Fig. 5. Naturhistoriska riksmuseets hvalmuseum (det största, som finns).

byggnaderna höra till de mest betydande, som i vårt land blifvit för offentligt ändamål uppförda. Akad:s eget hus (fig. 1), omgifvet af särskilda bostadshus för tjänstemän och betjäning, innesluter akad:s sessionssal (fig. 2) med den stora samlingen porträtt af akad:s led., samt vidare expeditionslokaler, Berzeliusmuseet och biblioteket med rymlig läsesal och ett bokmagasin i 10 våningar. Riksmuseet består af en hufvudbyggnad (fig. 3) för de zoologiska och mineralogiska samlingarna, i hvilken lokaler beredts äfven för Sveriges geologiska undersökning och dess museum, samt af en särskild mindre byggnad för de botaniska samlingarna (fig. 4).

Fig. 4. Naturhistoriska riksmuseets byggnad för de botaniska samlingarna.

Riksmuseets anläggningar ha dragit en kostnad af i rundt tal 3,304,500 kr., hvartill kommit ett belopp af 599,774 kr. för inredningen. Akad:s byggnader ha med inredning kostat 777,600 kr., ett belopp, som delvis täckts genom den köpesumma, 650,000 kr., för hvilken statsverket 1916 inlöste akad:s andel i kvarteret Grönlandet norra. Det för riksmuseet inköpta kvarteret Grönlandet södra hade redan 1906 till två tredjedelar blifvit försåldt till enskilda för 800,000 kr.; den af statsverket behållna tredjedelen disponeras f. n. af museets etnografiska afd. Arkitekt för samtliga byggnaderna har varit A. Anderberg. Se ”Handlingar ang. K. Vet. akad:s, Naturhistoriska riksmuseets och Vet. akad:s Nobelinstituts byggnadsfråga” (1902--04) och ”Nya handlingar” (1906). Arkitektens beskrifning öfver riksmuseets nya byggnader finnes i ”Naturhistoriska riksmuseets historia” (1916). Historia. Förslaget om stiftande af ett matematisk-naturvetenskapligt samfund afhandlades under vintern 1738--39 samtalsvis mellan kapten mekanikus Mårten Triewald och dåv. amiralitetsmedikus i Stockholm Carl Linnæus. Den förre hade länge uppehållit sig i England och 1731 blifvit led. af Royal society i London; den senare hade nyss hemkommit från sin vistelse i utlandet, under hvilken han bl. a. kallats till korrespondent af vet. akad. i Paris. Från dessa utländska samfund hämtade Triewald och Linné sina närmaste förebilder, hvaremot de, ehuru båda led. af Vet. soc. i Uppsala, ej i allt gillade dess verksamhet. Till deltagande i sina öfverläggningar kallade de den unge kanslijunkaren frih. A. J. von Höpken och kommerserådet Jonas Alström (Alströmer) samt vidare hofrättsassessorn frih. Sten Karl Bielke och kammarherren frih. Karl Vilhelm Cederhielm, de båda sistnämnde ifriga landthushållare, som några år förut umgåtts med en liknande plan, hvilken de dock icke lyckats realisera. Sedan man förvissat sig om medverkan af professor Anders Celsius i Uppsala, hvilken lifligt tillstyrkte förslaget, hölls det första sammanträdet på Riddarhuset i Stockholm 2 juni (g. st.) 1739, som är akad:s stiftelsedag. Ett af Höpken utarbetadt utkast till grundregler förelåg då samt antogs och daterades samma dag, ehuru däri under den närmaste tiden gjordes vissa förändringar. Jämlikt ett förslag af Celsius antogs namnet Vetenskapsakademi, med förkastande af de förut påtänkta benämningarna Ekonomisk vetenskapssocietet eller vetenskapsgille, benämningar, som dock ange det nya samfundets egentliga uppgift, hvilken närmare preciserades vara ”de vetenskapers förkofran och fortplantande, som jämte flit och idoghet alstra af sig lofvärda slöjders samt all hushållnings uppkomst”. I öfverensstämmelse härmed ange de äldsta grundreglerna som föremål för akad:s verksamhet: experimentalfysik, naturalhistoria, kemi, medicin, anatomi och kirurgi, matematiska vetenskaper, ekonomi, kommers, konster och manufakturer. Vid det första sammanträdet beslöts, att frågor inom dessa ämnen skulle afhandlas vid gemensamma öfverläggningar samt att resultaten af dessa öfverläggningar äfvensom ingifna, af akad. pröfvade och gillade ”nya anmärkningar, påfund, rön och försök” skulle delges allmänheten i kvartalsvis utkommande akter på svenska språket, hvarigenom man särskildt ville betona det populariserande