- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
503-504

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilkinson, James - Wilkinson, sir John Gardner - Wilkinson, James John Garth - Wilkinsons kompressionskulor - Vilkitskij, B. A. - Vilkomir - Wilkuna, Kyösti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

503 Wilkinson-Wilkuna 504 nordamerikanska frihetskrigets utbrott 1775 i amerikanska armén, deltog s. å. i B. Arnolds invasionsförsök i Canada och avancerade snart till öfverste och generaladjutant vid general Gates' armé. W. deltog 1778 i intrigerna för Washingtons ersättande med Gates som högste befälhafvare, innehade 1779 -81 en hög post vid intendenturen och bosatte sig efter krigets slut i Kentucky. Han besökte 1787 New Orleans och träffade där med de spanska myndigheterna aftal om utförselrätt för jordbruksprodukter of ver New Orleans. Denna förmån köpte han med att bli aflönad spansk agent för de västliga nybyggarsamhällenas lösgörande från unionen och deras förening till en egen republik i förbund med Spanien. I unionsarmén återinträdde W. 1791 som öfverstelöjtnant, blef 1792 brigadgeneral, deltog 1794 i Waynes fälttåg mot indianerna och efterträdde 1796 denne som arméns högste befälhafvare, allt under det att han, till 1800, fortfor att uppbära sin spanska agentlön och gjorde skäl för den bl. a. genom att förhala utstakandet af Förenta staternas sydgräns. Han var 1803 en af kommissarierna för öfvertagandet af det från Frankrike inköpta Louisianaområdet och blef 1805 guvernör of ver dess norra del med säte i S:t Louis. W. inlät sig s. å. i stämplingar med Aaron Burr (se d. o.), hans kamrat från de första krigsåren, för grundläggning af ett sydvästligt rike på Spaniens bekostnad, men yppade 1806 Burrs planer, till hvilka W. själf måhända var den främste upp-hofsmannen, för presidenten Jefferson och utsattes för en rad krigsrättsundersökningar, rörande sin delaktighet i Burrs företag, men frikändes 1811 af brist på bevis, kunde 1812 återtaga sitt militärbefäl och tog 1813 en föga ärofull del i det amerikanska invasionsförsöket i Canada. Efter freden 1815 begaf sig W., som i längden ej helt kunnat dölja sina äldre förrädiska förbindelser med Spanien, till Mexico, där han tillbragte sina sista lefnadsår. Han utgaf ett otillförlitligt memoarverk, Memoirs of my own times (3 bd, 1816). Om hans förräderi se J. R. Gilmore, "Advance-guard of western civilization" (1887), och W. R. Shepherd, "W. and the beginning of the spanish conspiracy" (i "American historical review", 1904). V. S-g. Wilkinson [«ri^kinsen], sir John Gardner, engelsk egyptolog, f. 1797 i Westmorland, d. 1875, studerade vid läroanstalten i Harrow-on-the-hill och vid universitetet i Oxford. Efter kortare färder på kontinenten genomforskade han fr. o. m. 1821 i tolf år Egypten i topografiskt af seende, på samma gång som han studerade landets historia och fornlämningar, och skref däröfver rikt illustrerade arbeten, såsom Materia hieroglyphica (1828, med konungalängder), Topography of Thebes, and general view of Egypt (1835), Manners and customs ef the ancient egyptians (5 bd, 1837-41, ny uppl., 3 bd, af S. Birch 1878), Modern Egypt and Thebes (2 bd, 1843), The architecture of ancient Egypt (1850) och The egyptians in the time of the pha-raohs (1857). W. adlades 1839. W. skänkte MH läroverket i Harrow sina mynt- och antikvitetssamlingar. (P. L-n.) Wilkinson [>i'lkinson], James John Garth, swedenborgsk skriftställare, f. 1812 i London, d. 1899 i South Hampstead, studerade medicin och etablerade sig 1834 som homeopatisk läkare. Ti- digt fängslades han af Swedenborgs skrifter, åt hvilkas bekantgörande han egnade sitt lifs arbete och en ej ringa filosofisk begåfning. 1840-50 utgaf han en rad af Swedenborgs skrifter, bl. a. den viktiga "Kegnum animale" i engelsk öfv. och skref en vältalig och vida spridd biografi öfver Sweden-borg (l:a uppl. 1849). Hans författarskap inverkade bl. a. på Emerson, Carlyle och Tennyson. F. ö. inskränkte sig den mångsidige mannens intresse ej till Swedenborg. Han var lingvist och kännare af skandinaviskt språk och litteratur, skref dikter i mystisk anda (Improvisations from the Spirit, 1857), sysslade med sociala och medicinska reformer och bekämpade vivisektion och vaccination. W:s byst och porträtt finnas hos Swedenborg society i London. Hj. H-t. Wilkinsons kompressionskulor OHkinsøns], gevärskulor med djupa, rundt om gående inskärningar ("luftränder"), tjänande till att försvaga kulan, så att den vid skottlossningen sammantrycktes i sin längdriktning ("stukades") och samtidigt pressades ut i räfflorna. Uppfinningen af sådana kulor gjordes 1852 samtidigt af engelsmannen Wilkinson och en österrikisk officer Lorentz. H. W. W. (G.afWdt). Vilkitskij, B. A., rysk sjömilitär och hydrograf, har gjort flera polarfärder i ryska Ishafvet och sär-skildt upptagit ett systematiskt arbete för att öster-ifrån passera från Stilla hafvet till Europa. Härvid upptäckte han 1913 n. om Kap Tjeljuskin en ny ögrupp, Kejsar Nikolaus' land (se Polarexpeditioner, sp. 1168), och lyckades 1915 nå Archangel. Han bleí sålunda den andre man, som fullbordat nordöstpassagen. O. N-d. Vilkom?r, po. Vilko'niierz [-mjej], lit. Ukmerge, stad i Litauen, 72 km. n. ö. om Kovno. Omkr. 14,000 inv., af hvilka öfver hälften judar. Under Världskriget utkämpades hårda strider ö. om V. 10 sept. 1915. Efter ryska revolutionens utbrott besattes staden i början af febr. 1919 af bolsje-viktrupper. A. N-d. L. W:son M. Wükuna [vi'lkona], Kyösti, finsk novellist, f. 4 maj 1879 i Nivala, Österbotten, student 1903, idkade några terminer studier vid Helsingfors' universitet, men öfvergick därpå till journalistiken och tillhörde bl. a. en tid den litterära tidskriften "AikaV redaktion. Han debuterade som författare med Novelleja (Noveller; 1907), en samling realistiska berättelser ur nutids- och allmoffelifvet, hvilken genre han senare fortsatt med berättelsen Yksin elämässä (Ensam i lifvet; 1908), novellsamlingen Haaksirikkoiset (Skeppsbrutna; 1912), den humoristiska skildringen Riennon toimitus 'Kientos redaktion; 1914) och romanen Vaikea tie (Den svåra vägen; 1915). W:s egentliga fält, där han vunnit sin främsta betydelse, är dock den historiska novellistiken. Under den gemensamma rubriken Historiallisia kertomuksia (Historiska berättelser) har han offentliggjort Aikakausien vaihteessa (I brytningstid; 1910), Viimeiset luostariasukkaat (De sista klosterinbyggarna; 1912), Suomalaìsia kohta-loita (Finländska öden; 1913), Aikojen yöstä (Ur tidernas natt; 1914), Erämaan lapset (ödemarkens barn; 1915); därutöfver den historiska berättelsen Suomalainen lìnnanneiti, josta tuli kuningatar (1911; sv. öfv.: "En slottsjungfru, som blev drottninsr", 1918), en bearbetning af Stefan Löfvings dagboksanteckningar under titeln Tapani Löfvingin seik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free