- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
21-22

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vespucci, Amerigo - Vesque von Püttlingen, Johann - Wessberg, Hjalmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sevilla, fick sin lärda utbildning under ledning af farbrodern Giorgio Antonio V., som tillhörde dominikanorden och var Savonarolas förtrogne. Hans studiekamrat var Piero Soderini, sedermera gonfaloniere i Florens, till hvilken han riktade det betydelsefullaste af sina bref, skildrande de fyra resorna till den nya världsdelen. Hans håg var tidigt riktad mot kosmografi och resor, 1478--80 deltog han i en ambassad till Frankrike, som leddes af hans släkting Guido Antonio V. Tidigt trädde han sedan i tjänst hos handelshuset Medici i Florens, flyttade som dess ombud i nov. 1491 till Spanien och vistades i Sevilla under tidpunkten för Amerikas upptäckt. Då efter Columbus' andra resa konung Ferdinand i april 1495 återkallade det monopol på resor mot väster, som denne utfäst åt sig och erhållit, rustade flera företagsamma män (de s. k. "mindre upptäckarna") ut enskilda expeditioner till de nya länderna. Bland dessa synes också V. ha varit; åtminstone skildrar han själf två resor, som han i Spaniens tjänst företagit maj 1497--okt. 1498 och maj 1499--sept. 1500. På inbjudan af konung Manuel i Portugal flyttade han därefter öfver till detta land och utförde i dess tjänst ytterligare två resor till sydamerikanska fastlandets kuster maj 1501--sept. 1502 och maj 1503--juni 1504. Den sista resan var misslyckad, och det tycks ha varit af missmod häröfver, som V. åter beslöt att inträda i Spaniens tjänst. De förberedelser han här gjorde till fullföljande af sina upptäckarplaner ledde emellertid icke till något resultat; berättelserna om senare sjöfärder, som V. skulle ha företagit, bl. a. också till Ostindien, torde samtliga vara apokryfiska. Däremot är säkert, att V. åtnjöt förtjänt anseende i Spanien och utnämndes 1508 till storpilot (piloto mayor) för expeditionerna till Indien, ett ämbete, som synes ha blifvit inrättadt för hans räkning och som efter hans död 1512 bekläddes af brorsonen Giovanni V. Originalberättelsen om sina resor nedlade V. i två bref, af hvilka det ena (skildrande den tredje resan 1501--02) adresserats till Lorenzo de Pier Francesco de Medici (ej att förväxla med Lorenzo il magnifico); det andra är utan adressat, men måste ha varit riktadt till Piero Soderini, gonfaloniere i Florens. Detta senare skildrar alla de fyra resor V. då företagit och är det viktigaste dokument vi ega i handen för bedömande af V:s lifsverk och personlighet. En latinsk öfv. af detsamma publicerades senare af tyske humanisten M. Waldseemüller (se denne), i det att berättelsen om V:s fyra resor ("Quatuor navigationes") ingick i dennes kosmografi, som trycktes 1507. Det var i detta arbete, som Waldseemüller framkastade förslaget att uppkalla det nyupptäckta fastlandet i väster (Syd-Amerika) efter Amerigo, "emedan det upptäckts af Americus". Största osäkerheten råder ang. V:s första och tredje resor. Som nämndt påstår sig V. ha deltagit i en expedition till de nya farvattnen 1497--98. Så vidt man vet, ledde V. ingen själfständig expedition, men hvilken af de "små upptäckarna" han under denna färd skulle ha åtföljt, är omöjligt att af göra. Angifvelserna äro äfven både nvad beträffar namn och läge mycket svårbestämbara, hvilket gjort, att man i missmod velat förklara hela resan för uppdiktad. Detta kan näppeligen vara riktigt, men osäkerheten är tydligtvis stor nog; den enklaste tolkningen skulle ge vid handen, att V. besökt hela Mexikanska vikens kust från Yucatan till Florida, hvarigenom Cubas karaktär af ö ådagalagts, såsom också framträder på Juan de la Cosas karta från 1500. Är denna tydning riktig, blir Y. den förste upptäckaren af Amerikas fastland (en vecka före Cabot!). Ingen af de öfriga trenne expeditionerna har satts i tvifvel; den andra företogs under Alonzo de Hojeda och förde längs Syd-Amerikas nordkust till Maracaiboviken. Den tredje är den vida betydelsefullaste och förde utmed Brasiliens kust, denna gång mot s., hur långt är tyvärr omöjligt att noggrant bestämma, men det synes ha stor sannolikhet för sig, att V. nått så långt som till La Plata-mynningen och därifrån drifvits till ett ändå sydligare beläget land, hvilket svårligen kan identifieras med annat än Falklandsöarna. Det var ett bestämdt mål, som V. under denna resa hade i sikte, nämligen att finna en väg rundt det nya fastlandet till Molukkerna. Denna samma plan ville han fullfölja under nästa färd, 1503--04, men troligen genom ledarens oskicklighet blefvo hans förväntningar fullkomligt besvikna. -- Omdömet om V:s personlighet har skiftat under århundradenas gång. Efter att först ha fått äran att ge sitt namn åt Nya världen blef V. senare angripen för att ha orättvist skymt undan Columbus' förtjänster. Det gällde särskildt upptäckten af Syd-Amerikas nordkust och Pariasviken. Ett rättvisare bedömande erhöll V. af A. von Humboldt. men den, som mest energiskt och framgångsrikt kämpade för V:s återupprättelse, var brasilianske historikern Varnhagen. På senaste tid har äfven fransmannen Vignaud egnat V:s resor ett ingående studium. Det kan nu med bestämdhet sägas, att V. varit en verkligt storstilad upptäckarpersonlighet, endast att jämställa med de främste bland upptäcktstidehvarfvets heroer. -- Litt.: Varnhagen, "A. V." (1865), Harrisse, "The discovery of North America" (1892), Fiske, "The discovery of North America" (s. å.). Markham, "The letters of A. V." (1894), Bandini-Uzielli, "Vita di A. V." (1898), och Vignaud, "Americ Yespuce" (1918). A. N-d. Vesque von Püttlingen [fesk fånn-], Johann, friherre, österrikisk tonsättare, f. 1803, d. 1883 i Wien, ättling af en fransk-nederländsk adelssläkt, var i musik elev af Moscheles och Sechter, tog juris doktorsgrad, blef afdelningschef i österrikiska utrikesministeriet och 1866 friherre. Han vann anseende som pianist och som kompositör (under pseud. J. Hoven) af pianosonater, sånger och 6 operor, bland dem Turandot (1838), Johanna d'Arc (1840) och Lips Tellian (1854). E. F-t. Wessberg, Hjalmar, ingenjör, industriman, f. 23 juni 1845 i Norrköping, d. 14 april 1904 i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free