Vessberg-Wessel 24 Malmö, genomgick tekniska elementarskolan i födelsestaden, arbetade som plåtslagare vid det s. k. Motala varf där, antogs 1868 till plåtslagarelev vid Motala verkstad, blef 1871 verkmästare där för järnfartygs-, ångpanne- och brobyggnadsverkstaden samt för den s. k. lilla smedjan samt, efter en studieresa 1871 till Förenta staterna, 1877 föreståndare för Motala varf i Norrköping. De där för firman Nobels räkning byggda petroleumångarna kunde till följd af de små slussarna i Volgakanalen icke färdigbyggas här, utan måste i delar transporteras genom slussarna för att sedan hopsättas på lämplig plats nedanför dessa. W. utfördo skickligt ett sådant hopsättningsarbete med ett par ångare och förlängde en dylik, ett vanskligt arbete med ovant folk och i främmande land. 1883 öfvertog han befattningen som verkställande direktör för Kockums mek. verkstads a.-b:s varf och verkstäder i Malmö. W. var mera arbetsledare och organisatör än konstruktör. Han bidrog kraftigt till att skapa Sveriges verkstadsförening och Svenska arbetsgifvareförenin-gen. Han var led. af 1889 års kommitté ang. förliknings- och skiljenämnder, af Malmö stadsfullmäktige och hamndirektion samt (sedan 1897) ordf. i styrelsen för tekniska elementarskolan. T. B-1. Vessberg, Gustaf Vilhelm, pedagog, historiker, f. 13 mars 1863 i Stockholm, blef 1890 filos. doktor i Uppsala samt 1898 adjunkt och 1906 lektor i historia och geografi vid Högre allm. läroverket på Södermalm. Sedan 1903 är han därjämte studierektor vid Södermalms högre läroanstalt för flickor. Han har utgett Om svenska riksdagen, dess sammansättning och verksamhetsformer 1772-1809 (1889), Bidrag till historien om Sveriges krig med Danmark 16å3-1645 (i Högre allm. lärov:s på Södermalm årsber. 1895 och 1900) och Stockholms stads riksdag smannaval under Frihetstiden (ibid., 1905). Sedan 1915 är V. hufvud-redaktör af "Pedagogisk tidskrift". Wessel (eg. dopnamn; stundom oriktigt uppíat-tadt som tillnamn och Johan tillagdt honom som förnamn) Gansíort (familjenamn, efter en by i Westfalen, från hvilken hans familj härstammade), en af de främste bland reformationens förelöpare, f. omkr. 1419 i Groningen (Nederländerna), d. där 1489, erhöll sin första uppfostran hos Gemensamma lifvets brödraskap i Zwolle, hvarest den bekante Thomas a Kempis och särskildt dennes bok "Om Kristi efterföljelse" på- honom utöfvade stort inflytande. Efter att ha gjort grundliga studier vid Kölns universitet 1449-56 besökte han flera andra högskolor, framför allt Paris (1458), hvarest han under sexton år lär ha verkat som fri akademisk lärare. Han uppehöll sig äfven någon tid i Rom, Venezia och Basel. W:s eminenta begåíning och stora lärdom förskaffade honom vedernamnet Lux mundi ("världens ljus"), hans oppositionslust namnet magister contradictionis ("mästare i motsägelse"). Omkr. 1474 drog han sig tillbaka till sin hembygd och egnade återstoden af sitt lif åt fortsatt teologisk forskning samt åt ungdomens undervisning dels i klostret på S:t Agnesberget vid Zwolle, dels i sin födelsestad. W. ställde Skriften och förnuftet of ver påfvedömet, bestred dettas eller kyrkomötenas ofelbara auktoritet i trossaker, kritiserade skarpt de kyrkliga missbruken i bot, aflat m. m., förnekade skärselden och lefde ett från sakrament och yttre kyrkoformer lösgjordt religiöst lií i mystisk gemenskap med det gudomliga varat. Visserligen rörde sig W. trots all kritik väsentligen i medeltida tankegångar; men han bröt radikalt med det hierarkiska och sakrala kyrkosystemet. Hans sista ord voro: "Jag känner ingen annan än Jesus, den korsfäste". Med afsikt yttrade W. sig dock mångtydigt och spred sina skrifter blott i manuskript, så att han undgick inkvisitionen. "Den store Groningern" öfvade dock ett viktigt inflytande. Luther har gett W. det vittnesbördet: "Om jag förut läst W., -så kunde mina vedersakare lätteligen tro, att jag tagit allt af honom, ty så öfverensstämmande är bägges vår anda". Det skedde i förordet till en af de två första samlingar skrifter och bref af W., som 152^ utgåfvos. - Bland hans skrifter, hvilka till stor del blifvit förstörda af tiggarmunkarna, intar den med titeln Farrago (d. v. s. biandfoder) främsta rummet. En samlad upplaga af hans kvarvarande skrifter ombesörjdes af Petrus Pappus (1614). Jfr K. H. Ullmann, "Reformatoren vor der reformation" (2:a uppl. 1866), 0. Fizély, "W., eine dog-mengeschichtliche untersuchung" (1911), S. D. van Veen, "W." (i Haucks "Realencyklopädie" XXI, 1908, den bästa teckningen). Hj. H-t. Wessel. 1. Peder W. SeTordenskjold. - 2. Johan Herman W., dansk-norsk skald, f. 6 okt. 1742 i Jonsrud, Akershus stift, där fadern, en brorson till sjöhjälten T-orden-skjold, var komminister, d. 29 dec. 1785 i Köpenhamn, kom vid 16 års ålder i Kristiania katedralskola, hvarifrån han 1761 di-mitterades till universitetet i Köpenhamn; han studerade, men tog in-gen examen. 1772 debuterade han där med sitt "sörgespil i fem optoge". Kjœrlighed uden strömper, som uppfördes på k. teatern 26 mars 1772. Stycket har länge uppfattats som en glänsande parodi på dåtidens receptmässiga franska tragedier. Musiken till detsamma skrefs af Scalabrini, hvilken dock, som man påstår, ej hade fattat det parodierande hos texten. Icke heller publiken ansåg pjäsen på detta sätt satirisk; och då kritiken sedermera började ana oråd, förklarade den, att "det skulle göra den ondt", om stycket hade "det oädla syftet att förlöjliga vissa sköna tragedier". I en uppsats i "Edda" (bd XIII, 1920) har nyligen fröken Ida Falbe-Hansen anfört nya skäl mot, att W. skulle ha haft för afsikt att parodiera den samtida klassicistiska tragedien och häfdat styckets egenskap att vara en allmänmänsklig satir med sido-hugg mot den borgerliga dramen vid denna tid. Då "Kärlek utan strumpor eller Den olyckelige skräddaren" (öfv. af K. Stenberg, som äfven hade komponerat musiken) först gafs i Stockholm, okt. 1777, var titeln redan försedd med det upplysande tilllägget "tragedie lyrique burlesque på vers" eller "parodi med sång". - 1775 utgaf W. de allvarliga dikterna Nöisomhed och Sövnen; 1776 uppför-