"handel och borgerliga näringar", den förra med lika många led. (15) som klassen för naturalhistoria och den för "inre naturkunnigheten" (fysik och kemi), visar, att man ännu stod kvar på den ursprungliga ståndpunkten i afseende på akad:s uppgift. Från 1745 invaldes äfven utländska led., hvilkas antal 1798 begränsades till 75; också bland dessa bereddes plats (1783) för en kvinna: Katarina II:s bekanta väninna, furstinnan Dasjkova, president i ryska vet. akad. I ekonomiskt afseende hade akad. från början ej haft andra tillgångar än led:s frivilliga sammanskott och det honorar, som af förläggare betalades för utgifningen af "Handlingarna" (detta upphörde 1779). Rikligare medel fick man till förfogande, sedan akad. genom k. resol. 17 okt. 1747 fått uteslutande privilegium på almanackors utgifning. De härigenom ökade förvaltningsbestyren föranledde 1749 tillsättandet af en aflönad bokhållare (från 1775 kallad kamrerare), och 1758 uppdrogs inseendet öfver de ekonomiska angelägenheterna åt ett särskildt utskott under namn af "inspectura ærarii", motsvarande det nuv. förvaltningsutskottet (från 1850). Redaktionen af almanackorna uppdrogs åt akad:s sekreterare, och därmed förenades utgifningen af kalendrar, som under växlande titlar utgjort föregångare till den nuv. Statskalendern (se d. o.) och som från 1813 besörjts af en särskild kalenderredaktör. I sin tjänst hade akad. i äldre tider äfven ritmästare och gravörer, bland hvilka märkas J. E. Rehn, Fr. Akrel och Elias Martin. Under akad:s inseende ställdes 1756 de af D. Ekström (se denne) upprättade matematiska och optiska instrumentmakerierna samt 1779 den till Stockholm öfverflyttade globverkstaden, som i det kosmografiska sällskapets namn inrättats i Uppsala af And. Åkerman. För särskilda ändamål kom akad. i åtnjutande af flera donationer. Den äldsta af dessa är dan s. k. Thamiska, tillkommen redan före akad:s stiftelse 1727, genom testamente af kommerserådet Sebastian Tham för upprättandet af ett "collegium illustre" vid Riddarhuset. Enligt ridderskapet och adelns beslut, stadfäst genom k. resol. 1746, anvisades afkomsten af denna donation som bidrag till aflöning åt akad:s sekreterare, mot skyldighet att hålla föreläsningar i matematik och naturkunnighet, en tid utbytt mot åliggande att i akad:s "Handlingar" publicera redogörelser för vetenskapernas historia (se Thamiska föreläsningarna). Bland äldre donationer må i öfrigt nämnas hofintendenten Fr. Sparres (1747) och direktören Niklas Sahlgrens (1773), hvilka båda användes till belöningar för besvarandet af utsatta prisfrågor; vidare presidenten K. A. Rosenadlers (1777), afsedd till bidrag för inköp af ett hus åt akad., samt professor P. J. Bergius (1784), hvarigenom akad. kom i besittning af Bergianska trädgården (se Bergianska stiftelsen). Afkomsten af en del äldre donationer, bl. a. Sahlgrenska, hvilkas syften blifvit föråldrade, används numera till årligen utgående understöd åt yngre naturforskare för att utföra resor inom Sverige med ändamål att undersöka landets naturförhållanden. Akad:s betydelsefullaste vetenskapliga insats under den första perioden af hennes verksamhet var upprättandet af Stockholms observatorium. Förslaget härom väcktes af P. Elvius, Stockholms magistrat upplät till byggnadsplats "sandbacken ofvanför Drottninggatskroken" med ständig besittningsrätt, så länge den för sitt ändamål användes, och Klas Grill (se denne) försträckte som räntefritt lån de nödiga byggnadskostnaderna. Grundstenen lades 26 maj 1748, och 20 sept. 1753 invigdes observatoriet med ett tal af Höpken, som af samtiden högt beundrades. 1751 anvisades af allmänna medel ett anslag till inköp af instrument, och på Stockholms observatorium, som stod under Wargentins ledning till hans död 1783, utfördes af honom de viktiga astronomiska arbeten, som gjort hans namn berömdt (se Wargentin). -- Bland åtgärder till vetenskapernas befordran må vidare nämnas, att akad. på initiativ af Linné understödde hans lärjungars forskningsresor i främmande länder, att det var ett inom akad. väckt förslag om fäderneslandets naturhistoriska undersökning, som gaf första anledningen till Linnés egna berömda resor i olika landsdelar, samt att akad., utom sina "Handlingar", utgaf äfven andra arbeten af vetenskaplig betydelse, såsom P. Elvius, "Mathematisk tractat om effecter af vatn-drifter" (1742), N. Rosén von Rosenstein, "Underrättelser om barnsjukdomar" (1764), och D. Melanderhjelms "Astronomie" (1795). Slutligen tillkommer akad. i väsentlig del äran af att genom sina led. Erik Benzelius, Elvius och framför allt Wargentin ha lagt grunden till svenska befolkningsstatistiken och föranledt tabellverkets upprättande (se A. R. Cederberg, "Pehr Wargentin als statistiker", 1919). Under den lysande period i svenska naturforskningens historia, som hufvudsakligen sammanfaller med frihetstiden, hade akad. intagit en central, i flera afseendsn ledande ställning inom det vetenskapliga arbetet. Mot seklets slut inträdde häri en förändring: det minskade intresset hos allmänheten för vetenskapliga frågor återverkade äfven på akad., och i början af 1800-talet visade sig i hennes verksamhet en märkbar afmattning. I viss mån bidrogo härtill de täta ombytena af sekreterare, af hvilka t. o. m. en, K. G. Sjösten, måste för försumlighet afsättas (1808). Det bör dock ej lämnas oanmärkt, att under denna tid tillkom på akad:s initiativ den viktiga gradmätningen i Lappland (1801--03) och att resultaten af densamma genom Jöns Svanberg utgåfvos af akad. En ny epok i akad:s historia härleder sig från J. Berzelius' tillträde af sekretariatet (1819). Genom honom kom den rena vetenskapligheten i högsätet. Öfvergången från sysslandet med praktiska uppgifter och vetenskapernas tillämpning på dessa hade förberedts genom instiftandet af Svenska läkaresällskapet (1809) och Landtbruksakad. (1811), hvilka öfvertagit arbetsområden, hvaråt akad. förut fått egna en väsentlig del af sin verksamhet; blott de tekniska vetenskaperna fortforo under Berzelius' tid att vara representerade inom akad. genom en särskild teknisk professur. Förändringen i akad:s uppgift kom till synes i de nya grundreglerna af 30 nov. 1820. Dessa införde en ny klassindelning af led., som bl. a. genom