505 Villa 506 kailut (I-II, 1911-12) samt tillsammans med Santeri Ivalo (Ingman) Suomalaisia sankareita (Finländska hjältar; 1917). W:s historiska novellistik, i hvilken åt det kulturhistoriska elementet egnas speciellt intresse, kännetecknas af anmärkningsvärd skicklighet i gestaltningen af öden och karaktärer, på omsorgsfulla studier grundad vederhäftighet i sak, säker och träffande stil och varm fosterländsk känsla, egenskaper, som förskaffat W. en välförtjänt popularitet, icke minst bland ungdomen. Sitt fosterländska sinne har W. af ven i handling lagt i dagen. Han deltog ifrigt och verksamt i den finländska jagar- och själfständighetsrörelsen, blef 1916 på tillskyndan af ryska myndigheter häktad och förd till Petersburg, där han inspärrades i Spalernaja-fängelset, hvarifrån han dock vid ryska marsrevolutionens utbrott 1917 befriades. Sina erfarenheter från fängelsetiden har han skildrat i den märkliga boken Kahdeksan kuukautta Shpa-lernajassa (Åtta månader i Spalernaja; 1917; 2 nya uppl. s. å.) och i arbetet Kun kansa nousee (Då folket reser sig; 1918) ger han en samling minnen och erfarenheter från frihetskriget i Finland, hvari han deltog. H. N-m. Villa, lat., betydde urspr. landthus, landtgård och fick senare äfven betydelsen by, stad (fr. ville}. Eomarna skilde mellan villa urbana 1. subur-bana, den i stadens närhet belägna och för tillfällig vistelse af sedda byggnaden, och villa ru'stica, den ständiga landtliga bostaden (bondgården, afvels-gården). I synnerhet på byggnader af det förra slaget nedlades stor konstnärlig omsorg. Kejsar Hadrianus' villa i närheten af Tivoli (se d. o.) bredde sig öfver ett vidsträckt område och omfattade en mängd byggnader för olika ändamål i olika stilarter, prydda med de dyrbaraste konstverk. Enklare villor finnas ej sällan afbildade på antika väggmålningar och visa en ofta fantastisk gruppering af de olika byggnadsdelarna. I motsats till det slutna stadshuset öppnar sig landtvillan gärna utåt med kolonngångar eller altaner. Under den italienska renässansen byggdes en mängd villor i närheten af de större städerna. Ett vidsträckt spelrum lämnades åt det fantastiska, stundom t. o. m. godtyckliga och bisarra elementet. Men byggnadsplatsen valdes med omsorg, helst på sluttningen af en kulle. Den närmaste omgif-ningen terrasserades och ordnades med planteringar och vattenkonster (jfr Trädgårdskonst). Byggnaden utvecklade sig en tid framåt i regel mera på bredden än på höjden och öppnade sig utåt med pelarburna loggier eller kolonnader. Man sökte ge det hela ett så behagligt och inbjudande utseende som möjligt. "Omnia arrideant", "allt skall se gladt ut", hette renässansregeln. Under en senare tid närmar sig den ståtligare villan alltmera palatstypen. Härliga byggnader af detta slag äro bibehållna i rätt stort antal i Italien, t. ex. Villa Farnesina (se Farnesina med fig.), Villa Medici (se d. o. och Rom, fig. 39), Villa Borghese (se Borghese 2 och E o m, fig. 38), Villa Massimi, Villa Lante vid Viterbo (se T r ä d-gårdskonst, fig. 2) samt flera villor af Pal-ladio (se denne), bland dem den berömda Villa Rotonda vid Vicenza (se d. o., fig. 3), Villa Albani utanför Rom (se A l b a n i 3) och Villa d'Este vid Tivoli (se d. o., fig. 2). Den ny- klassiska smakriktningen mot 1700-talets slut gaf ånyo upphof till en mängd villaanläggningar efter italienskt mönster, hvilka utmärkas för platta eller låga tak med eller utan balustrader, vida fönster samt kolonnställningar, portiker och altaner. Som typiska exempel må nämnas Sanssouci i Pots-dani (se d. o., fig. 3) och Grand Trianon (se T r i-anon med fig.) vid Versailles. Ett bland de svenska exemplen är Gustaf III.s Haga (se d. o. Jfr Bostad, sp. 1272, och pl. VI). - I nyare tid har villabyggnaden efter i hufvudsak engelska mönster med mer eller mindre motiverad gruppering af torn, utsprång, verandor och balkonger vunnit spridning; och i utkanterna af de större moderna städerna ha uppstått villakvarter, t. ex. "Villastaden" n. om Humlegården i Stockholm, och i storstäders närhet villastäder, t. ex. Djursholm, Saltsjöbaden, Lidingö villastad. Ordet villa har antagit betydelsen af ett fristående, för en familj afsedt boningshus af en ej alltför regelbundet symmetrisk hållning. De sista årtiondena ha såväl utom som i Sverige medfört ett betydande uppsving i fordringar på konstnärlighet liksom på soliditet äfven inom villabygget. Upk.* Villa (lat. villa; se föreg. art.), i Spanien [vi;lja] och Portugal [vi'lo] samt dess forna kolonier i Amerika benämning på en stad af andra rangen, i motsats till ciudad (se d. o.). Villa. Se Lås, sp. 156. Villa, Tommaso, italiensk politiker, f. 1830 i Mondovi, studerade juridik i Turin och praktiserade sedan som advokat. I deputeradekammaren invaldes V. 1865. I Cairolis liberala ministär juli 1879-maj 1881 var V. inrikesminister. Ministären störtades på Tunisfrågan. Som president i deputeradekammaren fungerade V. 1895-97 och 1900-02. V. har gjort sig känd äfven som juridisk skriftställare och har författat dramat Ales-sandro III. (E. N-nn.) Villa, Francisco, "general", mexikansk partigängare, födelseår okändt, vann rätt stort anhang i Mexicos nordligaste provinser under den anarkiperiod, som följde efter presidenten Diaz' störtande 1911. Allmännare känd blef han 1914, då han (febr.) lät skjuta en engelsk plantageegare Benton, hvilken hos V. anfört klagomål öfver den förödelse, som dennes soldater anstäUt på hans egendom. Efter mordet på president Madero (febr. 1913) samverkade V. till en början med general Carranza mot president Huerta, men brytning dem emellan inträdde sommaren 1914, och V. knöt i stället förbindelser med en annan maktpretendent, Zapata. Carranza tillfogade V. ett svårt nederlag vid Huisachito (april 1915) och lyckades hösten s. å. få till stånd en någorlunda stabil regering i Mexico city, hvarifrån Zapatas anhängare i juli definitivt förjagats. V. trängdes nu uppåt gränsen till Förenta staterna; ett till hans trupper hörande band öfverskred gränsen och plundrade staden Columbus i staten New Mexico (9 mars 1916). Med bemyndigande från Carranza att förfölja V:s band på mexikansk mark ryckte amerikanske generalen Pershing 15 mars öfver gränsen för att i samverkan med Carranzas trupper förfölja och tukta V:s band. Då amerikanerna trängt djupare in i landet, vände sig emellertid folkstämningen starkt emot dem, och Pershing af-