Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Whitsunday ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom att utbilda sin förmåga i denna riktning. 1861
besteg han den dittills som den högsta spetsen i
franska Alperna betraktade Mont Pelvoux, men
upptäckte från denna den ännu högre Pointe des Écrins,
hvars topp han besteg 1864. 1865 nådde han den
dittills som otillgänglig
betraktade toppen af
Matterhorn, vid hvilket
tillfälle 4 af hans
följeslagare omkommo. 1867
och 1872 inträngde
han i det inre af det
dittills af ingen europé
undersökta nordvästra
Grönland och hemförde
därifrån värdefulla
fossilsamlingar (nu i
British museum).
1879-80 genomvandrade
han Ecuadors Ander,
besteg flera af dess
högsta toppar: Chimborazo (två gånger, hvarunder
han tillbragte 16 dygn på mer än 4,800 m.
höjd), Cotopaxi, Sincholagua, Antisana, Cayambe
och Cotacachi, samt hemförde därifrån stora
zoologiska samlingar. Sina vågsamma färder skildrade han
i Scrambles amongst the Alps in the years
1860-69 (1871; 5:e uppl. 1900) och Travels amongst
the Great Andes of the Equator (1892), för hvilken
sistnämnda skildring han erhöll pris af Geografiska
sällskapet i London. 1901-05 företog han en
expedition till Klippbergen i Canada.
Whyte Melville [wai’t me’lvil]. Se Melville,
G. J. W.
Whytt [wi’t], Robert, engelsk läkare, f. 1714,
d. 1766, blef 1746 med. professor i Edinburgh och
1761 lifmedikus hos konungen. W. är känd som
en af Stahls ifrigaste anhängare samt var f. ö.
duglig experimentator och god iakttagare. Hans
skrifter utmärkas genom klar stil och kritisk skärpa.
De utgåfvos samlade 1768. Om det s. k. Whytts
elixir se Kinabark, sp. 77.
V. I., förkortning för lat. Vir illustris och Viri
illustres (se d. o.).
W. I., förkortning för eng. West India,
West Indies, Västindien.
Vi (isl. vé), "helgedom", var under Nordens
hednatid den allmänna benämningen såväl på den ort,
där ett gudatempel fanns, som ock på själfva
templet (hvilket af ven kallades hof). Ordet ingår därför
i en mängd nordiska ortnamn, t. ex. Vi, Odensvi
(det danska Odense), Torsvi, Frö(s)vi (jfr Frej),
Ullevi (jfr Ull), Sköfde (fordom Sködvi), Viborg,
Vi(s)by, Vifolka. En biform af samma ord är vä,
som ingår t. ex. i ortnamnen Vä(s)by och Väse
härad (fordom Väs härad). - Hvarje "vi" var
fridlyst, dels så, att hvarje missgärningsman där
åtnjöt frid, dels så, att ingen våldsam handling fick
där företagas. Den, som kränkte tempelfriden,
kallades på Island vargr i véum och var själf från
densamma utesluten samt fredlös för alla. - För
underhållet af ett "vi" upptogs af alla, som
besökte detsamma, en afgift; men därjämte kunde dess
utgifter bestridas medelst inkomster af särskildt
anslagna jordagods, t. ex. de åt Uppsala-templet
anvisade, hvilka kallades "Uppsala öd". Dessa
inkomster uppburos och förvaltades af templets
föreståndare, som i Uppsala var konungen, på Island
en s. k. gode (se d. o.).
Ad. N-n.
Vi (isl. Vé), nord. myt. Se Vile.
Vi, socknar. Se Norra Vi och Södra Vi.
Via, lat., väg (på landet), gata (i stad, t. ex. V. n
o v a och Y. s a c r a i Kom, se d. o., sp. 653
och 658); i figurlig mening utväg, medel, sätt;
framför ortnamn liktydigt med "öfver", "genom", "med
passerande af" (t. ex. från Göteborg till London via
Hull). - De af romarna anlagda huf-vudvägarna voro
ganska bekväma och särdeles solida till följd däraf,
att de i regel skulle nyttjas till militärvägar,
t. ex. F l a m i n i a via (se d. o.), Y. a;p p i a
(se A p p i sk a vägen), Y. egnatia (se d. o.), Y. p
o s t u’m i a (se Postumius) och Y. Y a l ? r i a
(se Y a l e r i a). - Y. c r u’c i s ("korsets väg"),
hos katolikerna namn på en kyrklig procession till
åminnelse af Kristi gång till korset. - Y. dolor?sa
("smärtans väg"), Kristi väg till Golgata (se
Jerusalem, sp. 1369 och 1371, och Kalvarieberg). -
Y. gr?tiæ. på nådeväg. - Y. l a’c t e a, "mjölkgatan"
(se Yintergatan). - Y. mala (se Yiamala). - Y. p
rincipälis, Y. præt?ria, Y. q u i n-t ä n a (se C a
s t r a, sp. 1280). - Y. t h e o l o’g i-c a. ett
skämtsamt studentuttryck, liktydigt med "bakväg",
"smygväg".
Viad?na, stad i italienska prov. Mantua, på Pos
vänstra strand, midt emot Parmas och Enzas inflöde,
33 km. s. v. om Mantua. 16,082 inv. (1901). Yinodling,
sidenindustri, tegelbruk. A. N-d.
Viad?na, Ludovico, italiensk tonsättare,
f. 1564 i Yiadana, prov. Mantua, d. 1645, blef
kyrkokapellmästare i Mantua (1594), Fano, Yenezia
och åter i Mantua. Eg. hette han G r o s s i, men
i likhet med Palestrina uppkallades han efter sin
födelseort.’ Med orätt har man länge tillskrifvit
Y. uppfinningen af den s. k. "generalbasen" (se
d. o. och Besiffring), som i själfva verket var i bruk
redan före honom, men däremot var han den förste,
som skr ef "kyrkokonserter" för blott en eller två
stämmor och med ackompanjemang af generalbas ("basso
continuo"). Hans många kompositioner bestå utom
dessa konserter af canzonetter, madri-galer, mässor,
psalmer, litanior, responsorier m. m. Biogr. af
A. Parazzi (1877). A. L.*
Viadrus, lat. Se öder.
Viadu7kt (af lat. viæd?ctus, af via, väg, och
d?cere, föra), bro för väg, gata eller järnväg,
ledande öfver en dalgång eller öfver andra vägar,
gator, järnvägar och öppna platser. Benämningen
viadukt används däremot vanligen ej för bro öfver
vatten. Byggnadssättet är lika som för bro (se
Akvedukt, Bro och Brobyggnadskonst). Redan forntidens
romare byggde präktiga viadukter på härvägen mellan
Kom och Grabii, vid Aricia på Appiska vägen m. fl.,
men det är egentligen efter järnvägarnas uppkomst
(1830), som man utvecklat konsten att bygga
viadukter. I början använde man konstruktioner af
sten och tegel, med rader af öfver hvarandra byggda
hvalf-bågar (se Brobyggnadskonst, fìg. 4). Störst är
den 80 m. höga Göltzschthalviadukten i Sachsen (med
4 våningar), därnäst Elsterthalviadukten (70 m. hög,
2 våningar). Aulneviadukten i Bretagne når med endast
l våning en höjd af 55 m. Man har sedermera funnit
det billigare att bygga via-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
