- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
241-242

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wicksell, Johan Gustaf Knut - Wicksteed, Philip Henry - Wickström, Viktor Hugo - Wicliffe - Vico, Lago di - Vico, Enea - Vico, Giovanni Battista (Giambattista) - Vico, Francesco de - Vicol - Vicomte - Vicomte de Launay - Vicovaro - Vicq-d’Azyr, Félix

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och har tagit framträdande del i freds- och kvinnorörelsen. Hon var som sakkunnig adjungerad i Utrikesdepartementets kommitté för folkförbundsärenden (1918), deltog som suppleant i Nationernas förbunds församlings första sammanträde i Genève 1920, där hon hade plats i utskottet för juridisk organisation, och blef 1921 led. af förbundets mandatkommission. E. F. K. S-n. Wicksteed [wi'kstid], Philip Henry, engelsk sociolog, f. 1844, predikant i unitariska kyrkosamfundet från 1867, föreläsare inom folkuniversitetsrörelsen från 1887, har utgett kommenterade öfversättningar af Dante m. fl., litteraturhistoriska essayer öfver H. Ibsen m. fl. och väckt en viss uppmärksamhet som nationalekonomisk skriftställare (se Nationalekonomi, sp. 516) genom försök att popularisera nationalekonomisk teori i matematisk framställning med tillämpning på det dagliga lifvet (The alphabet of economic science, 1888). Med utgångspunkter i det dagliga lifvets erfarenheter har han äfven underkastat modern teori en kritik, som funnits mindre förståelsefull och lyckad (The common sense of political economy, including a study of the human basis of economic law, 1910). E- F. K. S-n. Wickström, Viktor Hugo, skriftställare, f. 29 maj 1856 i Hedemora, d. 29 dec. 1907 i Östersund, vardt student i Uppsala 1875, filos. kandidat 1877 och licentiat 1882 (sedan han idkat studier äfven i Berlin och vid Sorbonne) samt promoverades 1883 till filos. doktor i Lund, hvarest han därefter ett par år fortsatte sina studier. Han var från 1886 redaktör af "Jämtlandsposten" i Östersund och sedan 1888 egare af denna tidning jämte tryckeri. 1905 valdes han till led. af Första kammaren för Östersund och Hudiksvall. W. företog många vidsträckta resor, som han sedan skildrade. Under sitt eget namn eller författarnamnet Christer Swahn (bildadt efter moderns namn, Christina Swahn) utgaf W. flera vittra och resonerande alster, af hvilka några väckt uppmärksamhet genom bisarreri, andra genom själfständiga tankar. Här må nämnas En sjelfmördares anteckningar (1882), Dikter (s. å.), Sanningskär (1885) och "Bildning" (1886), reseskildringarna Singalesiska bref (1893), Stoft från sandalerna (1895). Som turist genom Europa (1897), Italien (1899), I öster- och västerled (1900), Som tidningsman jorden rundt (1901) och Genom sju konungariken (1904) samt romanerna Sådan var vägen (1891), Äfventyrarlif (1894), Arnliot Gällina (1896) och En modern historia. I dagboksform berättad af Gunhild (1898) m. fl. arbeten af skiftande slag, merendels ledigt, men flyktigt skrifna. (R-n B.) Wicliffe. Se Wycliffe. Vico [vi'kå], Lago di. sjö. Se Cimino. Vico [vi'kå], Enea, italiensk kopparstickare, f. (födelseår ej kändt) i Parma, d. 1570 i Ferrara, studerade troligen hos T. Barlachi. För dennes räkning utförde han 1541-42 en följd af 24 blad grotesker (dekorativa ornamentsteckningar). Han utvecklade sig främst efter Marcantonio och blef en af sin tids skickligaste kopparstickare. Han kallades af Cosimo I till Florens och utförde där stick efter Michelangelo. Sedan utgaf han i Parma flera verk med stick af medaljer (1555-57). Till de bästa af de inemot 500 blad han utförde höra Vulkan och cykloperna (efter Primaticcio), porträtt af Maria af Aragonien, Cosimo, Giovanni de' Medici, Karl V m. fl. (G-g N.) Vico [vi'kå], Giovanni Battista (Giambattista), italiensk filosof, f. 1688 i Neapel, d. 1744, var professor i retorik vid universitetet i Neapel. Under den reaktion, som inträdde efter Brunos, Campanellas och Galileis undertryckande, var denne af Campanella påverkade renässanstänkare en framstegsman, hvilken betecknats som grundläggare af historiens filosofi och folkpsykologien. I sitt hufvudarbete, Principi della scienza nuova d'intorno alla commune natura della nazioni (1725; bästa uppl., utg. af S. Galotti, 1826), framställer han flera af den moderna historiefilosofiens grundtankar. Ehuru troende katolik, anser han, att folken trots den gudomliga försynen själfva gestalta sin historia enligt sin natur och sina sociala behof under en lagbunden utveckling. Såväl i forntiden som i den nyare tiden har på ett mytisk-teokratisk-patriarkaliskt utvecklingsskede följt ett aristokratiskt och därpå ett borgerligt (monarkiskt eller demokratiskt). Mindre modern är hans metafysik, som är riktad mot Cartesius och förbinder platonskt-augustinska tankar med en sorts monadlära. En samlad uppl. af V:s skrifter utgafs af Ferrari 1836-37 i 6 bd. Se Werner, "V. als philosoph und gelehrter forscher" (1899). S-e. Vico [vi'kå], Francesco de, italiensk astronom, jesuit, f. 19 maj 1805 i Macerata, Ancona, d. 15 nov. 1848 i London, direktor för observatoriet vid Collegio romano i Rom, blef 1848 under revolutionen fördrifven ur Rom. V:s vetenskapliga namn är hufvudsakligen fäst vid frågorna om de inre planeternas samt Saturnus' och dess ringars fysiska beskaffenhet och rotation. Han upptäckte 6 nya kometer, däribland den efter honom uppkallade kometen af 75,7 års omloppstid och den kortperiodiska de Vico-Swiftska med 6,4 års omloppstid. K-B. (B-d.) Vicol. Se Tagaliska språk. Vicomte [vikå't], fr. (af mlat. vicecomes, vice grefve, it. visconte, port. visconde, eng. viscount, se d. o.). Vikomt, under den äldre medeltiden (karolingiska tidehvarfvet) en ämbetsman, som var ställföreträdare åt en grefve (se d. o.); numera en adelstitel, som står emellan grefve och baron. En vicomtes hustru bär titeln vicomtesse [vikåtä'ss]. Jfr Krona, sp. 8, och Länsväsen, sp. 197. Vicomte de Launay [vikå't do lånä], pseudonym. Se Girardin 6. Vicovaro [-kåvarå], plats i italienska prov. Rom, vid Teverone och järnvägen Rom-Sulmona, i Sabinerbergen, har rester af en antik borgmur och andra forntida minnen, ett kapell, egnadt åt den helige Jakob, uppf. 1450, ett palats, som tillhört släkten Orsini, från 1200-talet, ombyggdt på 1600-talet, samt omkr. 1,900 inv. V. omtalas af Horatius under namnet Varia. E. A-t. Vicq-d'Azyr [vikk dasir], Félix, fransk läkare, f. 1748, d. 1794, började 1773 i Paris hålla föreläsningar öfver människans och djurens anatomi och invaldes redan 1774 i franska vet. akad. 1775 sändes han af regeringen att göra studier öfver boskapspesten i södra Frankrike och inlade genom de af honom föreslagna åtgärderna mot densamma stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free