militärer tillhörande hären i rödt, af sjömän i blått band. Orden ges endast till belöning för någon hjältedat mot fienden och medför en årlig pension (af 10 pd st.). Viktoria- och Albertsorden. Se Ordnar, sp. 839. Viktoriaorden. Se Ordnar, sp. 839. Viktoriaplattor, tekn., ett slags konstgjorda golfplattor af cement, hvilka inläggas uti trappor, korridorer, badrum o. d. lokaler, som äro utsatta för väta och stark nötning. Plattorna utföras af en massa af cement och sand eller krossadt stenpulver, med eller utan tillsats af något färgämne, samt gjutas i formar af järn och packas under högt tryck. De göras vanligen kvadratiska med 20 cm. sida och en tjocklek af omkr. 2,5 cm. i två tunna lag med det öfre extra starkt och tätt för afnötning. Dylika plattor, som kunna utföras i olika färger och mönster och som af olika fabrikanter få olika namn, såsom Viktoriaplattor, Sveaplattor m. m., användas för att ersätta plattor af marmor eller kalksten i golfbeläggningar på grund af sin slitstyrka, jämförelsevis goda utseende och prisbillighet. ^{P. Ax. L.} Viktoriarabarber, bot., farm. Se Rheum, sp. 96.

Viktoriastiftelsens ålderdomshem, vidbyggdt till svenska Gustafskyrkans församlingshus i Köpenhamn (se fig. 5 å pl. I till art. Köpenhamn).

Viktoriastiftelsen, ett efter drottning Viktoria uppkalladt ålderdomshem (se fig.) vid Gustafskyrkan i Köpenhamn, som uppförts efter ritningar af domkyrkoarkitekten Wåhlin och invigdes palmsöndagen 1921. Det planlades af förutvarande pastorn vid svenska församlingen i Köpenhamn N. Widner, som började insamlingen och efter hvars afflyttning från Köpenhamn arbetet fullföljts af svenska församlingen med generalkonsul A. Karlson och pastor A. Boman som ledande krafter. Det omfattar ungefär 20 rum, hvart och ett med sitt lilla kök och är afsedt för svenska åldringar, manliga och kvinnliga, som ega så mycket, att de kunna själfva hålla sig med maten. De få fritt husrum (hvar sitt rum), fritt ljus, fri värme och fri läkarvård. Till hemmet äro äfven knutna donationer, som möjliggöra, att understöd komma att lämnas äfven till mat åt de mest behöfvande. Eljest är meningen, att hvar och en själf skall laga sin mat och ha sina egna möbler, så att känslan af institution undvikes och hemmets karaktär så mycket som möjligt bibehålles. Viktoriner, augustinkongregation, som har sitt namn af stiftet S:t Victor i Paris. Viktsareometer, fys. Se Areometer. Viktstermometer, fys., ett glaskärl med kapillär öppning, íylldt med kvicksilfver. Uppvärmes kärlet, utrinner en del af kvicksilfret, alldenstund det vid uppvärmning utvidgar sig mera än kärlet. Med kännedom om glasets och kvicksilfrets utvidgningskoefficienter (se Dilatation) kan man af det utrunna kvicksilfrets vikt beräkna temperaturförhöjningen. ^{A. Bi--n.}* Viktstyfhetsmoment, skpsb. Se Styfhet. Vikttakometer. Se Takometer. Viktton, skpsb. Se Ton 2. Viktualiebröder. Se Vitalianer. Viktualier (af lat. victualis, som hör till lifvets nödtorft), matvaror, lifsmedel. Viktualievikt, äldre svensk vikt för handel och köpenskap i dagliga lifvet. I viktualievikten, sådan den slutgiltigt fastställdes 1739, var 1 skeppund = 20 lispund, 1 lispund = 20 skålpund, 1 skålpund = 32 lod, 1 lod = 4 kvintin, 1 kvintin = 69 ¹/₈ ass. Om viktualieviktens afvikelser från bergs-, stapelstads-, uppstads- och myntvikten se Lod 2, Mark, Skeppund och Skålpund. Viktualievåg. Se Vågpenningar. Vikunjan, zool. Se Kameldjuren, sp. 712. Vikunjaull, ull af vikunjan (se Kameldjuren, sp. 712), en särdeles fin och glänsande ull af omkr. 5 cm. längd, rödbrungul eller brunhvit till färgen och af högt värde. I handeln förekommer äkta vikunjaull mycket sällan och endast i små kvantiteter, beroende därpå, att vikunjan, som lefver endast i Syd-Amerikas bergstrakter och icke låtit tämja sig, blifvit hänsynslöst jagad. Ullen använder man dels till att bilda det yttersta lagret å fina filthattar, dels till att uppblanda med fårull och spinna till garn, hvaraf tillverkas vantar, strumpor och andra smärre föremål af fin kvalitet och högt värde. (Jfr Vigognegarn.) ^{G. A. W.} Vikör l. Viköy (1911 omdöpt till Kvam), härad på västsidan af mellersta Hardangerfjorden, Hordaland fylke (före 1919 Söndre Bergenhus amt), Norge. 453,82 kvkm. med 4,305 inv. (1918). Vacker natur. Där går fram den kända turistleden Norheimsund med storslagen väganläggning öfver Kvammeskogen till Aadland och Trengereid vid Vossebanan. Tveitekvitingen når en höjd af 1,299 m. Jordbruks- och fruktodlingsdistrikt. ^{K. G. G.} Viköy. Se Vikör. Vila och därmed sammansatta ord se Hvila och sammansättningar därmed. Vila, sydslav. myt., kvinnoväsen, motsvarande ry. rusalka, skogsrå eller vattennymf, älfva, i äldre tid äfven förekommande hos andra slaver. Enligt folktron vistades de i skogar, där de med pilar jagade vilddjur, eller vid floder, där de nattetid trådde sina danser vid månsken. Några vilor troddes ock sväfva i molnen för att framkalla storm. De ansågos farliga för människor, som störde deras samkväm, men kunde äfven ingå fostbrödralag med trofasta hjältar. I Bulgarien kallades de samovily, samodivy l. judy. De ha spelat en ofantlig roll i den sydslaviska folkpoesien. I