under befordrades han 1851 till kapten, 1854 till major och 1862 till öfverstelöjtnant i armén. 1864 utnämndes W. till öfverste och chef för Värmlands regemente, vid hvilket han redan 1854 befordrats till kapten. 1874 blef han generalmajor i armén och var 1877-80 t. f. generalbefälhafvare i 3:e militärdistriktet. 1881 tog han afsked ur krigstjänsten. -- Bland den mängd offentliga uppdrag, som W. under sin tjänstetid utförde, märkas företrädesvis de, som stå i samband med ordnandet af arméns fältförvaltning. Särskildt förtjänar anföras, att han var ordf. i kommittén för ordnande af härens trängväsen (den s. k. trängkommittén), som 1877 afgaf sitt högst värdefulla, ja epokgörande betänkande. Äfven som militärförfattare intog W. en bemärkt ställning. Sålunda utgaf han Öfversigt af svenska militär förvaltning en jemte grunddragen af den norska, i hvad som rör er krigsmakten till lands (1861) samt Öfversigt af svenska krigsförfattningens historiska utveckling från äldre tider till indelningsverkets afslutande 1733 (1866). 1876-81 var han led. af riksdagens Första kammare och tog verksam del i behandlingen af den under dessa år på dagordningen stående försvarsfrågan. Sedan 1855 var han led. af Krigsvet. akad.

2. Karl Oskar W., den föregåendes broder, dramatisk författare, f. 7 maj 1826 i Stockholm, d. 20 jan. 1899 i Hälsingborg, vardt student i Uppsala 1844 och eg-nade sig där åt vittra sysselsättningar. 1848 bevistade han fälttåget i Danmark som frivillig vid 4:e danska linjebataljonen och infriade så för sin del det vid studentmötet 1845 gifna löftet (se Skandinavism). Sedan han 1849 undergått kansli- och kameralexamina, skref han in sig i Finansdepartementet m. fl. ämbetsverk, var 1855-56 tulldistriktschefssekreterare i Göteborg och egnade sig därefter någon tid åt merkantila sysselsättningar. W. kallades 1863 till inspektör och litteratör vid den då nyss för Karl XV:s räkning inköpta Dramatiska teatern, blef 1868 intendent vid samma teater med bibehållande af litteratörbefattningen samt förordnades 1871 till sekreterare och ombudsman vid de k. teatrarna. Han erhöll på egen begäran afsked från intendent-skåpet 1878 och från sekreterartjänsten 1881 samt bosatte sig 1891 i Hälsingborg. 1876 hade han utnämnts till hofintendent. -- W:s verksamhet som dramatisk författare börjades 1854, med det historiska skådespelet Lucidor, som efterföljdes af skådespelen Amaranther-orden (1864), En konung! (1870, förhärligande Gustaf III och belönadt med Svenska akad:s andra pris 1869), Siri (1874; tysk öfv. 1877), Svart i rödt (1876; tysk öfv. 1878), Bertha Malm (komedi, 1882; öfv. till ty. och tjechiska). Medborgerligt förtroende (1883), Qvinnofrid (komedi, 1884) och Fru Madeleine Bunge (1886; öfv. till ty., höll. och tjechiska), i hvilken sistnämnda pjäs det socialistiska äktenskapet och kvinnofrågan behandlas från konservativ ståndpunkt. Tekniken i W:s pjäser vittnar om den rutinerade teaterkännaren, och han gör goda psykologiska grepp. Han öfversatte eller bearbetade öfver ett hundratal stycken ur den franska, tyska och danska dramatiska litteraturen, bl. a. Schillers "Fiesco", "Min ros i skogen", Dumas' "Falska juveler", Sardous "Allt för fosterlandet" och "Onkel Sam" samt Molbechs "Ambrosius". W. redigerade för åren 1867 och 1868 en teaterkalender, "Thalia". Han författade slutligen memoarer (Ur minnet och dagboken, 1882) och framträdde som lyriker med Femtio sonetter (1892), ganska väl formade.

3. Erik Anders Gustaf August W., son till W. 1, fysiker, f. 14 mars 1849 i Stockholm, d. 29 okt. 1913 i Göteborg, blef 1868 student i Lund, 1872 filos. kandidat där och promoverad till filos. doktor i Uppsala, kallades s. å. till docent i astronomi vid Uppsala universitet och 1873 till docent i fysik och meteorologi vid Lunds universitet samt utnämndes 1881 till professor och föreståndare för Chalmersska slöjdskolan i Göteborg, sedan 1883 kalladt Chalmers tekniska läroanstalt, och blef vid dess ombildning till Chalmers' tekniska institut dettas förste rektor. Från denna post, med hvilken professuren i fysik var förenad, afgick han 1913. W. deltog som fysiker och astronom i svenska polarexpeditionen till Spetsbergen (med öfvervintring där) 1872-73. Som representant för svenska Vet. akad. bevistade han polarkonferenserna i Hamburg 1879, Bern 1880, Petersburg 1881 och Wien 1884. Han företog 1877 och 1878 som riksstatens stipendiat samt 1889 på egen bekostnad studieresor till Tyskland, Österrike, Frankrike och England. Han var led. af Göteborgs högskolas styrelse 1888-1913. W. inlade betydande förtjänst om Chalmers tekniska läroanstalts storartade utveckling och gjorde kraftig insats vid den högre tekniska undervisningens ordnande i allmänhet som led. af den för ändamålet 1906 tillsatta kommittén. Genom sin kommunala verksamhet framstod han som en af Göteborgs märkesmän. 1883-1909 var han led. af stadsfullmäktige (1898-1909 ordf.), ordf. i hamnstyrelsen 1899-1913 och led. i flera järnvägsstyrelser m. m. 1887 (majriksdagen), 1891-96 var han en af stadens riksdagsmän i Andra kammaren och 1907-11 i Första samt hade 1891-93 och 1895 plats i tillfälliga utskott och 1894 i bevillningsutskottet. W. var led. af hydrografiska kommissionen till 1899 och ordf. i kommittén för arméns och flottans pensionsväsen. Förutom afh. öfver astronomiska, meteorologiska och jordmagnetiska ämnen i Vet. akadrs "Handlingar" och "Öfversigt" samt i "Acta Universitatis lundensis", smärre uppsatser i "Nordisk tidskr.", "Teknisk tidskr.", "Svensk tidskr." m. m. författade W.