Wicquefort-Victoria 244 förtjänst. Vid sin återkomst utsågs han till ständig sekreterare vid det 1776 stiftade medicinska sällskapet (Société de médecine), hvilket förnämligast genom hans betydelsefulla verksamhet småningom vann stort anseende. De vid dess offentliga sammankomster af honom föredragna minnesteckningarna (Eloges lus dans les séances publiques de la Société de médecine, bd 1-7, 1778-98) förvärf-vade honom anseende som en af Frankrikes bästa skriftställare och öppnade 1788 för honom portarna till Franska akad. Hans rent vetenskapliga arbeten hänförde sig, utom till veterinärmedicinen, till ryggradsdjurens jämförande anatomi, hvilken också behandlas i hans hufvudarbete, det stort anlagda Traité d'anatomie et de physiologie avec des planches représentantes au naturel les organes de Vhomme et des animaux (1786), af hvilket dock endast första bandet såg dagen. I sin uppfattning af den organiska världen slöt han sig till Buffon (se d. o.). 1789 utnämndes Y. till drottningens förste läkare. Hans Oeuvres utgåfvos 1805 i 6 bd och innehålla utom minnestalen en del af hans anatomiska undersökningar och hans arbete om hjärnan. R- T-dt. Wicquefort [vikkfàr]. 1. Abraham van W., holländsk diplomat, f. 1598, d. 1682, var 1626- 58 kurbrandenburgsk resident vid franska hofvet, men sattes sistn. år af Mazarin på Bastiljen till följd af en misstänkt brefväxling. Efter ett år blcf han fri, fick en fransk psnsion och slog sig ned i Haag som hertigens af Braunschweig-Liineburg resident. 1675 fängslades han af holländska regeringen och dömdes för förrädiska förbindelser med fransmännen till lifstids fängelse och egendomens förlust. Han lyckades emellertid fly ur fängelset till Celle, där han dog som hertigligt råd. W. öfversatte till franska Olearius' reseskildringar, berättelsen om spanjoren Silva Figueroas persiska ambassad m. m. samt författade bl. a. L'ambassadeur, ses fonctions (2 bd, 1682) och L'histoire des pro-vinces-unies des Pays-Bas (I, 1719), från freden i Münster. - 2. (Yicqfort) Joachim van \V., den förres broder, f. 1600, d. 1670, var på 1630-talet hertig Bernhards af Weimar agent i Nederländerna, Frankrike och Tyskland och beklädde efter hans död (1639) i 20 år platsen som landtgrefvens af Hessen-Kassel resident i Nederländerna. Från honom finnas bref i Svenska riksarkivet (till M. G. De la Gardie, 1640-50-talen, m. fl.). Hans brorson Pierre de W. bleí 1669 svensk kommissarie i Amsterdam. Victor, lat., segrare, segervinnare. Victor, Caius Julius, romersk författare på 300-talet e. Kr., behandlade retorik. Hans handbok i detta ämne, en efterbildning af Quintilianus, är utgifven af K. Halm i "Khetores latini minores" (1863). Victor, Aurelius V. Sextus, romersk hi-storieskrifvare, son till en landtman, användes i högre ämbeten af Julianus och Theodosius I. Han var 389 stadsprefekt (se Prefekt) i Rom. Honom har man tillskrifvit fyra arbeten. Af dessa kan dock endast skriften De cæsaribus (kejsarnas historia från Augustus till 359) anses äkta, men möjligen är den endast ett utdrag ur ett större historiskt Terk. Den oftast Epitome de cæsaribus benämnda, skrift, som innefattar kejsarnas historia t. o. m. Theodosius I, är enligt handskrifternas titelrubrik ett utdrag ur V:s arbete. När detta utdrag författades, är icke kändt. Dess stil är ledigare än V:s, och det innehåller ett icke dåligt urval af notiser. De origine gentis ronianœ, scm prålar med lärdom och citat - ofta falska -, har ansetts tillhöra 1400-talet. Den lilla, f. ö. enkelt och klart skrifna, men till innehållet något magra skriften De viris illustribus urbis Romœ är enligt handskrifternas uppgift författad af Plinius (eller Nepos). R- Tdh.* Victor [filtar], holländska målare. Se Victor si. Victor [viktår], Claude V. -Perrin, hertig af Belluno, fransk marskalk, f. 1764 i Lamarche, dep. Yosges, d. 1841 i Paris, inträdde 1781 vid artilleriet och blef efter revolutionens utbrott officer. Tor sitt välförhållande under belägringen af Toulon (1793) utnämndes V. till brigadgeneral, deltog sedermera i krigen i Italien och utmärkte sig som divisionschef vid Marengo. 1805-C6 var han envoyé i Danmark. 1806 var han stabschef vid 5:e kåren, blef 1807 tillfångatagen af von Schills frikår i Pommern, men utväxlades mot Elücher, förde vid Friedland (1807) med utmärkelse l:a armékåren, belönades med marskalksstafven och upphöjdes 1808 till hertig af Belluno. S. å. begaf han sig med l:a armékåren till Spanien, där han kämpade till 1812, då han drog till Ryssland i spetsen för 9:e kåren. Genom det skickliga sätt, på hvilket han vid Berezina med arriärgardet förstod att uppehålla de påträngande ryssarna, bidrog han i väsentlig mån till Napoleons räddning. V. deltog vidare i fälttågen 1813 och 1814, men råkade genom en försummelse vid Montereau ut för Napo-leons onåd och slöt sig därefter till Ludvig XVIII, var ordf. i den kommission, som dömde de officerare, som under "hundra dagarna" affallit till Napoleon, samt blef pär och krigsminister (1821-23). Den af vissa oregelbundenheter i förvaltningen framkallade Ouvrard-processen medförde V :s tillbakaträdande. Hans son utgaf 1846 Extraits des mémoires inédits du duc de Belluno. V:s staty är rest i Lamarche. C. O. N Victor, pseudonym. Se Alten. Victoria, lat., seger; rom. myt., segergudinnan. Se Nike, sp. 991. Victoria, kvinnonamn. Se Viktoria. Victoria, astron., en af småplaneterna. Victoria, republik. Se Natal, sp. 493. Victoria [viktå'əriə], stat i Australiska statsförbundet (se d. o.), upptar sydöstra hörnet af fastlandet samt begränsas i n. mot Nya Syd-Wales af floden Murray, i v. mot Syd-Australien af 140° 58' ö. lgd och f. ö. af Stilla hafvet (se kartan till art. Australien). Nordligaste punkten ligger under 34° s. br.; statens och fastlandets sydligaste punkt är Wilson's promontory, 39° s. br. Areal 229,078 kvkm. Mellersta delen af staten uppfylles af utlöpare från australiska fastlandets förnämsta