Tucheler heide i s. v. med en sammanhängande skogsareal af 280 kvkm.) Liksom alla moränlandskap är äfven baltiska höjdryggen rik på sjöar: W. eger af dylika, mer än 2 har stora, ett antal af 2,060. Äfven flodnätet är alltigenom outveckladt. Urspr. måste ju vid istäckets afsmältning älfvarna rinna mot s. Äfven de nuv. vattendragen, särskildt de v om Weichsel belägna, ha mestadels först en sydlig riktning för att senare tvärt vända om mot n. och utfalla i den stora hufvudådran, Weichsel. -- Befolkningens hufvudnäring är jordbruk. Af arealen äro 54,4 proc. åkermark, 0,6 proc. trädgård, 13,5 proc. ängsmark, 21,3 proc. skog och 10,2 proc. improduktiv mark. Till följd af den stenbundna grusmarken är jordbruket emellertid på det hela taget ej gifvande. Undantag finnas dock. Så lämnar i s. det s. k. Kulmerland med sina aflagringar efter en under istiden uppdämd sjö mycket fruktbar jordmån; där befinner sig ett rikt betodlingsdistrikt med det forna Tysklands största sockerfabrik. Bördig är äfven Weichseldalens botten mellan dalbranten och de konstgjorda fördämningarna. Enligt yrkesräkningen 1895 egnade sig 54 proc. af befolkningen åt jordbruk, endast 21,6 proc. åt industri. De förnämsta odlingsprodukterna äro råg, hvete, potatis och sockerbetor; äfven korn, hafre, raps, lin och tobak odlas. Kreatursafveln är ganska ansenlig; särskild omsorg har egnats åt fårskötseln. Det är lätt förklarligt, att W:s industri skall vara knuten till Weichseldalen; där ligga de bördigaste landsträckorna, och där är den viktigaste trafikådran. Vid mynningen ligga de båda främsta handels- och industristäderna, Danzig och Elbing, nära södra gränsen, äfven invid floden, Thorn. Skeppsbyggen och järnindustri komma främst i åtanke. Landet v. om Weichsel är för sitt näringslif till stor del beroende af skogarna. Där bedrifves liflig sågverksrörelse; äfven glasindustrien är utvecklad. Tegelbruken äro många och ha godt material att bearbeta. Den forna prov. W. egde och eger intet universitet; däremot grundlades 1904 en teknisk högskola i Danzig. -- Med undantag af de båda sydvästra kretsarna Deutsch-Krono och Flatow, hvilka hörde till polska landskapet Kujavien, omfattar W. endast områden, som längre eller kortare tid tillhörde Tyska orden, nämligen Pommerellen på vänstra samt Kulmerland och Pomesanien på högra sidan af Weichsel. Större delen af dessa landskap tillföll Polen genom den andra freden i Thorn (1466). Endast nuv. kretsen Rosenberg och den ö. om Weichsel liggande delen af kretsen Marienwerder kvarstannade under ordensstaten och uppgingo i hertigdömet, sedan 1701 konungariket Preussen. De andra delarna af prov. kommo nästan samtliga vid Polens första delning (1772) till Preussen, endast Danzig och Thorn först vid den andra delningen (1793). De båda senare städerna voro 1807--13 åter skilda från Preussen. 1824 förenades W. med Ostpreussen till en provins och delades i två regeringsområden. Dock förmådde denna förening icke utjämna de genom den långa söndringen uppkomna olikheterna i politiskt och ekonomiskt hänseende. W. önskade ständigt att skiljas från Ostpreussen, och detta skedde ock, trots Ostpreussens protester, genom lag af 19 mars 1877, som trädde i kraft 1 jan. 1878. Efter Världskrigets slut har den forna prov. W. fått undergå en märklig omgestaltning. Genom bestämmelserna i fördraget i Versailles 1919 skapades utaf hufvudparten en polsk "korridor" ned mot Östersjön. Till Tyskland kommo endast de sydvästligaste delarna, framför allt kretsen Deutsch-Krone, samt ö. om Weichsel Elbing. Folkomröstning företogs i juli 1920 i kretsarna Marienburg, Marienwerder, Rosenberg och Stuhm (ett område, som 1466 icke afträddes till Polen, utan bildade biskopsdömet Pomesanien, som senare kom till Preussen), hvarvid omkr. 92 proc. af befolkningen röstade för Tyskland, endast omkr. 8 proc. för Polen. Det blir Weichsels dalfåra, som på detta vis tillfaller det nya Polen, men fastän detta land sålunda får tillträde till hafvet, kommer det icke att ega någon verklig hamn vid detsamma, ty Elbing tillfaller Tyskland, och af Danzig med närmast liggande område har skapats en särskild fristat under skydd af Folkens förbund. Denna omfattar utom själfva staden en landsträcka s. v. därom samt ett område mellan Weichsel och Nogat, sammanlagdt en areal af omkr. 1,500 kvkm. med något öfver 200,000 inv. (se vidare Danzig. Suppl.) -- W. har spelat en stor roll i Sveriges krigshistoria, i synnerhet under Gustaf II Adolfs och Karl X Gustafs, men äfven under Karl XII:s (Thorn) tid, och 1629--35 ingick en del af detsamma, 1655--60 större delen (Danzig, Dirschau, Stuhm, Mewe, Graudenz, Konitz, Altmark, Marienburg, Oliva m. fl. orter) af detsamma i svenska generalguvernementet Preussen (se därom Preussen, sp. 232--235). A. N-d. Westray [>e'stréi], en af Örkney-öarna (se d. o.). Westreenen van Tiellandt [-renen fann t?llant], Willem Hendrik Jacob, baron van, holländsk kulturhistoriker, f. 1783 i Haag, d. där 1848 som k. bibliotekarie, författade bl. a. Essai sur les andens ordres de chevalerie (1807), Ver-handeling över de uitvinding der boekdrukkerkunst (1809), i hvilken han försvarade Haarlems och Gesters prioritet, och Korte schets van den voort-gang der boekdrukkunst in Nederland (1829) samt Verslag der nasporingen omtrent de oorspronkelijke uitvinding en het vroegste gebruik der stereotypische drukwijs (1833), i hvilket arbete han häfdade åt staden Leiden äran af första idén till boktryck med stereotyper. W:s efter hans frände Johan Meerman (f. 1753, d. 1815) förvärfvade stora bibliotek och hans privata samlingar af manuskript, sällsynt tryck, antika mynt och fornsaker öfver-gingo efter hans död i holländska statens ego och förvaras i det genom testamente af W. till denna öfverlåtna Museum Meermanno-Westreenianum i Haag. Jfr Knuttel, "Het museum Meermanno-Westreenianum" (1905), och H. Brugmans' artikel i "Nieuw Nederlandsch biografisen woordenboek" (1918). (Hj.P-r.) Vestre Gausdal, härad och pastorat n. v. om Lillehammer, Opland fylke (före 1919 Kristians amt), Norge. 968,35 kvkm. med 2,447 inv. (1918). Jordbruksdistrikt. K. G. O. Westrell, Karl Emil, donator, f. 12 sept. 1850 i Malmö, bankdirektör där, donerade 2 okt. 1918 till Malmö stad en fond af 300,000 kr., den s. k. Westrellska fonden, hvaraf