485 Vilhelm af Tyrus-Wilhelmi 486 tillsätta biskopar i domkapitlens händer och förbjöd den världsliga öfverheten att affordra eller mottaga någon tro- och huldhetsed af biskopar och öfriga präster. Genom V:s åtgörande blef således svenska kyrkan, åtminstone i yttre måtto, inför-lifvad med den romerska kyrkoorganismen. Vilhelm af Tyrus (fr. Guillaume de Tyr), histo-rieskrifvare, föddes af frankiska (troligen franska) föräldrar i konungariket Jerusalem omkr. 1130, studerade i Europa, antagligen i Paris, återvände till Palestina omkr. 1166 och blef 1167 ärkedjäkne i Tyrus (och Nasaret). Han stod i stor gunst hos konung Amalarik, som tog honom till lärare för sin son Balduin och anförtrodde honom diplomatiska beskickningar till Konstantinopel och Kom. Knappt hade Balduin IV uppstigit på tronen, förrän han utnämnde sin lärare 1174 till rikets kansler och 1175 till ärkebiskop af Tyrus. 1179 bevistade V. Laterankonsiliet i Kom. Kanslersposten innehade han till 1183. V:s dödsår är ej kändt; antagligen afled han mellan 1184 och 1190. Tydligen på en namnförväxling beror uppgiften, att han 1187-88 varit påflig legat till Frankrike för att verka i korstågsärenden och att konungarna Filip August af Frankrike och Henrik II af England tagit korset ur hans hand. Utom en nu förlorad historia om österlandet från Muhammeds till V.s tid författade han, därtill uppfordrad af konung Amalarik, på latin en historia i 23 böcker om korstågen. Historia rerum in partibus transmarinis gestarum (tr. 1549 med titel Belli sacri historia, libris XXIII com-prehensa; flera ggr omtryckt, bl. a. i J. P. Mignes "Patrologia", den latinska serien, del 202, och, med gammal fransk öfv., i "Kecueil des historiens des croisades"; I, 1844; öfv. till fr. redan på 1200-talet och sedan af G. du Préau 1573, till ty. af E. och K. Kausler 1848, till eng. af M. N. Colvin, 893), en hufvudkälla för kännedomen om korstågen och ett af medeltidens mest berömda och lästa historieverk. Det omfattar tiden 1095-1184 och har fortsatts på latin af dominikanmunken Pippin (till 1230), på franska af Bernhard Thesau-rarius (till 1274). Jfr P. Paris. "Guillaume de Tyr" (2 bd, 1879-80), och H. Prutz, "Studien über Wilhelm von Tyrus" (1883). (V. S-g.) WilhelmcPor [-dar f jfr Louis d'or], höll., äfven Gouden W i Hem ("Vilhelm i guld") och T i e n t j e, holländskt guldmynt å 10 gulden ( = omkr. 15 kr.). Se Gulden 6 med fig. Vilhelm från Auvergne [åvä^nj], fr. Guillaume d'Auvergne, fransk medeltidsfilosof, skolastiker, f. i Aurillac, d. som biskop i Paris 1249, var en af de förste, som inom skolastiken införde aristo-telismen. Han ville dock låta Aristoteles' åsikter gälla endast om verkligheten "under månen"; i öfrigt ansluter han sig till den augustinska plato-nismen. Hans Opera utgåfvos 1591 och 1674. Se N. Yalois, "G. d'Auvergne" (1880). S-e. Vilhelm från Champeaux [Jäp?], fr. Guillaume de Champeaux, fransk medeltidsfilosof, skolastiker, f. omkr. 1070, d. som biskop i Chålons-sur-Marne 1121, var lärare vid katedralskolan i Paris, där Abailard hörde honom och disputerade med honom. En tid var han korherre vid klostret S.t Victor och anses ha gett uppslaget till den mystiska riktning, som sedan utgick därifrån. I universaliefrå-gan var han en till ytterlighet gående realist. Bland hans skrifter må nämnas Sententiœ. Se Michaud, "G. de Champeaux" (2:a uppl. 1868). S-e. Vilhelm från Conches [ka7j], fr. Guillaume de Conches, fransk medeltidsfilosof, skolastiker, f. 1080, d. 1145, utöfvade lärarverksamhet i Paris. Han var påverkad af Platon, till hvars "Timaios" han utgaf en kommentar. Inom naturfilosofien anslöt han sig till atomläran. Bland hans skrifter må nämnas Philosophiæ och Dragmaticon philosophiæ (utg. 1585). S-e. Vilhelm från Occam. Se O c c a m, W i 11 i a m. Vilhelm från Poitiers [pwati?], fr. Guillaume de Poitiers, fransk krönikeskrifvare, f. omkr. 1020 i Préaux, d. omkr. 1088, studerade i Poitiers, blef sedan kaplan åt hertig Vilhelm af Normandie (Vilhelm Eröfraren) och ärkedjäkne af Lisieux. Han var en af de förste, som upptecknade historien om normandernas eröfring af England. Han skref nämligen mellan 1071 och 1077 en panegyrisk latinsk lefnadsteckning of ver Vilhelm Eröfraren, Gesta Guilelmi II, ducis Normannorum, af hvil-ken bevarats den del, som behandlar åren 1047 -68. Hvad som bevarats af V:s arbete finnes intaget i Duchesnes "Histcriæ normannorum scripto-res" (1619; ny uppl. 1808) och hos J. A. Giles, "Scriptores rerum gestarum Wilhelmi Conquesto-ris" (1845), samt öfversatt i Guizots "Collection de mémoires relatifs à 1'histoire de Frarice" (bd 29, 1826). Jfr G. Körting, "Wilhelms von Poitiers Gesta Guilelmi ducis" (1875), och A. Molinier, "Les sources de l'histoire de France", III (1903). (V. S-g.) Vilhelm från Ruysbroeck 1. Rubrouck, upptäcktsresande. Se Rubruquis. Vilhelm från Saint-Amour [sät am?r], fr. Guillaume de Saint-Amour, fransk teolog, d. 1272, möter oss 1238 som magister artium ì Paris och blef senare teol. professor där. Från 1254 var han ledare af universitetets kamp mot tiggarordnarna och deras sträfvan att bemäktiga sig lärostolar i Paris, hvarför han ock blifvit kallad "13:e århundradets Pascal." Han uppeggade hela franska världsklerus mot tiggarmunkarna, men blef af påf-ven Alexander IV afsatt och af Ludvig IX laiids-förvisad. Han höll sig dock i sin födelsestad S:t Amour, som hörde under tyska riket, utan att underkasta sig och utgaf nya skrifter mot tiggarmunkarna. Hans skrifter trycktes med biografi i Paris 1632; men upplagan indrogs på befallning af Ludvig XIII och förbjöds vid dödsstraff; den är därför sällsynt. Se Tillemont, "Histoire de S. Louis" (bd VI, 1851), C. Sadet, "La querelle de 1'université et des ordres mendiants au 13 :e siècle" (Bourges, 1911). Hj. H-t. Wilhelmi, Alexander Victor, tysk teaterförfattare (hette eg. Z e c h m e i s t e r), f. 1817 i Buda, d. 1877 i Meran, tillhörde som skådespelare Dresdens hofteater 1849-76. W. skref små lediga lustspel med sång (Lustspiele, 4 bd, 1853-60, i urval 1879), hvilka funno väg till flera länder. Bland dem må nämnas Einer must heirathen (1850; "En af dem måste deran!", 1859), Fest im entschlusse ("Majorskans krinolin", 1857) och Abwarten! ("Två unga löjtnanter", 1858). Wilhe'lmi, Johan Tobias Jakob, violinist, f. 1885 i Amsterdam (aflägsen f rände till