Viége-Vieille-Montagne ningar till medeltidens kyrkohistoria (bl. a. Sym-bolum apostolicums ställning i medeltiden) och genom en nu mycket använd lärobok Dogmen-geschichte (I, 1912; II, 1919). Hj. H-t. Viége [viaj], franska namnet på Visp (se d. o.). Wiehe [v?he], danska skådespelare. 1. Mikael Kosing W., f. 23 jan. 1820 i Köpenhamn, d. 31 okt. 1864, dotterson af konstnärsparet Rosing (se d. o.), blef elev vid k. teatern 1837, dock utan att vinna publikens bevågenhet på grund af sitt "underliga" spel. Genom träget arbete till-egnade han sig emellertid fulländad plastik och utmärkt deklamation, och när han slutligen framträdde med sin originella tolkning af Aladdin (1842), var hans framgång gifven. 1845 erhöll han fast anställning vid k. teatern och var där en af de främste konstnärerna, måhända den ypperste Danmark någonsin har egt, ända till sin död. frånsedt tiden 1855-56. då han p-\ grund af oenighet med teaterstyrelsen tillhöide en sekundteater. W. utmärkte sig i synnerhet som karaktärsskådespelare och romantisk älskare, både i tragedien och i det högre skådespelet, men fyllde därjämte utmärkt sin roll i lustspelet. Han utförde i allt 252 roller, bland dem många af första rangen. Med sällsynt mästerskap återgaf han bilden af stora historiska personligheter och framställde på gripande sätt likaväl den kalla ondskan och det rena vanvettet som den ädlaste karaktär och den varmaste känsla. - 2. Anton Vilhelm W., den föregåendes broder, f. 8 juli 1827, d. 4 jan. 1884, blef 1843 elev vid k. teatern och gjorde strax lycka i flera mindre roller genom sitt friska spel och fördelaktiga utseende, men erhöll detta oaktadt icke tillräcklig verksamhet, hvarför han 1847-48 slog sig till ett resande teatersällskap. 1851-60 spelade han i Kristiania, där han fick tillfälle att lägga sin begåfning i dagen. 1860-63 uppträdde han på "Kasino" och 1863-79 på k. teatern. Liksom brodern, till hvars genialiska spel han dock ej höjde sig, omfattade han med sin konst både det högre skådespelet och lustspelet. Han firade sina största triumfer i öhlenschlägers hjälteroller och liknande partier. W:s bägge söner Vilhelm (f. 1858, d. 1916) och J a c q u e s (f. 1860, d. 1910) uppehöllo på sekundteatrarna med framgång släktens traditioner. - 3. Johan Henrik W., de föregåendes broder, f. 1830, d. 1877, gick som frivillig ut i kriget 1848 och blef 1850 löjtnant, men lämnade tjänsten 1858 och uppträdde först som sångare, sedan som skådespelare, i synnerhet i starkt utpräglade karaktärsroller, såsom Bothwell i "Maria Stuart" och örnulf i "Hærmændene paa Helgeland". Han lämnade teatern 1875. 1-3. E. Ebg. ViehofF [flhåff], Heinrich, tysk litteratur- historiker och öfversättare, f. 28 april 1804 i Büttgen vid Neuss, d. 5 aug. 1886 i Trier, bleí öfverlärare vid realskolan i Düsseldorf 1838 och var rektor vid real- och yrkesskolan i Trier 1850 -75. 1850 var han liberal medlem af Erfurt-parlamentet. V. gjorde sig känd förnämligast som Goethe- och Schillerforskare. Han författade bl. a. biografierna Goelhes leben (4 bd, 1847 -53; 5:e uppl. 1887) och Schiller's leben (3 bd, 1873-75; 2:a uppl. 1888), förklaringar till Goethes dikter (3 bd, 1846-54; 3:e uppl. 1876) och till Schillers (5 bd, 1839-40; 7:e uppl. 1895), Handbuch der deutschen nationalliteratur (3 bd; 16:e uppl. 1882; 26:e uppl. i omarbetning af Leisering 1903), och Die poetik auf der grundlage der erfahrungsseelenlehre (2 bd, 1888). V. öfversatte Racines och Sofokles' dramer samt 11 af Shaksperes. "Frithiofs saga" af Tegnér m. m. (R-n B.) Vieil-Évreux [viä^-evro], by. Se Évreux. Vieil-Hesdin [viä'j-edE;], by. Se Hes d i n. Vieille-Montagne [viä'j-måta'nj], fr. (ty. Altenberg), en af ålder känd zinkmalmsfyndighet, innehållande galmeja (calamin) eller zinksilikat (kiselzinkerts) och belägen i Moresnet (se d. o.) i ett hörn af belgiska prov. Liège, ej långt från gränsen mot Tyskland. Malmen användes i forna tider som tillsats vid kopparsmältning för att framställa mässing. Först i början af 1800-talet lyckades en belgisk kemist, abbé Daniel Dony, att af malmen framställa zinkmetall, dock utan ekonomisk framgång. Efter honom arbetade i 20 år Dominique Mosselmann med detta problem, slutligen med bättre framgång. Men först sedan 1837 bolaget La Vieille-Montagne (se nästa art.) öfvertagit grufvorna, uppstod den storindustri i zinkproduktion, som nu finns, och erhöll zinkmetallen sin nuv. stora ekonomiska betydelse. Th. N-m.* Vieille-Montagne [viä'j måta'nj], La, en i dagligt tal och äfven i skrift brukad benämning på det stora industriella bolag, hvars egentliga namn är Société anonyme des mines et fonderies de zinc de la Vieille-Montagne. Detta bolag, hvars ändamål är att framställa zinkprodukter, har sitt hufvudsäte i Angleur, nära Liège, Belgien. Det grundades 1837 och öfvertog då grufvorna vid Vieille-Montagne (se föreg. art.) inom Moresnet samt har utsträckt sin verksamhet till flera länder, bl. a. Sverige, där det eger Åmmebergs zinkbländegrufvor, belägna i Örebro och Östergötlands län. La Vieille-Montagne är ett bland Europas största industriella företag. Med dess historia sammanfaller till en stor del zinkmetallens som föremål för industri och nyttig användning. Då bolaget först öfvertog grufvorna i Moresnet, hade det stora tekniska svårigheter att bekämpa, men efter 1846, då ledningen af bolaget öfvertogs af Saint-Paul de Sinçay (d. 28 juli 1890), har det haft en storartad och snabb utveckling. 1837 producerade bolaget 2,540 ton zink; 1891 producerade det öfver 60,000 ton olika zinkprodukter, mest zinkplåtar och zinkhvitt af högsta kvaliteter, 1913 omkr. 120,000 ton metallisk zink i olika former. La Vieille-Montagne eger zinkgrufvor i Belgien, Tyskland, Sverige, England, på Sardinien, i Frankrike, Algeriet och Spanien