på sidofälten Augustus' syn -- med en flandrisk interiör -- och de tre konungarna på knä i ett landskap tillbedjande Kristusbarnet, som sväfvar högt uppe i den klara himlen), Columbaaltaret i Münchens pinakotek (i midten en rik komposition af konungarnas tillbedjan -- där de italienska intrycken äro i ögonen fallande -- på sidofälten bebådelsen och frambärandet i templet, i en stor kyrkinteriör). Louvre förvärfvade 1913 en annan triptyk, som då omtalades som ett af mästarens hufvudarbeten (i midtfältet Kristus mellan Maria och Johannes, på flyglarna Johannes döparen och Maria Magdalena). Städelska institutet i Frankfurt eger Madonna jämte fyra helgon (alla figurerna stående), sannolikt målad i Italien. Ett par högst intagande damporträtt i ljusa, friska färger finns i Kaiser-Friedrich-museum och i National gallery i London. Fullt säkra äro ej de porträtt, som tillskrifvas mästaren, ej heller Grafläggningen (i Uffizi-galleriet), Lukas målande madonnan (München) m. fl. Fyra stora målningar, utförda efter 1430 för rådhuset i Bruxelles, Trajanus' rättvisa och grefve Herkenbalds dom, förstördes vid stadens beskjutning 1695, de berättande, figurrika och brokiga kompositionerna hade blifvit öfverflyttade i gobelänger, som finnas bevarade i museet i Bern. W:s konst är till sin karaktär och hållning grundad på den äldre riktningen i det flamländska måleriet. Han fullständigar den van Eyckska riktningen, ger uttryck för själsrörelser, smärta, förkrosselse med ett patos, främmande för van Eyckskolans lugna, från all lidelse och oro fria, sakligt och nyktert redogörande måleri. I hans senare verk är tekniken betydligt förfinad, uttryckssättet har vunnit i rikedom och harmoni. Han hade stort inflytande. Monografier af A. Wauters (1856), P. Lafonde (1912), och C. Hasse, "R. v. d. W. und Roger van Brügge mit ihren schulen" (1905). ^{G--g N.} Weyer, Johann. Se Wier, J. Weyer [ve'jər], Silvain van de, belgisk politiker, f. 1802, d. 1874 i London, blef efter belgiska revolutionens utbrott 1830 led. af provisoriska regeringen och 1831 utrikesminister samt verkade för prins Leopolds af Koburg kandidatur till Belgiens tron. Han var 1831--67 belgiskt sändebud i London med ett kort afbrott 1845--46, då han stod i spetsen för belgiska ministären. Weygand [vägã']. Maxime, fransk militär, f. 1867 i Bruxelles, erhöll sin militära uppfostran i Frankrike, blef 1887 underlöjtnant och 1912 öfverstelöjtnant vid franska kavalleriet. Han var 1902--07 lärare i militära ämnen vid ridskolan i Saumur och genomgick själf 1913 utbildningskursen för högre officerare i Paris. I aug. 1914 strax efter Världskrigets utbrott blef han stabschef vid den under general Fochs befäl ställda 9:e armén och följde sedermera nämnde general under hela kriget. Efter slaget vid Marne blef han öfverste och generalstabschef vid norra armégruppen, 1917 (som divisionsgeneral) medlem af högsta krigsrådet i Versailles och 1918 i mars, då de förbundna arméerna ställdes under öfverbefäl af marskalk Foch, generalstabschef i högkvarteret. I juli 1920 sändes han till Polen såsom "militär rådgifvare" åt polska arméns öfverbefälhafvare, marskalk Pilsudski, under kriget mot Sovjet-Ryssland. Warschaus räddning och ryska arméns fullständiga nederlag (i aug. s. å.), som ledde till krigets slut, ansågos utan tvifvel vara hans verk, för hvilket han mottog stora hedersbetygelser såväl i Polen som i Frankrike. Svensken B. Österman har (1920) målat ett stort porträtt af W., utmärkt för briljant karakteristik. ^{H. J--dt.} Weyler [veile'r] y Nicolau, Valeriano, markis af Tenerife, hertig af Rubi, spansk fältmarskalk, f. 17 sept. 1838 i Palma (prov. Baleares), officer vid infanteriet 1857 och i generalstaben 1860, deltog, som befälhafvare för en frivillig kår, med utmärkelse i kriget på Cuba 1868--72 samt, som brigadchef, i karlistkriget 1875--76. För sina förtjänster under detta senare befordrades han till divisionsgeneral och erhöll titel af markis. 1878--92 var han efter hvartannat generalkapten på Kanarieöarna, Balearerna och Filippinerna. Efter återkomsten till Spanien blef han generalkapten först i 6:e militärdistriktet (Burgos), sedan i 4:e (Barcelona). I jan. 1896 efterträdde han Martinez Campos som generalguvernör på Cuba, där hans kända kraft och hänsynslöshet -- ådagalagda särskildt mot anarkisterna i Barcelona -- ansågos kunna kufva upproret, hvilket dock icke lyckades. Han återkallades i okt. 1897. 1900 blef han generalkapten i 1:a militärdistriktet (Madrid), hvilket föranledde en ministerkris. 1901--02, 1905 och 1907 var han krigsminister samt 1909--14 åter generalkapten i 4:e militärdistriktet. Under tiden (1910) hade han utnämnts till fältmarskalk. Sedan 1916 är han chef för generalstaben och generalinspektör för armén. I juli 1920 erhöll han titeln hertig af Rubi (på Cuba) med "grandeza de España" (högsta adelsståndet). Han har tagit verksam del i det politiska lifvet, som chef för militärpartiet, och är sedan 1895 senator på lifstid. ^{H. J--dt.} Weyman [ωei'mən], Stanley John, engelsk romanförfattare, f. 1855 i Ludlow, Shropshire, blef bachelor of arts i Oxford 1877 och var 1881--89 <img r>

praktiserande jurist i London. W. har blifvit populär som författare af historiska romaner, såsom The house of the wolf (1889; "Vargen", 1895), A gentleman of France (1893; "En fransk ädling", 1894), hans mest bekanta verk, My Lady Rotha (1894; "Grefvinnan Rotha", s. å.), Under the Red Robe (1894; "I kardinalens ärenden", 1895), The Red cockade (1895; "Den röda kokarden", s. å.), Count Hannibal (1901) och The great house (1919). Weymouth [ωei'məth]. 1. Stad och badort i engelska grefsk. Dorset, vid Weys utlopp i en af halfön Portland i s. v. begränsad bukt af Kanalen. 22,324 inv. (1911). W. består eg. af två städer, W. s. om floden och Melcombe Regis [me'lkəm ri'dʃis] n. om densamma. W. har skeppsvarf och segeldukstillverkning samt expor-