gick W. som civilminister i andra Boströmska ministären 1902 och behöll sin portfölj, då Boström 1905 efterträddes af Ramstedt, men afgick med denne ur regeringen 2 aug. samma år och återinträdde som led. af Högsta domstolen. Hösten 1909 företrädde W. Sverige vid en konferens mellan delegerade för de tre skandinaviska länderna, hvarvid grunden lades till det sedermera utförda gemensamma skandinaviska lagstiftningsarbetet på familjerättens område. När därpå för Sveriges del Lagberedningen betroddes med att förbereda detta arbete (se Lagberedningen, sp. 823), blef W. densammas ordförande. På denna post ledde han .1910-18 utarbetandet af alla de lagförslag, som sedermera (antagna af 1915, 1917 och 1920 års riksdagar) blifvit lag om äktenskaps ingående och upplösning med följdförfattningar, lagar om äktenskaplig bord, om barn utom äktenskap och om adoption samt ny giftermålsbalk med följdförfattningar (se Äktenskaplig börd äfvensom Adoption, Barnlagar och Giftermålsbalk i Suppl.). 1918 utnämndes W. till president i Svea hofrätt, men återgick 1920 till lagstiftningsarbetet, nu som ordförande i processkommissionen. Med sällsynt energi och stort skarpsinne har W. utfört det högst betydande arbete, som här anförda data ange. Icke desto mindre har han därjämte medhunnit en aktningsbjudande litterär produktion, utgett bl. a. konkurslagen (4 uppl.), samt stadsplanelagen och nya giftermålsbalken (1920), författat åtskilliga tidskriftsuppsatser och allt sedan 1910 redigerat "Nytt juridiskt arkiv, avd. II". Mest känd är W. som utgifvare (sedan 1909) af de årligen utkommande mönstergilla editionerna af Sveriges rikes lag, den för alla svenska jurister oumbärliga uppslagsboken. Uppsala juridiska fakultet gjorde 1907 W. till juris hedersdoktor, och 1919 års nordiska juristmöte anförtrodde honom ordförandeklubban. Han är ock ordförande i Svenska kriminalistföreningen och i Röda korsets sjuksköterskehems styrelse. C. G. Bj. Vestris [västris], italiensk-fransk familj af dansörer och skådespelerskor. -- 1. Gaetano Apollino Baldasarre V., dansör, f. 1729 i Florens, d. 1808 i Paris, tillhörde 1749-81 Stora operan i Paris, som balettmästare 1770-76. Han utvecklade på tiljan ett dittills ouppnådt majestät och behag i förening samt bistod med sin talang den bekante Noverre i sträfvandet att höja teaterdansen till skön konst genom att återupplifva den antika pantomimen. V. var efter M. Gardel den förste, som vågade dansa utan mask. Han vardt europeiskt ryktbar och vann genom sin redbarhet och begåfning utmärkta personers umgänge, ehuru han var djupt okunnig samt fylld af en lika naiv som kolossal fåfänga (betecknande är hans yttrande: "Tidehvarfvet har endast tre store män: konungen af Preussen, Voltaire och jag"). V:s balettkompositioner äro obetydliga. -- Hans hustru Anne Frédérique V., född Heinel, f. 1752 i Baireuth, d. 1808, anställdes 1768 vid Stora operan i Paris och utmärkte sig vid sin mans sida i den mera högtidliga danskonsten. -- 2. Marie Auguste V.(-Allard), dansör, son till V. 1 och dansösen Allard, f. 1760 i Paris, d. där 1842, var förste dansör vid Paris-operan 1780--1816 och professor vid konservatoriet 1819--28. Likt fadern utrustad med stora yttre företräden och utbildad i den bästa skola, benämndes han "danskonstens gud". Utomordentligt smidig och lätt, införde han lifligare rörelser (piruetten m. m.) och glänste i pantomimer. När han i febr. 1781 uppträdde i London, ajournerade öfverhuset behandlingen af Burkes brännande ekonomiska reformbill för att gå och se V. dansa. Han var lika högfärdig som fadern, och när Gustaf III gästade franska hofvet 1784, nekade V. bestämdt att dansa inför honom. -- 3. Marie Francoise Rose V., fransk skådespelerska, svägerska till V. 1, född Gourgaud, f. 1743 i Marseille, d. 1804 i Paris, blef 1769 sociétaire vid Théátre francais, där hon utmärkte sig i tragedien och den högre komedien. Hon kreerade många stora roller i pjäser af Yoltaire, Lemierre, Chamfort, J. de Chénier och Ducis. När Talma 1791 med en separerad trupp öppnade Théätre de la république, följde hon honom. -- 4. Lucia Elizabeth V., italiensk-engelsk skådespelerska, f. 1797 i London, d. där 1856, sondotter af den berömde gravören Bartolozzi, gifte sig 1813 med balettmästaren vid King's theatre Auguste Armand V., en son till V. 2, och blef änka efter honom 1825. Hon utmärkte sig sedan 1819 som sångerska och skådespelerska, vardt 1831 direktris för Olympic-teatern i London och 1838 omgift med komikern Charles James Mathews (se d. o. 2). Vestro-bothnienses, nlat. Se Angermanni. Vestrol [-àl], kem. o. tekn. Se Trikloretylen. West Roxbury [west råksbri], förstad till Boston (se d. o. 2). Vestrumit. Se Gatläggning, sp. 800. Westrup, Johan Vilhelm Magnus, affärsman, grundläggare af flera fabriker, f. 13 maj 1862 i Lund. genom gick Schartaus handelsinstitut (1880), aflade studentexamen (1882), idkade kommersiella studier i Hamburg och blef därefter till en början delegare i faderns manufakturfirma i Lund. Hans senare verksamhet faller hufvudsakligen inom sockerindustribranschen ; 1886 grundlade han en sockerfabrik i Lund, sedermera en i Svedala samt öfvertog Karlshamns. Han är en af medstiftärna af Sv. sockerfabriks-a.-b. (1907), i hvars styrelse han från början ingick. F. ö. har W., såsom styrelseled. eller ordf., varit verksam i ett flertal industriella, kommunikations- och jordbruksföretag, var initiativtagare till Sydsvenska kredit-a.-b. och Skånes skiljenämnd för handel, industri och sjöfart, är styrelseled, i Skånes industri- och handelskammare och var led. af sockerskattekommittén 1902--04. W. är stadsfullmäktig i Lund sedan 1893 och blef landstingsman 1906. Af ven inom andra områden ha hans intresse och arbetskraft tagits i anspråk: så valdes han till medlem af den första styrelsen för den 1920 upprättade Yetenskapssocieteten i Lund och blef s. å. ordf. i Kulturhistoriska föreningen (efter P. Fahlbeck). Å. W:son M. Vestry [ve'stri], plur. vestries, eng., sockenstämma (se London, sp. 1064). West Troy [west tråi], den officiella benämningen på staden Watervliet i nordamerikanska staten New York, belägen på högra stranden af Hudsonfloden, midt emot Troy (se d. o.).