syftet, i motsättning mot Uppsala-societeten, som tryckt sina "Acta" på latin. Vid stiftelsen öfverenskoms vidare, att ingen rangskillnad skulle råda mellan led., hvarför stiftarnas ordningsföljd bestämdes genom lottning, samt att inga hedersled. skulle antagas: akad. skulle med sig förena blott personer, "som hysa kärlek för nyttiga vetenskaper och konster och som ega insikt i någon viss del af dem". Äfven "presidenten" skulle till jämlikhetens bevarande utses genom lottning; Linné blef på sådant sätt den förste innehafvaren af befattningen, hvars funktionstid bestämdes till tre månader; till ständig sekreterare valdes Höpken. De först invalde ledamöterna blefvo professorerna A. Celsius och S. Klingenstierna i Uppsala, men den främsta platsen närmast efter stiftarna kom att intas af landshöfdingen frih. Nils Reuterholm såsom den först i akad. högtidligen introducerade. Bland mera bemärkta personer af de under första året invalde må nämnas Kr. Polhem och hans son Gabriel P., Augustin Ehrensvärd, bröderna Anders Johan och Karl Fredrik Nordenberg (adlade Nordenskjöld), Jakob Faggot och Per Elvius, samtliga representanter för de mekaniska och tekniska vetenskaperna, bergsmännen Daniel Tilas och Georg Brandt, läkarna Evald Ribe, Lars Roberg och Nils Rosén von Rosenstein samt zoologen Charles De Geer. Vid 1739 års slut räknade akad. 38 led.; under den närmaste tiden invaldes bl. a. Em. Swedenborg, K. G. Tessin och O. von Dalin. Äfven åtskilliga idkare af praktiska yrken, landthushållare, köpmän m. fl. hörde till den äldsta uppsättningen af akad:s ledamöter. Akad. utvecklade från början liflig verksamhet. Sammanträdena höllos en gång i veckan eller oftare, 1:a häftet af akad:s "Handlingar" utkom i nov. 1739; de utgåfvos därefter regelbundet med ett häfte i kvartalet och mottogos af allmänheten med så stort intresse, att de 8 första kvartalen (500 ex.) måste omtryckas i ny uppl. De väckte äfven uppseende utomlands: innehållet refererades utförligt i "Hamburgische beyträge", och en fullständig öfv. till ty. af årg. 1739--90 (tr. 1749--92) besörjdes af professor A. G. Kästner i Leipzig; öfv. i utdrag utgåfvos äfven på fr., eng. och lat. Innehållet utgjordes till öfvervägande del af "rön" i hvarjehanda praktiska ämnen: landtbruk, trädgårdsskötsel, bergsbruk, husbyggnad, huslig ekonomi m. m. Äfven vid behandlingen af naturvetenskapliga, medicinska och dylika frågor utgick man företrädesvis från praktiska synpunkter, åsyftande vetenskapernas tillämpning snarare än deras bedrifvande i och för sig; de rent vetenskapliga uppsatserna voro därför till en början fåtaliga, ej utan ogillande från en del led., hvilka ansågo, att särskildt åt de matematiska vetenskaperna lämnades för litet rum. Framför allt egnade man sin uppmärksamhet åt "landtkulturen", och detta gaf anledning till akad:s första beröring med offentliga myndigheter: hennes utlåtanden därom inhämtades af ständernas deputationer, och snart kom akad. att få tjänstgöra som rådgifvare åt regering och ämbetsverk i frågor af vetenskaplig innebörd, en uppgift, som enligt gällande grundstadgar ännu tillkommer henne. Ehuru en annan åskådning småningom började göra sig gällande, blef det praktiska syftet karakteriserande för akad:s verksamhet under hela 1700-talet och in på början af följande århundrade. Att akad. uppstått på enskildt initiativ och skulle grunda sin verksamhet uteslutande på ledamöternas nit och arbete, utan anspråk på öfverhetens beskydd och understöd, betonades från början som ett särdeles betydelsefullt moment i hennes tillvaro. Farhågan för, att detta af allmänheten icke skulle betraktas som tillräckligt betryggande och äfventyra den uppmuntran, som från dess sida förutsattes, gaf anledning till, att en offentlig auktorisation af akad:s verksamhet ansågs erforderlig. Privilegium å "Handlingarnas" utgifning, innebärande skydd mot eftertryck och rätt för akad. att själf censurera deras innehåll, hade erhållits redan 5 sept. 1739; förslag om kungl. fastställelse af grundreglerna väcktes af Höpken, och denna fastställelse utfärdades 31 mars 1741. De härigenom stadgade nya grundreglerna, i hufvudsak lika lydande med de vid stiftelsen antagna, förblefvo gällande ända till 1820. I akad:s organisation vidtogs dock tid efter annan en del ändringar. Presidiet, för hvars besättande 1741 stadgats lottning mellan fyra genom val utsedda led., växlade till en början hvarje kvartal, men utsträcktes 1797 till en halfårig funktionstid. Bruket att vid presidiets nedläggande hålla ett föredrag öfver själfvaldt ämne inleddes af Linné genom ett med mycket bifall mottaget "Tal om märkvärdigheter uti insekterna" (tr. i flera uppl. och öfv. till flera språk) samt iakttogs sedermera så godt som undantagslöst af hans efterföljare; ett antal märkliga inlägg i vetenskapliga, ekonomiska och sociala frågor har sett dagen genom dessa presidietal, hvilka intill 1820 i allmänhet regelbundet, därefter mera sporadiskt, utgetts af trycket. Sekretariatet, som af de äldste innehafvarna, skötts som bisyssla till andra hufvudsakligare befattningar, fick 1744 med P. Elvius sin första uteslutande åt akad. egnade kraft; särskildt genom hans efterträdare, den om akad. högt förtjänte P. Wargentin, kom sekreterarsysslan att inta den ledande platsen inom akad. Genom en donation af ett anonymt sällskap fick akad. 1776 medel till aflöning af en andre sekreterare, och därefter funnos, till 1809, två sekreterare, af hvilka den ene besörjde de egentliga sekreterargöromålen, den andre hade sig anförtrodt bestyret med observatoriet och almanackornas utgifning. I reglerna för ledamöters inval skedde åtskilliga förändringar. Rätten att utesluta dem, som ej togo någon verksam del i arbetena, hade akad. förbehållit sig och gjorde stundom bruk däraf. Ledamöternas antal, som varit obegränsadt, blef först genom häfd, sedan genom formligt beslut 1762 bestämdt till 100. En kvinnlig led., riksrådinnan Eva Ekeblad, född De la Gardie, invaldes 1748 på grund af insända hushållsrön. Väsentligen för fördelning af bestyret med afhandlingars granskning gjordes redan 1740 uppdelning af led. i vissa klasser, men denna klassifikation hade ej någon fast karaktär och föll snart i glömska. Först 1798 beslöts, i sammanhang med en ny valordning, att led. skulle indelas i 7 klasser; att af dessa en hade till föremål "hushållning och landtskötsel", en annan