Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viborg. 2. Stad i Karelen, Finland - Viborg, Erik Nissen - Viborg amt, Danmark - Wiborgh, Johan Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ening med storfurstendömet (1811) begynte småningom
en tid af ny utveckling. V:s hofrätt inrättades
1839. Genom öppnandet af Saima kanal (1856) och
anläggningen af järnvägarna till Petersburg (1870)
och Joensuu (1894) utvidgades handelsområdet. Under
Krimkriget gjorde engelsmännen l juli 1855 ett
landstigningsförsök. Sedan V. kommit i ryska händer,
förbättrades dess befästningar, och mot landsidan
anlades några framskjutna verk. Det viktigaste
af inloppen, Trångsund, försågs 1864 med ett par
batterier, och äfven leden mellan Niemelasaari och
Mustasaari har spärrats genom några verk på dessa
öar. Under Världskriget anlades ytterligare flera
befästningar. Under Frihetskriget bemäktigade sig de
"röde", understödda af ryska trupper, i slutet af
jan. 1918 V., som under fruktansvärd våldsregim i
tre månader förblef i deras händer, tills Mannerheims
armé efter sex dagars belägring tog staden med storm
29 april 1918 och vann ett byte af 30O kanoner
och 200 kulsprutor samt tog 15,000 fångar. Jfr
J. V. Ruuth, "Wiborgs stads historia" (1906).
Viborg, Erik Nissen, dansk veterinär och
botanist, f. 5 april 1759, d. 25 sept. 1822, blef
student 1777, men egnade sig 1780 åt studiet af
veterinärvetenskaperna samt blef 1783 lärare vid
veterinärskolan och dessutom s. å. vid botaniska
trädgården. 1797-1801 var han professor vid
universitetet i botanik, blef 1801 föreståndare
för veterinärskolan och hade samtidigt ledningen af
stuteriet på Frederiksborg. V. hade stora förtjänster
om djurläkarnas förbättrade utbildning och dessutom
om flygsandens hejdande och var 1790 inspektör för de
därmed sysselsatte tjänstemännen. Han skref viktiga
arbeten om hästafveln och om hästens sjukdomar
samt om fårafveln och den dittills ringaktade
svinskötseln (en skrift härom 1804 öfv. till sv. och
flera främmande språk). Som botanist utgaf V. en
skrift om sandväxterna (1788) och visade stor ifver
att finna systematiska danska namn för inhemska
växter (1793). Många af de namn, som V. föreslog,
begagnas ännu. Tre växtsläkten heta efter honom
Viborgia. V. var led. af sv. Vet. akad. (1816) och
flera andra lärda samfund.
Viborg amt, Danmark, omfattar mellersta delen af
Nörrejylland s. om Limfjorden, hvilken med många vikar
intränger i amtet. Mot s. utgöres gränsen af Gudenaa
och Silkeborg Langsö och mot v. af Skiveaa. Areal
3,057 kvkm. 125,394 inv. (1916), af hvilka 18,379
i de båda städerna Viborg och Skive. Norra delen är
jämn; i s. och ö. är terrängen backig, i v. upptagen
af stora hedar (Alheden). Tjele-, Viborg- och
Haldsjöarna äro de förnämsta. Jämte jordbruk, som
är hufvudnäringen, idkas ett icke obetydligt fiske
i Limfjorden. Skogsplantering och uppodling af
hedmarkerna ha gjort stora framsteg. Af hela arealen
voro 1918 använda till sädes- och rotfruktsodling
119,300 har, ängsmark och betesjord voro 98,800,
skog 20,800 och hedmark 35,000 har. Kreatursstocken
bestod 1918 af 38,800 hästar, 185,900 nötkreatur,
62,350 får och getter, 151,000 svin samt 716,000
höns. Af amtets hela "hartkorn" är knappt 1/10 samlad
på större egendomar. Amtet är deladt på 12 härad och
5 prosterier. Hufvudstad Viborg.
Wiborgh, Johan Gustaf, metallurg, f. 28 april 1839
i Vadstena, d. 16 mars 1903 i Stockholm, blef
student i Uppsala 1858, genomgick Teknologiska
institutets fackskola för kemisk teknologi 1858-
61 och aflade bergsexamen vid Uppsala universitet
1865. Han genomgick 1865-66 Falu bergsskola;
tjänstgjorde 1867 som biträdande lärare i ritning
och konstruktioner där, var 1875-91 lärare i järnets
metallurgi och praktisk masugnsskötsel vid Filipstads
bergsskola och 1884-92 lektor i metallurgi och
hyttkonst vid Tekniska högskolan, där han ledde
undervisningen i bergskemi och andra metallers
(utom järnets) metallurgi, och utnämndes 1892 till
professor i metallurgi och hyttkonst, hvarefter han
öfvertog undervisningen i järnets metallurgi. Han
var därjämte från 1892 föreståndare för högskolans
bergsvetenskapliga fackskola, "Bergshögskolan". Någon
tid egnade han sig äfven åt praktisk verksamhet
inom sitt fack som disponent och förvaltare vid
Åvike bruk. 1877-83 var W. äfven t. f. bergsvärdie
vid Sala silfververk och skötte där tillverkningen
af silfver ur blyglansen från grufvan. W. utarbetade
analysmetoder, gjorde uppfinningar inom sitt fack och
meddelade sina erfarenheter i vetenskapliga afh. I
"Jernkontorets annaler" publicerade han bl.a. Nytt
kolorimetrìskt svafvelprof för järn (1886),
Volumetrisk metod för bestämmande af kolhalten i
järn (1887), Luftpyrometer (1888), Om vattengas,
dess framställning och användning (1890), Termofon,
en ny metod för bestämning af hög temperatur (1896),
Proberingsmetod för bestämmande af järnmalmers
reducerlighet (1897), Varm blästers användande vid
bessemer (1898) och Om användande af pulverformig
järnmalm, erhållen genom anrikning (1899). 1877 utkom
W:s Handbok i svenska tackjärnstillverkningen. I
Nordiska teknikermötets förhandlingar 1897 redogjorde
han för Svenska järnhandteringens utveckling
sedan 1860-talet. Efter hans död utgafs genom
E. G:son Odelstierna på Järnkontorets bekostnad
Järnets metallurgi (1904). innehållande hans i
ämnet hållna föreläsningar i Bergshögskolan. I
midten af 1890-talet arbetade W. på att framställa
ett gödselmedel, baseradt på tillgodogörande af
apatiten i de lappländska järnmalmerna; metoden var
sålunda afsedd att gagna såväl järnhandteringen
som jordbruket. Konsul G. E. Broms (se denne)
intresserade sig för den 1895 utexperimenterade
uppfinningen, patent erhölls 1896 i Broms’ namn
med W. som uppfinnare, och för tillverkning af
det s.k. Wiborghfosfatet byggdes ett större verk i
Luleå. Fabrikatet visade sig motsvara förväntningarna,
men tillverkningen, som bestod i apatitens upphettning
tillsamman med soda, blef för dyr att i längden löna
sig i täflan med superfosfat och andra dylika ämnen,
hvarför företaget såsom icke ekonomiskt bärkraftigt
måste upphöra 1903. W. gaf emellertid impulsen till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
