73 Westmanlands allehanda-Westminster abbey 74 andliga samarbetet under och efter Världskriget och är sekreterare i den svenska af delningen af Världsförbundet för folkens samförstånd genom kyrkorna. Af ven åt den yttre missionen har han egnat intresse och författarskap och sändes våren 1920 af Svenska kyrkans missionsstyrelse till Kina för att bl. a. organisera ett svenskt gymnasium som grundval för ett svenskt universitet där. Hj. H-t. Westmanlands allehanda, daglig tidning i Västerås, hvilken började utges som halfveckotidning 1887, i dec. 1888 öfvergick till att utges med 3 nummer i veckan och l dec. 1918 blef daglig. Dess redaktör är Hjalmar Engelbrekt N e 1-son. Tidningens hållning är moderat. Vestmanlands läns tidning, daglig tidning i Västerås, hvilken började utges som veckotidning 1831, blef halfveckotidning 1862, utkom med 3 nummer i veckan 1883-1919 och 1919 blef daglig. Tidningen redigerades 1831-57 af boktryckaren D. Torssell och sedermera af bl. a. konrektorn D. Olausson 1858-70. Skalden Johan Nybom var från 1861 många år medarbetare. Tidningen har alltjämt haft enskilda egare. Den tredje af dem och från 1898 dess redaktör är Anders Pers. Tidningens hållning är liberal. Vestmanneyjar. Se Västmannaöarna. Vestmarkens skans, i Norge, Hedmark fylke (före 1919 Hedemarkens amt), vid vägen från Värmland öfver Skillingmark, fanns redan 1644, då den förstärktes och besattes. Efter krigets slut lämnades den åt sitt öde. L. W:son M. Vestmarr, det gamla namnet på kuststräckan från Langesundsfjorden till Agder eller i det närmaste till den nuv. gränsen mellan Telemark (före 1919 Bratsberg amt) och Aust-Agder (före 1919 Nedenes amt) fylken, Norge. K. G. G. Westmeath [ωe'stmīth], grefskap i västra delen af irländska prov. Leinster. 1,835 kvkm. W. tillhör Irlands centrala kalkstenszon, öfver hvilken dock på ett par ställen sandstenen höjer sig i form af enstaka kullar. Landskapet erbjuder en pittoresk omväxling af träddungar och åkerfält, ängar, höjder och slätter, sjöar (som tillsammans utgöra nära 70 kvkm.) och floder, af hvilka Shannon med bifloderna Inny och Brosna är den största. Shannon bildar med sjön Lough Ree, som den genomflyter, västra gränsen (mot Roscommon). Inny genomflyter Lough Sheelin på norra gränsen och Lough Derravaragh samt faller ut i Lough Ree. Brosna flyter genom Lough Ennell mot s. genom King's county till Shannon. En stor del af arealen utgöres af torfmossar. Ladugårdsskötsel är hufvudnäring; öfver 62 proc. af arealen är gräsbärande mark. Odlingen af säd och grönsaker äfvensom af lin är af underordnad betydelse. Brytning af kalksten förekommer flerstädes. Linne- och ylleindustri. Befolkningen, som 1841 utgjorde 65,028 pers., uppgick 1911 till endast 59,986, till 91,3 proc. romerska katoliker. Hufvudstad Mullingar. A. N-d. Westminster [ωe'stminstə], markis och hertig af, engelska adelstitlar inom släkten Grosvenor (se d. o.). Westminster abbey [ωe'stminstər ä'bi], S:t Peters kollegiatkyrka i London, Englands kröningskyrka och panteon, ligger i stadsdelen Westminster nära Parlamentshuset. Äldsta kyrkan på denna plats var ett enligt sägnen af östsaxarnas konung Siebert i början af 600-talet uppfördt kapell, på hvars plats enligt antagande konung Edvard omkr. 980 byggde en klosterkyrka, som fick namnet W. till skillnad från katedralkyrkan S:t Paul, urspr. kallad Eastminster. Den första byggnad på denna plats, om hvilken man har säker kännedom, uppfördes af Edvard Bekännaren 1065. "Pyx house", en låg, 33 m. lång och 9 m. bred byggnad s. om den nuv. kyrkan, är nästan allt hvad som återstår af denna. Hufvuddelarna af den nuv. kyrkan byggdes under Henrik III:s regering. Då uppfördes 1220 Heliga jungfruns kapell, och senare lät konungen nedbryta Edvards kyrka och uppföra det nuv. koret och tvärskeppet samt Edvard Bekännarens kapell. Långhuset byggdes 1340--1483, västra fasaden (fig. 1) och dess stora fönster under Rikard III (1483--85) och Henrik VII (1485--1509). Den senare nedbröt Heliga jungfruns kapell, beläget längst i ö. bakom koret, och uppförde i dess ställe Henrik VII:s kapell (fig. 2), -- det mest prunkande alster af perpendicular style. Takkonstruktionen med sina nedhängande hvalf med ett rikt nät af strålar och lyktliknande slutstenar (fig. 3) är i sin art fulländad. Kyrkans båda torn längst i väster fingo sin nuv. öfverbyggnad (se fig. 1) cmkr. 1700, genom Wren. Kyrkan består af ett treskeppigt långhus, ett framträdande äfvenledes treskeppigt tvärhus och ett polygont kor med omgång och en krans af fem kapell (det mellersta och största, långt utdraget, är det nyssnämnda Henrik VII:s kapell). Såväl i denna kapellkrans som i det utbildade sträfsystemet med dubbla bågar och i fönsterfördelningen genom sirverk ger sig det franska inflytandet till känna. Kyrkan har dock många typiskt engelska detaljer. Henrik VII:s kapell inberäknadt är den 161,5 m. lång (utom detta 127 m.), i tvärskeppet 62, i långhuset 22 m. bred; midtskeppets höjd (31 m.) är tre gånger större än dess bredd, likaså sidoskeppens. På södra sidan af kyrkan äro korsgångar samt ett kapitelhus. Koret, där Englands konungar sedan gammalt plägat krönas, är ett vackert prof på äldre gotik med dekorationer från 1300-talet. Kyrkan var förr de engelske konungarnas begrafningsplats, och den största ära nationen kan bereda en förtjänt man är att lämna honom en grafplats eller en minnesvård i W. Kyrkan är också fylld med grafvar och monument. I koret hvila bl. a. Siebert, Anna af Kleve och earlen af Lancaster (Edmund Crouchback). Norra tvärskeppet innehåller företrädesvis monument öfver krigare och statsmän, och i södra tvärskeppet har the poet's corner ("skaldevrån"; fig. 4) minnesvårdar öfver engelska författare och äfven några konstnärer: Chaucer, Dryden, Shakspere, Ben Jonson, Milton, Burns, Dickens, Thackeray, Garrick, Ruskin, Tennyson m. fl. Långskeppet med sina knippepelare, sitt vackra triforium och sitt höga, fint proportionerade tak är den mest anslående delen af kyrkans inre. Minnesvårdarna i norra och södra sidoskeppen äro af mycket blandad karaktär och föreviga musiker, vetenskapsmän, resande, patrioter och äfventyrare m. fl. Af särskildt intresse för svenskar är monumentet öfver Jenny Lind. Edvard Bekännarens kapell, vid östra ändan af koret, innehåller nämnde konungs och Edvard I:s,