287 Wiedemann 288 dera de finsk-ugriska språken. Det första arbetet var en liten programskrift V b er die früheren sitze der tschudischen völker und ihre sprachverwandt-schaft mit den völkern Mittelhochasìens (1838), där han påpekade de finsk-ugriska språkens släktskap med de s. k. altaiska och finnarnas asiatiska urhem. Sedermera utarbetade han Ver-such einer grammatik der syrjänischen sprache (1847), Versuch einer grammatik der tschere-mìssischen sprache (s. å.) och Grammatik der wotjakischen sprache (1851). Alla dessa gram-matikor baserade sig på evangelieöfversättningar till de nämnda språken. Det ytterst otillförlitliga materialet försökte W. kontrollera med hjälp af infödda tjeremisser. syrjäner och votjaker, hvilka som sjömän vid ryska flottan voro stationerade i Reval. Efter akademikern A. J. Sjögrens död (1855) anförtrodde vet. akad. i Petersburg utarbetningen af dennes rikhaltiga samlingar of ver livernas språk åt W., som 1857 kallades att efterträda Sjögren som medlem af akademien. För att själf på ort och ställe kontrollera Sjögrens material reste W. 1858 till liverna i Kurland, där han uppehöll sig i flera månader. Resultaten af Sjögrens och sina egna forskningar offentliggjorde han 1861 i 2 digra bd: Joh. Andreas Sjögren's livische grammatik nebst sprach-proben samt Joh. Andreas Sjögren's livisch-deutsches und deutsch-livisches wörterbuch (i "Sjögren's gesammelte schriften", II). 1865 utgaf han Grammatik der ersa-mordwinischen sprache. Dessförinnan hade han påbörjat sina studier i estniska språket, som varit honom bekant ända från barndomen. Efter att ha publicerat en monografi öfver den syd-estniska dialekten, Versuch über den werro-ehstnischen dialekt (1864). utgaf han som resultat af under flera år gjorda samlingar Ehstnisch-deutsches wörterbuch (1869; ny uppl. utg. af J. Hurt, 1893) samt Grammatik der ehstnischen sprache (1875), hvilka båda äro att betrakta som W:s hufvudarbeten. Prof på estnisk "folklore" offentliggjorde han i ett digert arbete, Aus dem inneren und äusseren leben der ehsten (1876). Minnesmärken af ett med estniskan nära besläktadt språk, votiskan, behandlade \V. i en historisk och språklig undersökning, über die nationalität und die sprache der jetzt ausgestorbenen kreewinen in Kurland (1871). Under sina sista lefnadsår utgaf han Syrjänisch-deutsches wörterbuch nebst einem wotja-kisch-deutschen im anhange (1880) och Grammatik der syrjänischen sprache mit berücksichtigung ihrer dialekte und des wotjakischen (1884). Han reviderade alla de elfva evangelieöfversättningar till finsk-ugriska språk, som i transkription utgaf-vos i London på prins Louis Lucien Bonapartes bekostnad. W. var en ytterst samvetsgrann forskare, men hade icke gehör för de finare fonetiska nyanserna i språket och icke heller sinne för språkhistoria, hvilken han h. o. h. ignorerade i sina strängt deskriptiva arbeten. Utöfver sitt fackämne intresserade han sig för botaniken och utgaf i sina yngre dagar med E. Weber Beschrei-bung der phanerogamischen gewächse Est-, Liv-und Kurlands (1852). E. N. S. Wiedemann [vide-]. 1. Gustav Heinrich W., tysk fysiker, f. 2 okt. 1826 i Berlin, d. 23 mars 1899 i Leipzig, studerade vid Berlins universitet 1844-47. då han där blef filos. doktor och 1851 privatdocent. Han verkade sedan som professor i fysik i Basel från 1854, i Braunschweig vid polyteknikum sedan 1863 och vid Karlsruhes tekniska högskola sedan 1866. Sedan blef han professor i Leipzig, först (1871) i fysikalisk kemi och sedermera (1887) i experi-mentalfysik. Han utförde en stor del viktiga arbeten, särskildt inom läran om elektriciteten och magnetismen, där han undersökte propor-tionaliteten mellan elektrisk och termisk ledningsförmåga, delvis jämte R. Franz, 1853 och 1855 (se Wiedemanns och Franz' lag), den elektriska endosmosen (1852, 1856 och 1859; se d. o.), lösningars elektriska ledningsförmåga (1858), sammanhanget mellan kropparnas magnetiska och kemiska egenskaper samt deras mekaniska bearbetning och temperatur (flera af h. 1857-68), ohmens storlek (1884 och 1891) och, delvis tills, med R. Rühlmann. elektricitetens gång genom gaser (1872 och 1876). Om en af W. konstruerad spegelgalvanometer se G a l v a-n o m e t e r, sp. 673. W. skref en mycket anlitad monografi, Die lehre vom galvanismus und elek-tromagnetismus (2 bd, 1860-63; 3:e uppl. med titeln Die lehre von der elektricität, 4 bd, 1882 -85; ny uppl. 1893). Efter Poggendorffs död utgaf W. "Annalen der physik und chemie" (1877-99), världens främsta fysiska tidskrift, till hvilken han 1878 fogade referattidskriften "Beiblätter". Han var led. af Vet. soc. i Uppsala (1877), Fysiogr. sällsk. i Lund (s. å.) och sv. Vet. akad. (1883). - \V:s maka ClaraLaura W., född Mitscherlich, f. 1827, öfversatte arbeten af Tyndall, "Die wärme" (4 uppl. 1894), "Das licht" (2 uppl. 1895), "Der schal!" (3 uppl. 1897), "Die gletscher der Alpen" (1898), "In den Alpen" (1899); de tre sistnämnda i samarbete med Anna v. Helmholtz. - 2. EilhardErnst Gustav W., den föregåendes son och dotterson till Eilhard Mitscherlich (se d. o.), fysiker, f. l aug. 1852 i Berlin, studerade i Heidelberg och Leipzig, där han 1874 blef filos. doktor, 1876 privatdocent och 1878 e. o. professor i fysik. 1886 utnämndes han till ord. professor vid tekniska högskolan i Darmstadt och s. å. i Erlangen, allt i fysik. W. har skrifvit ett stort antal af handlingar inom fysikens skilda delar, däribland doktorsafh. Polarisation des lichts und oberßächenfarben der körper (1874), om gasers specifika värme (1876, 1877), gasers optiska och termiska förhållande vid elektriska urladdningar (1879, 1880, 1884, 1888, 1892, 1893 och 1897), ljusets inflytande på elektriska företeelser (1888), lysandets mekanism (1889), luminescens (1895 och 1901), kanal- och katodstrålar (1897-99). 1889-1900 var W. faderns medredaktör af "Beiblätter" och 1893-99 faderns medutgifvare af "Annalen der physik und chemie". Tills, med H. Ebert utgaf han Physikalisches practicum (1890; 5:e uppl. 1904). W. har ända från 1879 och till nuv. tid utgett och kommenterat arabiska arbeten i de exakta naturvetenskaperna. Han utgaf 1890 Die naturwissenschajt bei den arabern. W. är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1900). - 3. A l f re d W., den föregåen-