Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vieille-Montagne, La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smälthyttor i Belgien, Tyskland och Frankrike,
valsverk i Belgien, Tyskland och Frankrike samt
zinkhvittsfabriker i Belgien och Frankrike,
eller tills. mellan 20–30 större industriella
etablissemang förutom kontor och agenturer på flera
platser. Vid dessa etablissemang betjänas bolaget af
omkr. 450 tekniska och administrativa tjänstemän samt
omkr. 12,000 fasta arbetare (1914), med delaktighet
i bolagets pensions-, spar- och hjälpkassor; dessutom
förekommer en mängd tillfälliga arbetare. Den ledande
principen vid bolagets förvaltning har varit att
snabbt amortera anläggningskostnader och skapa stora
reservfonder. För sina arbetare har bolaget väl
sörjt; skolhus, sjukhus och läkare underhållas af
bolaget, bostäder uppföras, som kunna af arbetarna
småningom förvärfvas som egna, och pensions-,
begrafnings-, sjukhjälps- och sparkassor för
arbetarna äro af bolaget inrättade eller underhållas
af detsamma. Bolagets styrelse utgöres af ett
"Conseil d’administration" af 9 personer, bland dem en
"administrateur-directeur-général", samt ett "Collège
des commissaires" af 6 personer. Generaldirektören
och hufvudkontoret äro i Angleur, Belgien, men i Paris
finnes en "sous-directeur-général". Generaldirektör
är f. n. Saint-Paul de Sinçay j:r, son till
den ofvannämnde de Sinçay.
I Sverige eger
bolaget Åmmebergs zinkgrufvor samt åtskillig
jordegendom. Åmmebergs zinkgrufvor äfvensom de
gamla Vena koboltgrufvor såldes 1857 till La
Vieille-Montagne af J. E. Lundgren för en summa af
2,5 mill. frcs. Jordegendomen består af gårdarna
Åmmeberg, Åmmestorp, Lund och Öfre Knalla jämte
några smärre jordlotter på andra hemmans mark,
alla i Örebro län, utgörande tillsammans en areal af
omkr. 2,000 har. Dessutom förhyr bolaget i Marieholm
(Göteborg) mark för upplagsplats. Åmmebergs
zinkgrufvor bilda ett sammanhängande gruffält,
beläget s. ö. om Askersund, dels inom Hammars och
Lerbäcks socknar af Örebro län, dels i Godegårds
socken af Östergötlands län. Fältet omfattade
urspr. 31 intill hvarandra liggande utmål, hvilka
1869 med vederbörligt tillstånd sammanslogos till
ett enda stort utmål. Malmfyndigheten utgöres af ett
3,5 km. långt, zinkbländeförande lager, som till sin
mellersta del är sammanböjdt efter en mot n. buktande
halfcirkel med omkr. 600 m. radie samt på ändarna
fortsätter med rätlinig strykning i ö.–v. Stupningen
är från lodrät till 50° n. Inom malmlagret förekommer
zinkbländet samladt i en mängd långsträckta, större
eller mindre linser och körtlar, skilda genom ofyndiga
eller nästan ofyndiga mellanrum. Malmens mäktighet
varierar i allmänhet från 0 till 3 m.; på ett ställe
har 12 m. mäktighet förekommit. I de mäktigaste
malmlinserna är malmen mindre zinkrik. Den förnämsta
malm, som vid Åmmeberg brytes, är, såsom nämndt,
zinkblände, men äfven blyglans i arbetsvärd myckenhet
anträffas på flera ställen i grufvorna. Zinkbländet
utmärker sig genom ovanligt ringa järnhalt samt
är af rent brun och ljusbrun färg. Den malmlagret
närmast omgifvande bergarten är grå granulit, som
i sin ordning omges af röd granulit i n. och grå
gnejs i s. I malmens liggande påträffas ett högst 2
m. tjockt lager af kalkspat,
svart glimmer och hornblände med insprängd
magnetkis. Sporadiskt förekomma wollastonit,
granat och idokras samt gediget silfver. Inga
eruptiva bergarter äro inom fyndigheten anträffade. –
Malmfyndigheten vid Åmmeberg var redan sedan länge
bekant, då bolaget La Vieille-Montagne köpte densamma,
men först då började arbetet där med kraft. Schakt
sänktes, och malmen blottades på flera ställen från
dagen, hvarjämte 1861 fältets undersökning genom
ett stoll- eller dagortsarbete påbörjades. Detta
stollarbete, "Schwarzmanns stoll" (uppkalladt
efter en bolagets disponent i Sverige, Schwarzmann),
går från en dalgång, kallad Eckershyttedalen, och
på en höjd af omkr. 39 m. öfver Vättern genom hela
fyndigheten på 50 m. djup under dag fram till ett
schakt, benämndt "Le Hon". Stollen, som är 3,700
m. lång, är det största arbete af detta slag, som
utförts i Sverige. Förr funnos inom fältet 5 större
och 1 mindre schakt, alla lodräta, från hvilka
arbetet med brytningen af malmen utgick. De större
schakten hette, från v. till ö. räknadt, "Le Hon",
50 m. djupt, "Sinçay", 205 m., "S:t Paul", 90 m.,
"Vilain XIV", 204 m., och "Perrier", 102 m. Vid
S:t Pauls schakt voro anlagda luftkompressorer, från
hvilka luft, för drifning af borrmaskiner, leddes i
rör ned genom schaktet och åt v. och ö. i grufvorna
på en sammanlagd längd af 3,000 m. Numera användas
endast uppfordringsschakt Sinçay, 250 m. djupt, och
"Vilain XIV" schakt, 400 m. djupt, alla de öfriga
orterna äro slopade. Luftkomprimeringen är numera
flyttad till "Vilain XIV". Fältets högsta punkt
ligger 172 m. öfver hafvets och 89 m. öfver Vätterns
yta. Takbrytning med igensättning är införd inom
hela fältet. Brytningsetagernas höjd är 50 m. Den
brutna zinkmalmen skrädes dels till "stuffblände"
med 38 proc. zinkhalt, dels till "vaskmalm" med
i medeltal omkr. 20 proc. zink. Berg med mindre än
5 proc. zink används jämte alldeles ofyndigt till
igensättningen. Vaskmalmen anrikas genom mekanisk
anrikning, och såväl stuffbländet som det vid
anrikningen erhållna koncentrerade vaskbländet rostas
i flamugn, innan det utföres till bolagets hyttor i
Tyskland och Belgien, där malmen slutligen nedsmältes.
Malmbrytningen uppgår i medeltal till 33,000 ton
zinkmalm och 500 ton blymalm.
Gruffältet är förenadt med den vid Vättern liggande
Åmmebergs egendom genom en 11 km. lång, normalspårig
järnväg. Vid Åmmeberg har disponenten sin bostad
(grufingenjören och grufstigare bo vid gruffältet)
och finnas kontors- samt andra till administrationen
hörande byggnader äfvensom ett prydligt hotell för
resande. Äfven det stora anrikningsverket ligger
vid Åmmeberg, likasom ock den väldiga hyttebyggnad,
där malmen rostas. Anrikningsverket drifves med
elektrisk kraft från Motala ströms kraft-a.-b.,
och där koncentreras vaskbländet till att hålla 37
proc. zink. Rosthyttan är en mycket stor byggnad,
där man, såsom nämndt, rostar stuffbländet och det
koncentrerade vaskbländet (sligen) i flamugnar för
att aflägsna svaflet i malmen och i stället oxidera
zinken. Vid rosthyttan finnes en något öfver 70
m. hög skorsten. Bolaget sysselsätter vid Åmmeberg,
inklusive grufvor och andra verkstäder, omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
