327 Wienska alliansen--Wieprz 328 Han blef den nya monarkiens ifrigaste försvarare. Till belöning härför utnämndes han 1839 till pär. Med 1848 års revolution var emellertid hans politiska roll slutad. Hans senare litterära verksamhet kännetecknades liksom hans föregående författarskap af hetsiga strider. De märkligaste af dessa litterära alster voro Épîtres (1815--30) och Fables (1842). I de förra förfäktade han sina liberala politiska och i de senare sina konservativa litterära åsikter. Hans fejder mot den nyromantiska skolan beredde honom plats i Franska akad. 1830. För honom voro den klassiska skolans mästerverk den enda sanna förebilden, och denna åsikt sökte han ådagalägga genom att efter klassiskt mönster skrifva för scenen åtskilliga sorgespel i bunden form, bl. a. Clovis, Alexandre, Achille, Sigismond de Bourgogne, Arbogaste, Les Péruviens (1813--25), men dessa försök att återupplifva det klassiska skådespelet mottogos med köld och hån. Några af hans lustspel, t. ex. La course à l’héritage, La migraine, Les serments, rönte dock ett värdigare mottagande. I obunden form utgaf han Essais de poésie et d’éloquence (1803--05), Promenade philosophique au cimetière du Père-Lachaise (1824 och 1855), ett par historiska romaner, La Tour de Montlhéry (1833) och Le Cháteau Saint-Ange (1834) m. fl. J. M--r. Wienska alliansen [vīn-]. Alltsedan Spanska tronföljdskriget (se d. o.) funnos oafgjorda tvistepunkter emellan Österrike och Spanien, hvilka Frankrike och England på en kongress i Gambrai bemödade sig. men utan framgång, att bilägga. I stället ådrog England sig bägge makternas ovilja, och därigenom kommo de att närma sig hvar-andra. Spanien grämde sig of ver, att Gibraltar och Menorca voro i engelsmännens händer samt att den engelska handeln började öfverflygla den spanska uti Indien. Kejsaren härmades of ver den behandling det af honom bildade handelskompaniet i Ostende rönte från engelsmäns och holländares sida, hvilka icke utan skäl betraktade det som farligt för sina ostindiska kompaniers monopol. Närmandet emellan Spanien och Österrike påskyndades genom den skymf, som franska hofvet tillfogade det spanska genom att helt plötsligt i början af april 1725 bryta förlofningen mellan konung Ludvig XV och en spansk infantinna. Kejsaren och Spanien afslöto tre särskilda fördrag i Wien, 30 april och l maj 1725. I det första af sade kejsaren sig alla anspråk på Spanien, medan Spanien uppgaf sina anspråk på de forna spanska biländerna uti Italien och Nederländerna och erkände Pragmatiska sanktionen (se d. o.). Det andra var ett försvarsförbund, hvari kejsaren äfven lof-vade använda sitt inflytande hos England till Gibraltars och Menorcas återlämnande, det tredje ett handelsfördrag, genom hvilket Spanien erkände handelskompaniet i Ostende samt lofvade i spanska hamnar behandla kejsarens undersåtar som eller bättre än den mest gynnade nation. Något senare tillkom ytterligare en öfverenskommelse om äktenskapsförbindelse mellan de spanske infanterna don Carlos och don Filip och tvenne af kejsarens tre döttrar. Endast det första fördraget offentliggjordes. De senare hemlighöllos, men England fick snart någon kännedom om dem. Emot denna wienska allians, som Ryssland 6 aug. 1726 biträdde af förbittring öfver Englands hannoverska politik och för att återförskaffa Slesvig åt hertigen af Holstein. afslöt England med Frankrike och Preussen ett försvarsförbund på slottet Herrenhausen vid Hannover 3 sept. 1725, den s. k. hannoverska alliansen (se d. o.). Preussen gick följande år öfver till wienska förbundet, medan till det hannoverska slöto sig Holland och efter långa underhandlingar äfven Sverige. Den krigsfara, hvarmed Europa hotades genom de mot hvarandra stridsfärdiga stora förbunden, aflägsnades efter hand genom flera omständigheter, särskildt genom den samverkan för en fredlig politik, som utöfvades af Frankrikes och Englands ledande ministrar, kardinal Fleury och Walpole. Endast Spanien skred till aktion, i det att det företog (sedan febr. 1727) en hopplös belägring af Gibraltar. Kejsaren undertecknade i Paris 31 maj 1727 fredspreliminärer med Frankrike, England och Holland, hvarvid han lofvade upphäfva Ostendekompaniet. hvarefter Spanien, isoleradt, återtog genom fredsfördrag med Frankrike och England i Sevilla 9 nov. 1729 de handelsprivilegier, som det i Wien gett kejsaren, samt slöt försvarsförbund med nyssnämnda makter, hvilkas handelsrättigheter med de spanska provinserna återställdes. England tröstade den i sin ordning isolerade kejsaren genom att - utan Frankrikes deltagande - erkänna Pragmatiska sanktionen (fred och förbund i Wien, 16-19 mars 1731). Därmed voro såväl den wienska alliansen som den hannoverska fullständigt upplösta. (L. S.) Wienska förskjutningslagen [vīn-], fys. Se Strålning, sp. 403, och Wien, W. K. W. O. F. F. Wienslutakten [vīn-]. Se Wienkongressen, sp. 322. Vien-tiane l. Vien-chan, hufvudort i Laos (se d. o. 2), Franska Indo-Kina. Wientårta [vīn-], kokk., tillagas af sockerdeg (smör, ägg, socker, fint hvetemjöl, citronrasp, konjak, stundom med några andra ingredienser) med gelé, sylt eller marmelad, gräddas i flera bottnar i en ej alltför het ugn; bottnarna beläggas, hvar för sig, med sylterna. Sedan öfverdrages det hela med vattenglasyr; serveras med romsås. Wieprecht [vīp-], Wilhelm Friedrich, tysk musiker, f. 1802 i Aschersleben, d. 1872 i Berlin, spelade 1820--24 violin och klarinett i Leipzigs ledande orkestrar, blef 1824 kammarmusiker i Berlin, vann snart ett namn som kompositör af militärmarscher och utnämndes 1838 till direktör för de preussiska gardesmusikkårerna, sedan han 1835 uppfunnit tuban (se Tuba 2 b). Han förbättrade äfven åtskilliga blåsinstrument samt bidrog kraftigt till att utveckla och popularisera militärmusiken i Tyskland och utom dess gränser, särskildt genom att först af alla arrangera för densamma klassiska symfonier och uvertyrer samt införa friluftskonserter. E. F--t. Wieprz [vjepʃ], biflod fr. h. till Weichsel, upprinner på sydpolska höjdryggen mellan Weichsel och Bug, flyter i on båge mot n. v. och v. och faller ut i hufvudfloden strax ofvanför Ivangorod. Längd 255 km., däraf 173 km. segelbara. A. N--d.