- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
175-176

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - White, sir George Stuart - White, sir William Henry - White, Henry - White, Ellen G. - White, Blanco - Whitebait - Whiteboys - White cedar - Whitechapel - White deals - Whitefield, George

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175 White-Whitefield 176 inrättningen i Chelsea. Personligt mod, lugn, uthållighet samt orubblig förtröstan på en lycklig utgång äfven under de mest pröfvande förhållanden voro W:s mest framträdande karaktärsegenskaper som militär i aktiv tjänst. - Hans son J a m e s R o b e r t W. (f. 22 maj 1879) deltog med utmärkelse i boerkriget, tog 1909 som kapten af sked ur armén och är en bland Sinn-fein-rörelsens ifri-gaste anhängare. H. J-dt. White [røai/t], sir William Henry, engelsk fartygskonstruktör, f. 1845, d. 1913. var 1867-83 assistent nåväl constructor vid amiralitetet och 1870-81 lärare i skeppsbyggeri vid Roy al nåväl college i Greenwich. 1883-85 var han anställd som chef för Armstrong & c:os skeppsvarf vid Elswick samt byggde därunder för utländsk räkning en mängd krigsfartyg af framstående beskaffenhet, särskildt utmärkta för sin snabbhet. W. återinträdde 1885 vid amiralitetet och var till 1902 chief constructor of nåväl con-struction 1. director of nåväl construction (d. v. s. öfverdirektör och chef för mariningenjörstaten). W. var icke blott en praktisk skeppsbyggare af ovanlig skicklighet, utan inlade äfven stor förtjänst på det teoretiska området som lärare och genom att publicera bl. a. Manual of nåväl archi-tecture (hvartill hans föreläsningar vid ofvan-nämnda skola ligga till grund), ett standardverk, som officiellt antagits till lärobok inom Englands, Tysklands, Italiens m. fl. staters mariner. W. adlades 1895. Han var led. af Royal society (1888) och af sv. Yet. akad. (1900). H. W-i. White [oai/t], Henry, amerikansk diplomat, f. 29 mars 1850 i Baltimore, blef efter grundliga studier i Amerika och Frankrike legationssekreterare i Wien 1883, var legationssekreterare i London 1884-93, ambassadsekreterare där 1897-1905 och amerikansk ambassadör i Rom 1905-07. W. deltog 1905 som förste amerikansk delegerad vid internationella landtbrukskonferensen i Rom, då internationella landtbruksinstitutet (se L a n d t-bruksinstitut 2) upprättades. Äfven var han 1906 förste amerikansk delegerad vid Algeciras-konferensen (se Ma rök ko, sp. 1035-36). W. var 1907-09 ambassadör i Paris och 1910 ordf. i Förenta staternas delegation vid fjärde panameri-kanska konferensen i Euencs Aires. Under Världskriget uppträdde han tidigt för Förenta staternas ingripande, och vid fredsförhandlingarna i Versailles 1919 var han medlem af amerikanska förhandlingsdelegationen. V. S-g. White [<üáì't], Ellen G. Se Sjundedags-adventister. White |>áì't], Blanco. Se Blanco White. Whitebait OáVtbéìt], eng., zool. Se Sillsläktet, sp. 541. Whiteboys [wáYtbåls], "hvita pojkarna". Se Irland, sp. 863. White cedar |>áì't s?'da], bot. Se Chukrasia. Whitechapel [oáYt-tJäpl], ett parti af stadsdelen Eastend i London, där bl. a. den forna svenska kyrkan, Ulrika Eleonora, är belägen. Se L o n-don, sp. 1047 och 1054. White deals [>áì't d?'ls], eng., trav. Se D e al s, sp. 1464. Whitefìeld [>i'tf?ld], George, engelsk predikant, en af metodismens grundläggare3 f. 16 dec. 1714 i Gloucester, där hans fader var värdshus- • värd, d. 30 sept. 1770 i Newbury (Nya England), blef 1732 student i Oxford och egnade sig åt teologiens studium. Redan i slutet af sin skoltid väckt till allvarligare tankar, slöt han sig till den af bröderna Wesley (se d. o.) stiftade "heliga klubben". Han var den förste, som där trängde igenom de själfplå-gande fromhetsöfnin-garna till evangelisk trosfrimodighet. Han prästvigdes i Gloucester 1736, återvände därefter till Oxford ,hvarest han - efter Wesleys afresa till Amerika - ledde metodistsällskapet, samt predikade i London, Bristol och andra orter och företog på Wesleys anhållan en missionsresa till Georgien, där han tillbragte tre månader (1738). Efter återkomsten deltog han med Wesley i den stora väckelsepredikan. Då episkopalkyrkans predikstolar snart stängdes för metodistpredikanterna, var W. den förste, som tog det för den tiden djärfva steget att predika på öppna fältet (17 febr. 1739). Detta förnyades ssdan otaliga gånger, och ofta åhördes hans predikningar af 20 -30 tusen personer på en gång. 1739-41 besökte han åter Amerika. 1741 utbröt en schism mellan honom och Wesley. Whitefield höll fast vid kalvinska läran om ett ovillkorligt nådaval, medan Wesley städse förblef en motståndare till denna lära. Personligen utjämnades motsättningen snart åter (se vidare Metodism). 1741 -48 genomreste W. Skottland, England och Wales och besökte Nord-Amerika, öfverallt predikande under bar himmel för otaliga skaror. 1748 trädde han i förbindelse med grefvinnan Huntingdon, som beredde metodismen insteg vid hofvet och inom de aristokratiska kretsarna och efter hand grundlade 66 kapell samt ett predikantseminarium i Trevecca i Wales (1768). Återstoden af sitt lif tillbragte W. på missionsresor i England, Irland och Amerika, som han besökte sju gånger. På en vecka talade han i allmänhet 40, ofta 60 timmar, och detta oerhörda arbete uttömde alltför tidigt hans dessutom svaga kroppskrafter. Som predikant var W. ensam i sitt slag. Han har blifvit kallad "fursten bland engelska predikanter". Med välljudande, väldig röst och med ojämförlig, dramatisk åskådlighet framställde han, hvad han ville säga, och han förstod som få att afpassa sin framställning efter sina åhörares sätt att tänka och tala. Han begagnade vid sina föredrag aldrig koncept. Hans förmåga att behärska sitt ämne och rycka sina åhörare med sig berodde ytterst på, att han själf var h. o. h. genomträngd af den tro han förkunnade. Hans föredrag utmärkte sig f. ö. hvarken genom hög spekulation eller sträng logik, och stundom var det ej fritt från öfverdrifter och lidelsefull häftighet i bedömandet af andra. Innehållet af hans framställning rörde sig i början hufvudsakligen om nödvändig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free