade till Sverige och blef
kamrerare i grefliga De la Gardieska huset. Hans
dopnamn samt födelse- och dödsår äro obekanta,
men han efterlämnade tre på 1660—1680-talen
födda söner: Alexander W. (d. 1716), badare
i Stockholm och morfader till porträttmålaren A.
Roslin, Gideon W. (d. 1709 i rysk fångenskap),
kapten (?) vid fortifikationen, och Johan Ulrik
W. (d. 1712). apotekare och pestläkare i
Stockholm. Den sistnämnde hade i sitt äktenskap med
Juliana Brandt sonen Johan Ulrik W. d. y. (f.
1711, d. 1780), apotekare, k. lifmedikus och känd
som framstående läkare; i gifte med Maria Ravens
från Hamburg hade han nio barn. Af dessa må
nämnas sönerna Adolf Ulrik W.,
porträttmålare (se nedan) och Karl Henrik W. (f.
1752, d. 1829), läkare och apotekare samt
donator till Sv. läkaresällskapet. En tredje broder,
Gustaf Herman W. (f. 1755, d. 1813),
kapten vid Göta artilleri, var fader till den
förmögne bryggaren och skeppsredaren Johan
Gustaf W. (f. 1783, d. 1866), med hvilken
släkten utslocknade på manssidan. Genom giften i
släkterna König, Pauli, Westerberg, Dævel, von
Stahl, Hartman, Dassau m. fl. knöt släkten W.
förbindelser med ansedda stockholmsfamiljer. Johan
Ulrik W. d. ä. och d. y. och Karl Henrik W.
innehade successive apoteket "Lejonet". Släkten egde
under några årtionden af 1700-talet det område vid
Roslagstullsgatan och i kvarteret Kråkhvilan, där
sedermera k. lustslottet Bellevue anlades.
Ättlingarna till fru Maria W., f. Ravens, ega arfsrätt till
det Havemesterska fideikommisset i Hamburg. Se O.
A. Granström, "Några anteckningar om familjen
W." (1919).

C. F.

A. U. Wertmüller. Efter hans själfporträtt (1799) i Konstakad., Stockholm.

Adolf Ulrik W., son till den ofvannämnde
Johan Ulrik W. d. y.. målare, f. 18 febr. 1751 i
Stockholm, d. 5 aug. 1811 i Delaware i
Nord-Amerika, studerade till
en början skulptur för
Larchevesque från 1765
till 1771, då han
öfvergick till målning och
blef elev af L. Pasch d.
y. Men redan 1772 for
han till Paris, där han
mottogs välvilligt af
sin syssling, A. Roslin,
som intog en bemärkt
ställning i den
konstnärliga världen. W.
studerade till en
början ett år i Viens
elevskola och därefter
vid konstakademien,
där han vann andra
medaljen 1774. Året
därefter reste han till Rom, där Vien då var
direktör för den franska akademien. I Rom
stannade han till hösten 1779, vistades
därefter i Lyon och återkom i maj 1780 till Paris.
Bland hans där utförda arbeten märkas Ariadne
öfvergifven på Naxos (ett ex. i helfigur, ett i
bröstbild, båda 1783, Nationalmuseum). Gustaf
III utnämnde honom nu till förste hofmålare; han
blef samtidigt medlem af svenska konstakademien
och 1784 af den franska. Vid Gustaf III:s besök
i Paris sistnämnda år fick han genom konungens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>