199 Vibe-Wibeli 200 statsvetenskap och fick åt sig uppdragen kronprins Fredriks (sedermera Fredrik IV:s) uppfostran 1678, ett kall, som han skötte illa. adlades 1679 och fick 1682 säte i konseljen samt blef 1683 vice kansler och justitiarius i Höjesteret. Som en af Kristian V:s gunstlingar utöfvade han stort inflytande. - 3. Ditlev V., den föregåendes son, f. 1670, d. 1731, var från sin barndom nära förbunden med konung Fredrik IV och senare en af hans förtroliga rådgifvare. Han blef redan 1699 oversekretær i danska kansliet och fick 1708 säte i konseljen. Afgjordt fientlig mot Sverige, arbetade han mycket ifrigt för krigen 1709-20; men efter Anna Sofias upphöjelse till drottning 1721, något som han ogillat, aflägsnades han från statsstyrelsen och blef ståthållare i Norge. Där var han mycket verksam till böndernas fromma och låg ständigt i strid med den ränkfulle biskop Deichmann (se d. o.). l-3. E. Ebg. Vibe. 1. Andreas V., norsk militär och författare, f. 3 maj 1801 i Kristiansand, d. 24 nov. 1860, tillhörde den ansedda norsk-danska adliga släkten Vibe. som bland sina medlemmar räknade bl. a. den bekante visdiktaren Johan V. (d. 1784). Andreas V. blef löjtnant 1815 och ingick 1819 vid ingenjörbrigaden, hvarest han avancerade till major, samt deltog 1826-32 i åtskilliga större mätningsarbeten, däribland sär-skildt uppmätningen af gränsen mot Ryssland samt norska Ishafskusten. Som chef för Norges geografiske opmåling sedan 1835 var V. mycket verksam vid utgifningen af sjö- och landkartor och anställde dessutom en mängd höjdmätningar, af hvilka en offentliggjorts i Petermanns "Mit-theilungen" (1859). Sina intryck och iakttagelser från mätningsresorna skildrade han förträffligt i Billeder og mìnder jra mit kystmaalerliv (1860). Bärjämte var han synnerligen lycklig författare på visans område, där han oftast behandlade dagens frågor och alltid utmärkte sig genom blixtrande kvickhet och godt lynne. Såväl hans visor som de humoristiska och träffande infall han strödde omkring sig gjorde honom till en af de mest bekanta Kristianiatyperna på sin tid. - 2. Fredrik Ludvig V., den föregåendes broder, filolog, f. 26 sept. 1803 i Bergen, d. 21 juni 1881, tog 1827 filologisk examen med utmärkelse samt blef 1831 lektor och 1838 professor i grekiska vid universitetet i Kristiania. 1848-72 var han rektor vid katedralskolan där. Som professor utgaf han flera latinska universitetsprogram och lyckade öfversättningar af grekiska dramer. Därjämte var han flitig medarbetare i pressen och uppsatte 1848 "Christianiaposten", hvilken redigerades i strängt konservativ anda. - 3. H e n-riette Jakobine Martine V., de föregåendes syster, författarinna. Se Gislesen. - 4. Johan Ludvig Nils Henrik V., son till V. l, författare och tidningsman, f. 23 nov. 1840 i Kristiania, d. 25 mars 1897, tog juris kandidatexamen 1865 och slog sig för en kort tid ned som advokat i Egersund, men flyttade sedan till Kristiania, vid hvars teater han hade den artistiska lödningen om hand 1877-79. V. var en trägen medarbetare i flera tidningar och utgaf flera mest humoristiska berättelser, såsom Alexander Möllers erindringer (1875), dramatiska arbeten och kritiska uppsatser, bl. a. Nogle bemœrkninger i anledning af naturalismen (1884). 1-4. E. IL* Wibeli, Olof af, ämbetsman, f. 10 febr. 1752, d. l juli 1823 i Karlstad, son till Nils Wibelius (kyrkoherde i Södertälje och Tveta församlingar), blef student i Uppsala 1774, aflade juridisk examen 1776 och antogs s. å. till auskultant vid Åbo hofrätt. Jämte det han tjänstgjorde där, erhöll han åtskilliga juridiska förordnanden och uppdrag och befordrades 1783 till landssekreterare i Åbo och Björneborgs län samt utnämndes 1794 till lagman i Karelska lagsagan. Han deltog i stiftandet (1797) af Finska hushållningssällskapet, hvars förste sekreterare och sedermera ordf. han var, och förordnades 1799 till led. af Finska strömrensningsdirektionen. I dec. 1801 förordnades W. till vice landshöfding i Åbo och Björneborgs län, och 1803 utnämndes han till landshöfding i Kuopio län. Han arbetade energiskt för hushållningens upphjälpande i länet, särskildt för storskiftets genomförande. Vid de ryska truppernas infall i Finland 1808 erhöll W. konungens befallning att i Savolaks och Karelen samt Kym-menegårds län söka tillvägabringa en landstorm till Finlands försvar och att vid fiendens framträngande i länet kvarstanna och söka efter möjlighet beskydda landets invånare. I enlighet med denna befallning förblef han i länet, af ven sedan Kuopio i mars 1808 fallit i fiendens händer. Emot en af den ryske öfverbefälhafvaren Buxhœvden 2 april 1808 utfärdad proklamation, enligt hvilken de finske officerare, som kämpade i armén, inom viss tid borde återvända till sina hemorter vid äfventyr att, om de åtföljde armén till Sverige, mista både löner, boställen och egendom, protesterade W. i ett bref till Buxhœvden, erinrande om, att enligt landets lag, som segraren lofvat upprätthålla, vapenlösa hustrur och borgenärer icke finge lida för de frånvarandes skull. Den öfverklagade åtgärden blef sedermera uppskjuten och slutligen inställd. W:s beslutsamma handlingssätt har blifvit förevigadt i J. L. Runebergs dikt "Landshöfdingen" i "Fänrik Ståls sägner". Länet befriades någon tid därefter genom Sandels' armékår från den fientliga ockupationen, hvarefter W. 31 maj 1808 upphöjdes i adligt stånd och 1809 erhöll namnet af W. Men då ryssarna i juni 1898 åter framträngde, ansåg han sig icke vidare kunna kvarstanna, utan åtföljde Sandels' trupper på deras reträtt. Hans förhållande gillades i allo af konungen, som i febr. 1809 transporterade honom till landshöfding i Karlstads län. W. valdes 1812 till led. af Vet. akad. och af Landtbr. akad. Han erhöll 1813 på egen begäran af sked från landshöfdingämbetet. öm W:s verksamhet som landshöfding i Kuopio finnas upplysningar i en uppsats si Martti Kovero i "Hist. Aikakauskirja" 1919, M. G. S.