157 Vexionensis-Weyden 158 i det till prov. Isle de France hörande V. f r a n-9ais, med hufvudstaden Pontoire, och V. Normand, med hufvudstaden Gisors. Det är nu deladt mellan dep. Seine-inférieure, Eure, Seine-et-öise och Oise. A. N-d. Vmtøarí«/-.J (Till art. Vexillum, sp. 156.) Vexione;nsis, lat., "från Växjö". Se Jonas Magni. Wexi?nius (lat., "från Växjö"). 1. Mikael OlaiW. SeGyldenstolpel. - 2. Olof W., den föregåendes brorson, vitter författare, f. 1656 i Dorpat, d. 1689 eller jan. 1690, studerade vid Åbo universitet, utnämndes 1683 till guvernements-sekreterare i Göteborgs och Bohus län, men af skedades redan 1684 för försumlighet. W. utgaf (i endast 100 ex.) diktsamlingen Sinne-afvel (1683 eller 1684), som tillvann honom ett ej ringa anseende som skald. Han visar sig där ha tagit intryck från både den första och den andra schle-siska skolan. Det längsta poemet bär titeln Melan-cholie. Bättre formade alexandriner träffas i En siömans olägenheet. Vidare innehålles däri en längre följd tänkespråk öfver bibliska ämnen samt flera bröllopskväden i tidens smak, griftkväden m. m. W:s dikter utgåfvos 1863 af P. Hanselli i "Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare" etc. (del VI, 1863). Se A. Hultin, "Den svenska vitterheten i Finland under stormaktstiden" (1904). (R-nB.) Vex?r. Vexirlås. SeVexation. - Vexir-bild, psyk. Se Iakttagelse l, sp. 300. Vexiö. Se Växjö. Wexschall. Frederik Thorkildsen, dansk violinist, f. 1798 i Köpenhamn (af norsk fädernesläkt), d. där 1845, elev af bl. a. Spohr i Kassel, konserterade med framgång i Paris och blef 1824 sekundviolinist vid hofkapellet i Köpenhamn, 1835 konsertmästare och föreståndare för k. violinskolan. Han var Danmarks bäste violinist på sin tid. Bland hans elever voro N. V. Gade och S. H. Paulli. Wey OéY], eng. (af weigh, väga). 1. Engelsk ullvikt = 182 pounds = 82,55 kg. - 2. Engelskt rymdmått för torra varor, för salt och hvete = 5 quarters = 40 bushels - 320 gallons = 1,453,95 1., för korn och hafre = 48 bushels. Wey [vä], Francis Alphons e, fransk författare, f. 1812, d. 1882, generalinspektör öfver departementsarkiven 1852-80, skref bl. a. romanen Les enjanls du marquis de Ganges, som var den första romanföljetongen (1838, i "La presse"), de två ansedda språkvetenskapliga arbetena Remar-ques sur la langue francaise au XIX:e siècle (2 bd, 1845) och Histoire des revolutions du langage en France (1848), dessutom praktverket Rome (1871; 4:e uppl. 1880) m. fl. reseskildringar, romaner o. s. v. Weyandt. Ludvig, målare, enligt en gammal, ehuru ej arkivaliskt bestyrkt uppgift af svensk härkomst, har utfört porträtt af ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus (förmodligen efter dennes 1646 timade död) samt af Mattias Eiörenklou (d. 1671). Han målade på 1690-talet flera medlemmar af holstein-gottorpska furstehuset (ett signe-radt porträtt på Gripsholm, dat. 1693). Upk." Wey bridge [wéYbridj]. stad i engelska grefsk. Surrey, s. v. om London nära floden Weys utlopp i Thames. 6,286 inv. (1911). Oljeslageri. I det katolska S:t Charles Borromeokapellet lågo franske konungen Ludvig Filip af Orleans, hans drottning och andra af huset Orleans begrafna, tills de 1876 förflyttades till Dreux i Normandie. A. N-d. Weyden, R o g i e r van der, flandrisk målare, f. 1399 i Tournay, d. 1464 i Bruxelles, hette eg. de la Pasture, men kallade sig efter sin flyttning till Flandern van der W. 1427 blef han i Tournay lärling hos Robert Campin, som, enligt ett för ej länge sedan framkastadt, ej osannolikt antagande, skulle vara identisk med "mästaren från Flémalle" (se d. o.). 1432 blef W. mästare i målargillet i Tournay - förut hade han någon tid lefvat i Bruxelles, där han af ven var bosatt under sitt sista skede. 1450 hade han besökt Italien. - Hans mest berömda verk är Korsned-tagningen, målad omkr. 1435 för Skyttegillets kapell i Louvain (nu i Escorial, mycket skadad och öfvermålad; flera gamla kopior finnas, den bästa torde vara den af M. van Coxie utförda, i Prado-museet i Madrid, andra i S. Pierre i Louvain, i Berlin och flerstädes). Figurerna äro uppställda som i en altarskåpsgrupp mot en förgylld fondvägg. För deras lidande och sorg har målaren starkt dramatiska uttryck. Figurerna äro brokigt kolorerade, de vidlyftiga draperierna falla i oroliga veck. W:s största kända alster är den tredelade altarmålningen Yttersta domen, beställd 1443 af kansleren Nikolas Rolin för sjukhuset i Beaune, där den fortfarande finns kvar. Skildringen är fördelad på tre fält, kompositionen är den traditionella: öfverst Kristus sittande på regnbågen, nedanför honom en stor hvitdraperad ängel, som väger de helt små människorna på sin våg, på sidofälten madonnan, Johannes, apostlar och helgon. Andra altarmålningar äro De sju sakramenten (museet i Antwerpen, i midten en interiör af en katedral, i förgrunden den korsfäste omgifven af sörjande, på sidofälten framställning af de olika sakramenten), vidare det s. k. Johannesaltaret i Kaiser-Friedrich-museum i Berlin med Jesu dop, Johannes' födelse och död, Bladelìnaltaret i samma museum (efter 1450, i midtfältet konungarnas tillbedjan.