Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilkinasagan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Villa
506
kailut (I-II, 1911-12) samt tillsammans med
Santeri Ivalo (Ingman) Suomalaisia sankareita
(Finländska hjältar; 1917). W:s historiska
novellistik, i hvilken åt det kulturhistoriska
elementet egnas speciellt intresse, kännetecknas
af anmärkningsvärd skicklighet i gestaltningen
af öden och karaktärer, på omsorgsfulla studier
grundad vederhäftighet i sak, säker och träffande
stil och varm fosterländsk känsla, egenskaper,
som förskaffat W. en välförtjänt popularitet, icke
minst bland ungdomen. Sitt fosterländska sinne
har W. af ven i handling lagt i dagen. Han deltog
ifrigt och verksamt i den finländska jagar- och
själfständighetsrörelsen, blef 1916 på tillskyndan
af ryska myndigheter häktad och förd till Petersburg,
där han inspärrades i Spalernaja-fängelset, hvarifrån
han dock vid ryska marsrevolutionens utbrott 1917
befriades. Sina erfarenheter från fängelsetiden har
han skildrat i den märkliga boken Kahdeksan kuukautta
Shpa-lernajassa (Åtta månader i Spalernaja; 1917;
2 nya uppl. s. å.) och i arbetet Kun kansa nousee (Då
folket reser sig; 1918) ger han en samling minnen och
erfarenheter från frihetskriget i Finland, hvari han
deltog. H. N-m. Villa,
lat., betydde urspr. landthus, landtgård och fick
senare äfven betydelsen by, stad (fr. ville}. Eomarna
skilde mellan villa urbana 1. subur-bana, den i
stadens närhet belägna och för tillfällig vistelse
af sedda byggnaden, och villa ru’stica, den ständiga
landtliga bostaden (bondgården, afvels-gården). I
synnerhet på byggnader af det förra slaget nedlades
stor konstnärlig omsorg. Kejsar Hadrianus’ villa
i närheten af Tivoli (se d. o.) bredde sig öfver
ett vidsträckt område och omfattade en mängd
byggnader för olika ändamål i olika stilarter,
prydda med de dyrbaraste konstverk. Enklare villor
finnas ej sällan afbildade på antika väggmålningar
och visa en ofta fantastisk gruppering af de
olika byggnadsdelarna. I motsats till det slutna
stadshuset öppnar sig landtvillan gärna utåt med
kolonngångar eller altaner. Under den italienska
renässansen byggdes en mängd villor i närheten af
de större städerna. Ett vidsträckt spelrum lämnades
åt det fantastiska, stundom t. o. m. godtyckliga
och bisarra elementet. Men byggnadsplatsen
valdes med omsorg, helst på sluttningen af en
kulle. Den närmaste omgif-ningen terrasserades
och ordnades med planteringar och vattenkonster
(jfr Trädgårdskonst). Byggnaden utvecklade sig en
tid framåt i regel mera på bredden än på höjden
och öppnade sig utåt med pelarburna loggier eller
kolonnader. Man sökte ge det hela ett så behagligt och
inbjudande utseende som möjligt. "Omnia arrideant",
"allt skall se gladt ut", hette renässansregeln. Under
en senare tid närmar sig den ståtligare villan
alltmera palatstypen. Härliga byggnader af detta
slag äro bibehållna i rätt stort antal i Italien,
t. ex. Villa Farnesina (se Farnesina med fig.), Villa
Medici (se d. o. och Rom, fig. 39), Villa Borghese
(se Borghese 2 och E o m, fig. 38), Villa Massimi,
Villa Lante vid Viterbo (se T r ä d-gårdskonst,
fig. 2) samt flera villor af Pal-ladio (se denne),
bland dem den berömda Villa Rotonda vid Vicenza
(se d. o., fig. 3), Villa Albani utanför Rom (se A
l b a n i 3) och Villa d’Este vid Tivoli (se d. o.,
fig. 2). Den ny-
klassiska smakriktningen mot 1700-talets slut
gaf ånyo upphof till en mängd villaanläggningar
efter italienskt mönster, hvilka utmärkas för
platta eller låga tak med eller utan balustrader,
vida fönster samt kolonnställningar, portiker och
altaner. Som typiska exempel må nämnas Sanssouci i
Pots-dani (se d. o., fig. 3) och Grand Trianon (se
T r i-anon med fig.) vid Versailles. Ett bland de
svenska exemplen är Gustaf III.s Haga (se d. o. Jfr
Bostad, sp. 1272, och pl. VI). - I nyare tid har
villabyggnaden efter i hufvudsak engelska mönster
med mer eller mindre motiverad gruppering af torn,
utsprång, verandor och balkonger vunnit spridning;
och i utkanterna af de större moderna städerna ha
uppstått villakvarter, t. ex. "Villastaden" n. om
Humlegården i Stockholm, och i storstäders närhet
villastäder, t. ex. Djursholm, Saltsjöbaden, Lidingö
villastad. Ordet villa har antagit betydelsen af ett
fristående, för en familj afsedt boningshus af en ej
alltför regelbundet symmetrisk hållning. De sista
årtiondena ha såväl utom som i Sverige medfört ett
betydande uppsving i fordringar på konstnärlighet
liksom på soliditet äfven inom villabygget.
Upk.*
Villa (lat. villa; se föreg. art.), i Spanien [vi;lja]
och Portugal [vi’lo] samt dess forna kolonier i
Amerika benämning på en stad af andra rangen, i
motsats till ciudad (se d. o.).
Villa. Se Lås, sp. 156.
Villa, Tommaso, italiensk politiker, f. 1830 i
Mondovi, studerade juridik i Turin och praktiserade
sedan som advokat. I deputeradekammaren invaldes
V. 1865. I Cairolis liberala ministär juli 1879-maj
1881 var V. inrikesminister. Ministären störtades
på Tunisfrågan. Som president i deputeradekammaren
fungerade V. 1895-97 och 1900-02. V. har gjort
sig känd äfven som juridisk skriftställare
och har författat dramat Ales-sandro III.
(E. N-nn.)
Villa, Francisco, "general", mexikansk partigängare,
födelseår okändt, vann rätt stort anhang i Mexicos
nordligaste provinser under den anarkiperiod,
som följde efter presidenten Diaz’ störtande
1911. Allmännare känd blef han 1914, då han
(febr.) lät skjuta en engelsk plantageegare Benton,
hvilken hos V. anfört klagomål öfver den förödelse,
som dennes soldater anstäUt på hans egendom. Efter
mordet på president Madero (febr. 1913) samverkade
V. till en början med general Carranza mot president
Huerta, men brytning dem emellan inträdde sommaren
1914, och V. knöt i stället förbindelser med en
annan maktpretendent, Zapata. Carranza tillfogade
V. ett svårt nederlag vid Huisachito (april 1915)
och lyckades hösten s. å. få till stånd en någorlunda
stabil regering i Mexico city, hvarifrån Zapatas
anhängare i juli definitivt förjagats. V. trängdes
nu uppåt gränsen till Förenta staterna; ett till
hans trupper hörande band öfverskred gränsen och
plundrade staden Columbus i staten New Mexico
(9 mars 1916). Med bemyndigande från Carranza att
förfölja V:s band på mexikansk mark ryckte amerikanske
generalen Pershing 15 mars öfver gränsen för att i
samverkan med Carranzas trupper förfölja och tukta
V:s band. Då amerikanerna trängt djupare in i landet,
vände sig emellertid folkstämningen starkt emot dem,
och Pershing af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
