smälthyttor i Belgien, Tyskland och Frankrike, valsverk i Belgien, Tyskland och Frankrike samt zinkhvittsfabriker i Belgien och Frankrike, eller tills. mellan 20--30 större industriella etablissemang förutom kontor och agenturer på flera platser. Vid dessa etablissemang betjänas bolaget af omkr. 450 tekniska och administrativa tjänstemän samt omkr. 12,000 fasta arbetare (1914), med delaktighet i bolagets pensions-, spar- och hjälpkassor; dessutom förekommer en mängd tillfälliga arbetare. Den ledande principen vid bolagets förvaltning har varit att snabbt amortera anläggningskostnader och skapa stora reservfonder. För sina arbetare har bolaget väl sörjt; skolhus, sjukhus och läkare underhållas af bolaget, bostäder uppföras, som kunna af arbetarna småningom förvärfvas som egna, och pensions-, begrafnings-, sjukhjälps- och sparkassor för arbetarna äro af bolaget inrättade eller underhållas af detsamma. Bolagets styrelse utgöres af ett "Conseil d'administration" af 9 personer, bland dem en "administrateur-directeur-général", samt ett "Collège des commissaires" af 6 personer. Generaldirektören och hufvudkontoret äro i Angleur, Belgien, men i Paris finnes en "sous-directeur-général". Generaldirektör är f. n. Saint-Paul de Sinçay j:r, son till den ofvannämnde de Sinçay. I Sverige eger bolaget Åmmebergs zinkgrufvor samt åtskillig jordegendom. Åmmebergs zinkgrufvor äfvensom de gamla Vena koboltgrufvor såldes 1857 till La Vieille-Montagne af J. E. Lundgren för en summa af 2,5 mill. frcs. Jordegendomen består af gårdarna Åmmeberg, Åmmestorp, Lund och Öfre Knalla jämte några smärre jordlotter på andra hemmans mark, alla i Örebro län, utgörande tillsammans en areal af omkr. 2,000 har. Dessutom förhyr bolaget i Marieholm (Göteborg) mark för upplagsplats. Åmmebergs zinkgrufvor bilda ett sammanhängande gruffält, beläget s. ö. om Askersund, dels inom Hammars och Lerbäcks socknar af Örebro län, dels i Godegårds socken af Östergötlands län. Fältet omfattade urspr. 31 intill hvarandra liggande utmål, hvilka 1869 med vederbörligt tillstånd sammanslogos till ett enda stort utmål. Malmfyndigheten utgöres af ett 3,5 km. långt, zinkbländeförande lager, som till sin mellersta del är sammanböjdt efter en mot n. buktande halfcirkel med omkr. 600 m. radie samt på ändarna fortsätter med rätlinig strykning i ö.--v. Stupningen är från lodrät till 50° n. Inom malmlagret förekommer zinkbländet samladt i en mängd långsträckta, större eller mindre linser och körtlar, skilda genom ofyndiga eller nästan ofyndiga mellanrum. Malmens mäktighet varierar i allmänhet från 0 till 3 m.; på ett ställe har 12 m. mäktighet förekommit. I de mäktigaste malmlinserna är malmen mindre zinkrik. Den förnämsta malm, som vid Åmmeberg brytes, är, såsom nämndt, zinkblände, men äfven blyglans i arbetsvärd myckenhet anträffas på flera ställen i grufvorna. Zinkbländet utmärker sig genom ovanligt ringa järnhalt samt är af rent brun och ljusbrun färg. Den malmlagret närmast omgifvande bergarten är grå granulit, som i sin ordning omges af röd granulit i n. och grå gnejs i s. I malmens liggande påträffas ett högst 2 m. tjockt lager af kalkspat, svart glimmer och hornblände med insprängd magnetkis. Sporadiskt förekomma wollastonit, granat och idokras samt gediget silfver. Inga eruptiva bergarter äro inom fyndigheten anträffade. -- Malmfyndigheten vid Åmmeberg var redan sedan länge bekant, då bolaget La Vieille-Montagne köpte densamma, men först då började arbetet där med kraft. Schakt sänktes, och malmen blottades på flera ställen från dagen, hvarjämte 1861 fältets undersökning genom ett stoll- eller dagortsarbete påbörjades. Detta stollarbete, "Schwarzmanns stoll" (uppkalladt efter en bolagets disponent i Sverige, Schwarzmann), går från en dalgång, kallad Eckershyttedalen, och på en höjd af omkr. 39 m. öfver Vättern genom hela fyndigheten på 50 m. djup under dag fram till ett schakt, benämndt "Le Hon". Stollen, som är 3,700 m. lång, är det största arbete af detta slag, som utförts i Sverige. Förr funnos inom fältet 5 större och 1 mindre schakt, alla lodräta, från hvilka arbetet med brytningen af malmen utgick. De större schakten hette, från v. till ö. räknadt, "Le Hon", 50 m. djupt, "Sinçay", 205 m., "S:t Paul", 90 m., "Vilain XIV", 204 m., och "Perrier", 102 m. Vid S:t Pauls schakt voro anlagda luftkompressorer, från hvilka luft, för drifning af borrmaskiner, leddes i rör ned genom schaktet och åt v. och ö. i grufvorna på en sammanlagd längd af 3,000 m. Numera användas endast uppfordringsschakt Sinçay, 250 m. djupt, och "Vilain XIV" schakt, 400 m. djupt, alla de öfriga orterna äro slopade. Luftkomprimeringen är numera flyttad till "Vilain XIV". Fältets högsta punkt ligger 172 m. öfver hafvets och 89 m. öfver Vätterns yta. Takbrytning med igensättning är införd inom hela fältet. Brytningsetagernas höjd är 50 m. Den brutna zinkmalmen skrädes dels till "stuffblände" med 38 proc. zinkhalt, dels till "vaskmalm" med i medeltal omkr. 20 proc. zink. Berg med mindre än 5 proc. zink används jämte alldeles ofyndigt till igensättningen. Vaskmalmen anrikas genom mekanisk anrikning, och såväl stuffbländet som det vid anrikningen erhållna koncentrerade vaskbländet rostas i flamugn, innan det utföres till bolagets hyttor i Tyskland och Belgien, där malmen slutligen nedsmältes. Malmbrytningen uppgår i medeltal till 33,000 ton zinkmalm och 500 ton blymalm. Gruffältet är förenadt med den vid Vättern liggande Åmmebergs egendom genom en 11 km. lång, normalspårig järnväg. Vid Åmmeberg har disponenten sin bostad (grufingenjören och grufstigare bo vid gruffältet) och finnas kontors- samt andra till administrationen hörande byggnader äfvensom ett prydligt hotell för resande. Äfven det stora anrikningsverket ligger vid Åmmeberg, likasom ock den väldiga hyttebyggnad, där malmen rostas. Anrikningsverket drifves med elektrisk kraft från Motala ströms kraft-a.-b., och där koncentreras vaskbländet till att hålla 37 proc. zink. Rosthyttan är en mycket stor byggnad, där man, såsom nämndt, rostar stuffbländet och det koncentrerade vaskbländet (sligen) i flamugnar för att aflägsna svaflet i malmen och i stället oxidera zinken. Vid rosthyttan finnes en något öfver 70 m. hög skorsten. Bolaget sysselsätter vid Åmmeberg, inklusive grufvor och andra verkstäder, omkr.