större rikedom och ära. Sägnen spåras först 1605 i ett skådespel och en ballad; den undersökes kritiskt af H. B. Wheatley i förordet till hans edition af den 1656 först utgifna skriften "The history of sir Richard W." och af W. A. Clonston, "Popular tales and fìctions" (1887). V. S-g.

Whitworth [wi'twøth], sir Joseph, baronet, engelsk ingenjör och uppfinnare, f. 21 dec. 1803 i Stockport, d. 22 jan. 1887, fick en öfvervägande praktisk utbildning i maskinyrket och öppnade 1833 i Manchester egen fabrik för tillverkning af verktygsmaskiner. Hans fabrikat i denna gren vunno snart anseende som normaltyper. W. framlade 1840 sin metod för åstadkommande af fullkomligt plana skifvor och ett tiotal år senare sitt enhetssystem för metallskrufvar, hvilket småningom blef allmänt antaget (jfr Skruf, sp. 1217) samt framställde konstruktionsprinciper för ofta använda maskindelar (lager, axlar o. s. v.). Dessutom konstruerade han nya mätningsinstrument och markeringsapparater. Vid världsutställningen 1851 väckte han uppseende med ett instrument för mätning af differenser å en milliondels tum. 1854 började han experimentera med konstruktioner af eldvapen och vann snart ett namn äfven på detta område. Det whitworthska gevärets räffelsystem utmärktes däraf, att loppets genomskärning bildade en reguljär månghörning, och W:s af ett särskildt slags mjukt stål tillverkade framladdningskanoner med sexkantigt spiralformigt lopp täflade med Armstrongs, tills de senare afgingo med segern (omkr. 1860). Svårigheterna att erhålla ett för grofva kanoner erforderligt stålgjutgods af tät och god kvalitet ledde W. till uppfinningen af en metod att med hjälp af högt tryck komprimera det flytande stålet och sedan behandla detsamma i hydraulisk press. W. adlades 1869. Han invaldes i Royal society (1857), blef hedersdoktor i Oxford och (1878) i Edinburgh samt led. af sv. Vet. akad. (1879). Han gjorde 1868 en donation å 100,000 pd st. till teoretisk utbildning af ingenjörer. W. utgaf Miscellaneous papers on mechanical subjects (1858), Papers on practical subjects: guns and steel (1873) m. m. Fmn. Who's who [ho's ho'], eng. (eg. "hvem är hvem?"), ursprungliga typen för ett slags kortfattade biografiska uppslagsböcker, som utges årligen eller med några års mellanrum och i alfabetisk ordning uppta mera bemärkta samtida (ännu lefvande) personer i något visst rike, med (mestadels själfbiografiska) uppgifter om deras titel, födelsedatum, födelseort, föräldrar, studiebana, ämbeten, offentliga värf och politiska ståndpunkt, litterära eller konstnärliga alster, ledamotskap af samfund, utmärkelser, ingångna äktenskap, bostadsadress (i de engelska och tyska handböckerna äfven personernas favoritsysselsättningar på lediga stunder samt ledamotskap af klubbar). - Den nämnda handboken Who's who, för Storbritannien och Irland, började utges 1849 och i sin nuv. form 1897, senaste årg. 1921. Utgifvare är A. & C. Black i London. Ett utdrag därur är den 1920 utg. Who was who? [ho' wøs ho'; "hvem var det?"], som upptar personer, aflidna under åren 1897-1916. - Who's who in America [øme'rikø], hufvudsakligen afsedd för Förenta staterna, utges sedan 1899 i Chicago hvartannat eller hvarje år (11:e årg. 1920-21), redigerad först af John W. Leonard, sedan 1908 af förläggaren, Albert Nelson Marquis. - Fransk efterbildning är Qui êtes-vous? [ki ät vo; "hvem är ni?"], utg. 1908 ff. af Ch. Delagrave i Paris, och italiensk Chiè? [ki ä], utg. af G. Biagi hos Romagna & komp. i Rom, f. g. 1908. - Den tyska Wer ist's? ("hvem är det?") utges sedan 1905 af Herrmann A.L. Degener i Leipzig; den upptar äfven mera ryktbara personer från andra länder samt särskild dödslista, förteckning på tyska bildningsanstalter m. m. - Sverige följde föredömet med Vem är det?, utg. sedan 1912 hvartannat år af E. Thyselius på P. A. Norstedt & söners förlag, Stockholm. - I Norge kom samtidigt Hvem er hvem?, utg. af Chr. Brinchmann, Anders Daae och K. V. Hammer på H. Aschehoug & komp:s förlag i Kristiania. En dansk motsvarighet är årsboken Kraks blaa bog, utg. sedan 1910 af Ove Krak i Köpenhamn. - Finland fick 1920 den finska handboken Aikalaiskirja ("samtidskrönika") och s. å. den svensk-finländska Vem och vad?, utg. hos Holger Schildts förlags-a.-b. i Helsingfors. - En internationell specialbok öfver naturvetenskapsmän är den 1913 af H. H. Stephenson i London utg. Who's who in science international [saiøns intønä'Sønøl]. Whydah [wi'dø l. wai'dø], engelsk namnform för en stad på Dahomeys kust, hvars rätta namn sedan 1725 är Glehue, men som i tryck förekommer äfven under formerna Widah, Ouidah, Fida, Ajuda och Juda. W. har nu knappt 20,000 inv., men hade under slafhandelns blomstringstid ända till 35,000. Den egentliga staden ligger 3 km. inåt land, skild från hafsstranden af träsk och en lagun samt har tre fort, ett franskt, ett engelskt och ett portugisiskt, af hvilka de två senare äro öfvergifna. - W. är ryktbart för sitt ormtempel, där oskadliga pythonormar vårdas af särskilda prästinnor. En järnväg (16 km.) förenar W. med hamnstaden Kotonou längre österut. Dess egen redd är dålig och erbjuder föga säkerhet. Särskildt under dec. och jan. besökes densamma af fartyg, som då lasta palmolja, en af kustens främsta produkter. A. N-d. Whymper [wi'mpø]. 1. Frederick W., engelsk resande, f. 20 juli 1838 i London, son till en kopparstickare, deltog 1865-67 i den amerikanska kabelexpeditionen till Alaska och Sibirien och har sedan verkat som tidningskorrespondent i Nord-Amerika. Han har skrifvit Travel and adventure in the territory of Alasca (1868), Heroes of the Arctic (9:e uppl. 1897), The sea, stirring story of adventure, peril, etc. (4 bd, 1878-80), The romance of the sea (1896) m. m. - 2. Edward W., den föregåendes broder, resande, f. 27 april 1840 i London, d. 16 sept. 1911, utbildade sig till träsnidare, men kände oemotståndlig reslust och vann tidigt ett namn som bergbestigare, hvilket bestämde