- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
279-280

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Widor, Charles Marie Jean Albert - Vidrer - Vidrik Verlandsson (Villandsson, Vallandsson) - Widsið - Vidskepelse, Vantro - Vidskrifva - Widström, Ulrika Karolina, född Forsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

279 Vidrer-Widström 280 Bruxelles, blef 1870 organist vid S.t Sulpice i Paris, 1891 orgelprofessor vid konservatoriet och 1896 kompositionsprofessor där. 1914 valdes han till ständig sekreterare vid konstakademien. Han är sedan 1910 led. af Mus. akad. i Stockholm. W. åtnjuter stort anseende som öfverlägsen orgelspelare och orgelprofvare, skicklig lärare samt solid och elegant kompositör. I sina 10 svåra "orgelsymfonier" försöker han att med orgelns klangfärger ersätta orkesterns, men förlorar sig därmed ock väl mycket i yttre klangverkningar. För öfrigt komponerade han orkestersymfonier, konserter, kammarmusik, pianostycken, körsaker, visor samt baletten La Korrigane (1880), operorna Maitre Amorös (1886), ATerto och Les pëcheurs de Saint-Jean (1905) samt pantomimen Jeanne d'Are (1890). Han redigerar en samling nyare orgelverk ("L'orgue möderne") och har skrifvit ett tillägg till Berlioz' instrumentationslära (1894). Monografier of ver W. ha skrifvits af H. Eeynaud (1900) och E. Rupp (1912). A. L. (E. F-t.) Vidrer, isl. myt., är ett ofta uppträdande namn på Oden i hans egenskap af vindgud. Ordet betyder ungefär "den som är uti vädret". Ad. N-n. Vidrik Verlandsson (V i 11 a n d s s o n, Vallandsson m. fl. former) är hjälten i flera nordiska folkvisor. Han är enligt dessa en af kämparna hos Didrik af Bern (se Didrikssagan) och blef hos denne «ärskildt ryktbar genom sin segerrika tvekamp med Långben Rese L Risker. V. är en från tyska dikter lånad sagofigur, densamme, som i den nordiska Didrikssagan kallas Vtöga (angls. Wudga, mhty. Witege). Med tiden bragtes han i förbindelse med Volunds-sagan (se Y öl u n d), i det han gjordes till son af smeden Verland (Villand, Valland o. s. v.), d. v. s. Volund, och konungadottern Bödel, d. v. s. isl. BpÖvildr. och på grund af denna härkomst fick föra hammare och tång som sitt sköldemärke. Benämningen Villandsson gaf sedan upphof åt den på 1500- och 1600-talen gängse åsikten, att V. var från Villands härad i Skåne, hvilket föranledde detta härad att upptaga V:s vapen, hammaren och tången, i sitt sigill. Sagofiguren V. har sitt ursprung i dels den gotiske nationalhjälte Vidigoia, som enligt Jordanes besjöngs af goterna på 500-talet. dels väl äfven Vitiges, östgoternas siste konung. Jfr Sv. Grundtvig. "Danmarks gamle folkeviser" (I, 68 ff.) och B. Sijmons i Pauls "Grundriss der germanischen philologie", III, 2:a uppl., s. 694 f. Ad. N-n. WídsíÖ. ett märkligt fornengelskt poem, som har fått sin titel i litteraturhistorien af namnet på den fingerade forngermanske skald och vandrande sångare, i hvars mun poemet är lagdt. Det börjar: Wídsíft maftelode, "W. talade". Namnet betyder "den vidtvandrande. vidtfarne". Poemet innehåller i 143 allittererande långverser hufvudsakligen tre namnlistor, i hvilka uppräknas en mängd furstar och folk(stammar), mest nordgermanska och skandinaviska, som voro kända i den fornengelska diktningen under 500-600-talen. Dessa "minnesverser", som utan tvifvel hvila till en stor del på gammal äkta tradition, ha under 700-talet af en skald, kristen och sannolikt vid merciska konungahofvet, sammanfogats till ett helt, som utvidgats genom några inskjutna tillägg. Historiska personligheter och händelser i olika århundraden, t. ex. Eormanríc på 300-talet och Eadwine på 500-talet, göras till samtida - Wídsiö berättar, att han besökt dem båda - och anföras jämsides med ohistoriska sagohjältar. Några folk nämnas mer än en gång. och då med olika hemland, deras tidigare och deras senare, dit de kommit genom folkvandringarna. Intressant är att sålunda finna goterna omtalade (i tredje listan) - det enda stället i hela forn-germanska poesien - såsom boende i sitt gamla hemland "vid Weichselskogen" (ymb Wistlawudu), ehuru deras hufvudmassa utvandrade därifrån redan i 2:a årh. Minnet af det äldsta gotalandets läge hade således lefvat i folktraditionen (sången) i öfver 500 år. En mindre afdel-ning (i andra listan), i hvilken den vandrande skalden säger sig ha varit äfven hos israeliter, assyrier, egypter o. a. orientaliska folk, är en sen interpolation (900-talet). A. E. Vidskepelse, Vantro, psyk., en utan stöd af erfarenheten uppkommen tro på öfversinnliga orsaker till händelserna i vår värld eller på ett obegripligt samband mellan enskilda företeelser, såsom när t. ex. jägaren tror mötet med en katt eller med en gammal kvinna beröfva honom jaktlyckan. Liksom det öfver hufvud är det ovanliga, som först framkallar behofvet af orsaksförklaring, gäller vidskepelsen förnämligast ovanliga företeelser; när då okunnigheten ej möjliggör en naturlig förklaring, tas fantasien till hjälp, och en vidskepelse får träda i dess ställe. De vidskepliga föreställningarna framträda vanligen som en mer eller mindre utbredd folktro, hvilken genom traditionen ärfves från släkte till släkte. Vidskepelsen kan vara naivt byggd på hvardagslifvets föreställningar, såsom hos vildarna och de obildade; men den kan ock operera med halft vetenskapliga begrepp, som användas utan nödig förståndskritik. Ofta försvinner den därför icke vid högre bildning, utan tar blott andra former. Särskildt i religionens historia har vidskepelsen spelat en stor roll och minskas på detta område endast i samma mån, som man afstår från att söka en religiös förklaring af de yttre företeelserna, förläggande det religiösa till det rent inre, personliga lifvet. I sista hand kan vidskepelsen öfvervinnas endast af vetenskapen och utbredandet genom den allmänna bildningen af ett vetenskapligt verklighetssinne med vaken kritik af ärfda föreställningar och fantastiska naturförklaringar. Kampen mot vidskepelsen bör dock ej drifvas så långt, att man i stället hamnar i en lika dogmatisk materialism, ty ännu "finnes mycket mellan himmel och jord, som vår filosofi ej drömt om". Se A. Lehmann, "Overtro og trolddom fra de ældste tider til vore dage" (1893--96), och B. Gadelius, "Tro och öfvertro i gångna tider" (1912). S-e. Vidskrifva, mat. Att vidskrifva en cirkel vid en sida i en triangel är att upprita en cirkel, som tangerar denna sida och förlängningarna af de båda andra. För hvarje triangel finnas tre vid-skrifna cirklar. Jfr Inskrifven figur. E. L. Widström, Ulrika Karolina, skaldinna, född Forsberg, f. 24 nov. 1764 i Stockholm, d. 19 febr. 1841, fick en vårdad uppfostran och lärde sig utom franska äfven tyska, hvilket då ej var vanligt bland fruntimmer. Hennes vittra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free