71-72 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westman, Ernst Karl - Westman, Jonas - Westman, Karl Gustaf - Westman, Klas (Claes) Gustaf - Westman, Knut Bernhard

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

borgerliga möblemang, däribland den s.k. arbetarmöbeln i lassrad furu, som blifvit spridd i rätt stor utsträckning, samt inredningen i Pressens villa i Saltsjöbaden 1902, vinst i pressens lotteri, där äfven själfva byggnaden och hela dess innehåll, väggdekorationer, kakelugnar, metallföremål m.m. var W:s verk). Hans möbelkompositioner äro spridda i vida kretsar och ha gett en stor insats i den svenska möbelindustriens höjande. (Se I. Alméns art. om "W. som möbelarkitekt" i "Ord och bild" 1903.) W.s större verk från det nya århundradet beteckna en vägande insats i vår moderna arkitektur. Svenska läkaresällskapets hus vid Klara kyrkogård fullbordades 1906 (se bild i art. Svenska läkare sällskapet), Romanäs' sanatorium 1907 (se Romanäs), tingshus i Nyköping 1911, Fåhrœus' hus på Lidingön 1913 (med tillbyggnad 1917) och R. Bünsows hus i Stockholm 1919. Men W:s båda mest betydande skapelser äro nya rådhuset i Stockholm, börjadt 1909, fullbordadt 1915 (se art. Stockholms rådhus med bilder) och konstslöjdmuseet ("Röhss' museum") i Göteborg, fullbordadt 1916 efter täflan 1910, då W. vann första priset. W.s verksamhet betecknar en kraftfull och målmedveten opposition mot den internationella arkitekturen, som söker sina former i olika länder och tider. Han har konsekvent följt sin grundsats, att den svenska arkitekturen bör söka sina rötter i svensk mark. Gamla arkitekturmotiv och gammal tradition har han upptagit och tillämpat efter den nya tidens fordringar. Hvad han velat, är enkla, kraftiga, kärnfulla former, vördnad för materialet och orädd följdriktighet i dess användning utan skylande förklädnad, med ett ord, konstnärlig ärlighet och grundlighet i stort och smått, intimt samarbete mellan konst och handtverk. Hans konst är alltigenom starkt personlig, manlig, flärdlös, kärf och gedigen. W. blef led. af konstakad. 1912 och är Medicinalstyrelsens arkitekt sedan 1916. G-g N. Westman, Jonas, meteorolog, skolman, f. 26 jan. 1867 i Nora, Yästernorrlands län, blef filos. doktor i Uppsala 1897, var 1898-1904 docent i meteorologi där och tjänstgjorde förut, samtidigt och efteråt dels vid meteorologiska observatoriet där, dels vid Meteorol. centralanstalten i Stockholm, blef 1904 lektor i matematik och fysik vid Högre allm. läroverket i Nyköping och 1914 rektor där. W. studerade 1897-98 och 1908 glaciärförhållandena i trakten af Sulitelma och deltog i svensk-ryska gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen 1899-1900 samt har i anledning däraf skrifvit ett stort antal uppsatser. Dessutom har han meddelat många artiklar i facktidskrifter och lärda samfunds handlingar, t. ex. de af Vet. akad. prisbelönta Mesures de l'intensité de la radiation solaire faites à Upsal en 1901 och Durée et grandeur de l'insoìation à Stockholm (bägge i Vet. akad:s handl., bd 42). Westman, Karl Gustaf, rättshistoriker, politiker, f. 18 aug. 1876 i Göteborg, blef 1894 student, 1904 docent i historia, 1905 filos. doktor och 1917 juris hedersdoktor, allt vid Uppsala universitet, där han sedan 1910 är professor i rättshistoria. 17 febr. 1914-30 mars 1917 var han ecklesiastikminister i Hammarskjöldska ministären. Bland de af W. kontrasignerade k. propositionerna kunna anföras de om omorganisation af Chalmers' tekniska läroanstalt, omreglering af folkskolinspektionen samt Folkskoleöfverstyrelsens och Läroverksöfverstyrelsens öfverförande på ord. stat (samtliga 1914 af riksdagen antagna). Sedan 1912 är W. sakkunnig ang. utredning af s. k. regalrätten till vissa i riket förefintliga vattendrag och har utgett en aktsamling till kungsådreinstitutets historia. Sedan 1919 är han led. för Östergötlands län af Första kammaren, där han anslutit sig till jordbrukarnas riksförbund samt varit led. af värnpliktsutskottet (urt. 1919), 2:a lagutskottet (1920) och l.a lagutskottet (1921). Han har författat, förutom en mängd tidskriftsuppsatser och mindre afhandlingar (däribland åtskilliga artiklar i Nordisk familjebok) äfvensom politiska föredrag, Svenska rådets historia till år 1306 (akad. afh., 1904), Den svenska nämnden, dess uppkomst och utveckling I (1909-12) och De svenska rättskällornas historia (1912); vidare har han utgett flera uppl. af K. T. Odhners läroböcker i fäderneslandets historia. C. G. Ej. T-s. Westman, Klas (Claes) Gustaf, diplomat, f. 9 nov. 1878 i Jönköping, blef student i Uppsala 1897 och juris kandidat 1903, inträdde på diplomatbanan 1909, blef 1910 legationssekreterare i Kristiania, där han 1913 var t. f. chargé d'affaires. Dec. s. å. blef han kansliråd och chef för Utrikesdepartementets rättsafdelning, dec. 1916 t. f. biträdande kabinettssekreterare och 1917 t. f. kabinettssekreterare. Han var svensk delegerad vid förhandlingarna i Spetsbergsfrågan 1910 och 1914 samt svensk sekreterare vid nordiska monarkmötet i Malmö 1914 och vid nordiska ministermötena i Köpenhamn och Kristiania 1916 och i Stockholm 1917. I nov. 1917 utnämnd till ministre pléni-potentiaire i disponibilitet, sändes han mars 1918 som ministre plénipotentiaire en mission spéciale till Vasa, där Finlands regering under upproret residerade, och utsågs juni s. å. till svensk minister i Helsingfors, den förste innehafvaren af detta ämbete. På denna post hade W. betydande andel i de närmast följande årens förhandlingar i Ålandsfrågan, hemkallades juni 1920 "för att aflägga rapport" i samband med konfliktens tillspetsning och utnämndes jan. 1921 till envoyé i Haag. V. S-g. Westman, Knut Bernhard, kyrkohistoriker, universitetslärare, f. 1881 i Härnösand, blef 1902 filos. och 1905 teol. kandidat. 1910 teol. licentiat, 1911 docent i kyrkohistoria, 1915 teol. doktor - allt i Uppsala, prästvigdes 1917 samt fick professors n. h. o. v. 1920. S. å. uppfördes han på förslag till biskop i Visby. Han har gjort sig känd som en mycket betydande medeltidsforskare genom arbetena Birgittastudier I (1911) och Den svenska kyrkans utveckling från S:t Bernhards tidevarv till Innocentius III:s (1915). Hans hittills största arbete är egnadt åt Reformationens genombrottsår i Sverige (1918), liksom han skrifvit inledningarna till den moderna editionen af Olaus Petris samlade skrifter (1914-18). 1914-19 var W. sekreterare i Kyrkohist. föreningen (se d. o.). Han har ock varit en drifvande kraft i Sveriges kristliga studentrörelse och är sedan flera år medredaktör för "Vår lösen". Likaså har han anlitats för det internationella

		Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 71-72 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|