och Bendigo upptäckts. Ända så långt fram som till 1898 stod också V. i främsta rummet bland förbundets guldproducerande stater; nämnda år öfverflyglades det af Väst-Australien, senare äfven af Queensland. I själfva verket har också guldutvinningen betydligt minskats, särskildt märkbart under krigsåren. Sålunda uppgick värdet af det framställda guldet 1917 till 857,500, 1918 till 674,655 och 1919 till 575,260 pd st. Silfver utvinnes endast i obetydliga mängder, likaså antimon och tenn. Kol tyckes däremot kunna komma att spela en mera betydande roll, ehuru de hvarken till kvantitet eller kvalitet äro att jämföra med kol, som brytes i grannstaten Nya Syd-Wales. I alla händelser utvunnos 1917 466,220 och 1918 439,575 ton. Brunkol synes också komma att mera uppskattas: 1917 brötos 39,144 och 1918 66,200 ton. De viktigaste kolfälten ligga vid Outrim Howitt, Coal creek, Jumbunna och Korumburra, samtliga i s. ö. (Gippsland). -- Industrien har väl gjort framsteg, men kan dock alltjämt icke tillfredsställa landets eget behof. Ingen export förekommer; Englands industrialster dominera marknaden. Värdet af den totala importen uppgick 1918--19 till 34,8 mill. pd st., medan exporten uppgick till 27,8 mill. pd st. De viktigaste exportvarorna voro guld, ull, spannmål, smör, hudar och skinn, talg samt fruset kött. Den mest betydande hamnen är Melbourne, som i detta hänseende endast helt obetydligt står efter för statsförbundets hufvudstad, Sidney. Järnvägsnätet i V. är det bäst utvecklade i Australien och hade 1919 en längd af 6,715 km. Författning. Till förbundsparlamentet sänder V. 6 senatorer och (efter census 1911) 21 representanter. Lagstiftande myndigheten utöfvas af ett parlament, fördeladt på två kamrar, legislative council, bestående af 34 medlemmar, valda för 6 år (halfva antalet afgår hvart tredje år), och legislative assembly, bestående af 65 medlemmar, valda för 3 år. För valen till legislative assembly gäller allmän rösträtt, sedan 1908 äfven för kvinnor. Historia. På V:s nuv. område uppstod en engelsk koloni, som till en början kallades Port Phillip, emedan nybyggen först anlades vid denna vik (en straffkoloni 1804). Ett par hundra pers. från Tasmanien och Nya Syd-Wales bosatte sig 1835 där och på stränderna af Yarra-yarrafloden, och antalet kolonister hade 1841 stigit till 11,738. Melbourne blef stad 1847. Redan 1842 begynte kolonisterna verka för skilsmässa från Nya Syd-Wales, och då Port Phillip 1851 under namnet V. blef egen koloni med representativa institutioner, räknade den 77,435 inv. Endast några veckor efter det själfständigheten var vunnen gjordes de stora guldfynden vid Ballarat, som riktade de närliggande trakternas och därefter hela världens uppmärksamhet på V. Immigranternas antal växte snabbt; totalbefolkningen utgjorde redan 1854 236,778 och 1861 540,322 pers. Sålunda vunnos alltflera arbetsföra händer för att tillvarataga statens resurser. V. har icke saknat de inre slitningar och kriser, som pläga höra samman med en stat i ungdomlig utveckling, men på det hela taget har det gått raskt och stadigt framåt. Litt.: Labilliere, "Early history of the colony of V." (1878), Turner, "History of the colony of V." (1904), Gregory, "Geography of V., historical, physical and political" (1907), "Handbook to V." (1914), Dickson, "The mining industry of the state of V. for 1913" (1914), och "Victorian Year book" (utk. årligen i Melbourne). A. N-d. Victoria [viktå'ərie], städer. 1. Hufvudstad i Brittiska Columbia och förnämsta staden på ön Vancouver, ligger på sydöstligaste udden af denna ö, var till 1850 en Hudson-bay-kompaniets station och blef stad 1862. I närheten den rymliga, befästa hamnen Esquimault. Folkmängden i V., som varit stadd i rask tillväxt, utgjorde 1911 31,660 pers., men uppskattas 1919 ha stigit till omkr. 60,000. Export förnämligast af trä och fisk. -- 2. Hufvudstad i brasilianska staten Espirito Santo, på västra sidan af en ö i Espirito Santo-viken, hvars smala inlopp försvaras af flera fort. V. har utvecklats till en af Brasiliens mera betydande exporthamnar (exporten tre ggr så stor som importen), enär det har ett rikt uppland med produkter från såväl plantageodling som bergshandtering. Genom järnväg står V. åt s. v. i förbindelse med Rio de Janeiro och åt v. of ver Natividade med den mineralrika provinsen Minas geraes. Export af ris, socker m. fl. plantageprodukter. Tillverkning af bomullstyger och skor. Omkr. 20,000 inv. (1914). V., urspr. Espirito Santo, är ett af de äldsta nybyggena på Brasiliens kust, anlagdt redan 1535, ehuru på något afstånd från sin nuv. plats. Namnet V. bär staden sedan 1558. -- 3. Hufvudstad på ön Hong-kong (se d. o.). -- 4. Hufvudstad i mexikanska staten Durango (se d. o.). -- 5. (Ciudad V.; förr Nuevo Santander) Hufvudstad i mexikanska staten Tamaulipas (se d. o.). -- 6. Ort i Engelska, fordom Tyska, Kamerun, i västra Afrika, har en af landets bästa hamnar och står genom järnväg i förbindelse med Buea, fordom hufvudstad i Tyska Kamerun. V. är beläget vid foten af Kamerunberget i en rikt bevattnad nejd och är hufvudort för ett af världens mest omfattande kakaoodlingsdistrikt. Den hvita befolkningen dock ringa, endast ett 100-tal pers. -- 7. Hufvudstad i brittiska kolonien Labuan (se d. o.). -- 8. Hufvudstad i brittiska ögruppen Seychellerna (se d. o., sp. 243). 1--8. A. N-d. Victoria [viktå'əriə], bergstopp. Se Owen Stanley. Victoria [viktå'əriə], flod i Australien. Se Cooper creek. Victoria, T. L. da, spansk tonsättare. Se Vittoria, T. L. da. Victoria, ett slags vagn. Se Viktoria. Victoria, brand- och lifförsäkringsbolag. Se Brandförsäkring, sp. 1469, och Lifförsäkring, sp. 433. Victoria and Albert museum [viktå'əriə and ä'lbət mjōsī'əm]. Se Kensington, sp. 1421. Victoria bay [viktå'əriə bei']. Se Peter den stores vik. Victoria Cruziana, bot. Se Victoria regia. Victoriafallen. Se Sambesi, sp. 566. Victoriaförsamlingen. Se Viktoriaförsamlingen. Victoriahavn. Se Narvik. Victorialand [eng. utt. viktå'əriəländ]. 1. Sydöstra delen af en till arktiska Amerika hörande ö, i n. ö. begränsad af Mac Clintock-kanalen, i s. ö. af Victoriasundet, i s. af Dease sund (se fysiska