507 Villa Albani-Willaerts 508 bröt därför förföljandet samt återförde jan. 1917 sina trupper till Förenta staterna. V. blef sålunda ostraffad och huserade under de närmast föjande åren efter behag i provinserna Chihuahua och Oaxaca, tid efter annan levererande små skär-mytslingar med regeringstrupperna, hvarjämte hans band då och då (t. ex. i juni 1919) ånyo utsträckte sina ströftåg in på amerikanskt område. Sommaren 1920 talades efter Carranzas fall om försoning mellan Y. och den nya mexikanska regeringen, och Y. torde därefter, åtminstone tills vidare, ha upphört att uppträda som oberoende fribytare och maktpretendent. V- S-g. Villa Alb?ni. Se Albani 3. Villa bella [vi'lə], förutvarande hufvudstad i brasilianska prov. Matto grosso, vid Madeiras biflod Guaporé, ej långt från gränsen mot Bolivia. På 1700-talet var V. en rörlig grufstad; nu har den gått tillbaka, delvis på grund af sitt osunda läge, och räknar endast omkr. 1,000 inv. A. N-d. Villa Belmonte [-må'nte]. Se Palermo, sp. 1305. Villa Bõa de Goyaz [vi'lə bå'ə də goja'th], stad. Se Goyaz 2. Villa Borghese [bårgēse]. Se Borghese 2, sp. 1182--83, och Rom, fig. 38. Villacarillo [viljakari'ljå], stad i spanska prov. Jaén, 69 km. n. ö. om staden Jaén, vid bergskedjan Lima de Ubeda, mellan Guadalquivir och Guadalimar, 786 m. ö. h. 9,785 inv. (1900). I närheten ligga två öfver 40 m. höga vattenfall i Guadalquivirs vänsterbiflod Aguacebas och nära dennas strand de kalla svafvelkällorna vid Saladillo. E. A-t. Villa Carlotta. Se Cadenabbia. Villach (slov. Belak, "hvita staden"), stad i Kärnten, Österrike, tätt intill gränsen mot Jugoslavien och nära sammanflödet af Drava och dess biflod fr. h. Gail. 21,896 inv. (1920). Blyverk samt tillverkning af mönja, trämassa, papper och papp, läder m. m. I närheten badorten Warmbad med svafvelkälla (29° C.). V. var i många århundraden, innan det 1759 genom köp kom till Österrike, Kärntens förnämsta handelsplats och en yiktig länk i handelsförbindelserna, särskildt mellan Tyskland och Venezia. A. N-d. Villa Clara [vi'lja-], stad. Se Santa Clara. Villa da Praia [vi'lə də prai'ə], stad. Se Porto Praia. Villa de Cura [vi'lja de ko'ra], stad. Se Cura. Villa de la Concepción [vi'lja]. stad. Se Concepción 5. Villa del Pilar [vi'lja], hamnstad i sydligaste delen af sydamerikanska staten Paraguay, vid Paraguayfloden, ej långt från gränsen mot Argentina. Förstörd under kriget mot Argentina 1870, har staden återuppbyggts och hade 1919 (enligt måhända öfverdrifven beräkning) med kringliggande distrikt 10,000 inv. A. N-d. Villa de Punta [vi'lja de po'nta]. Se Punta Arenas 2. Villa de San Juan Bautista de Tabasco [vi'lja - choán -], stad. Se Tabasco 2. Villa d'Este. Se Tivoli, sp. 164 o. fig. 2. Villa do Rio Pardo [vi'lə do rio pa'rdo], stad i brasilianska staten Rio grande do Sul, vid Jucuhy, förnämsta tillflödet till lagunen dos Patos, 125 km. v. om Porto Alegre. Med kringliggande distrikt har V. en befolkning af omkr. 40,000 inv. Odling af kaffe, ris, socker, tobak och bomull. A. N-d. VFIIadsen, Peder, dansk biskop, í. 1610 i Viborg, d. 1673, blef sockenpräst i Slagelse 1640 och sedan prost där, tillhörde prästerskapets representation vid riksdagen i Köpenhamn 1660. V. gjorde sig bemärkt som klok och verksam medhjälpare åt biskop Svane vid enväldets införande och erhöll till lön biskopsstolen i Viborg 1661. Hans son var historieskrifvåren Niels Slange. E. Ebg. Willaert [-lärt], Adrian, flandrisk tonsättare, f. omkr. 1480-90 i Bruges eller Eoulers, d. 7 dec. 1562 i Venezia, studerade juridik i Paris, var lärjunge af Jean Mouton. kom 1516 till Kom. där han fick höra en af sina motetter uppföras i Josquins namn. vistades därpå i Ferrara och hos konungen af Ungern och Böhmen samt blef 1527 utnämnd till kapellmästare vid Markuskyrkan i Venezia. Föranledd af denna kyrkas inredning med två midt emot hvarandra liggande orglar, uppfann W. det dubbelköriga kompositionssättet, som framgent blef ett utmärkande drag i den af honom grundlagda, epokgörande venezianska skola n (se vidare d. o. 2). W. var äfven medupphofs-man till den nyare madrigalen (se d. o. 2 b) och till den konstfulla instrumentala arten ricercar (se d. o.), och hans madrigaler ha bäst ihågkommits af eftervärlden, ehuru hans samtid satte mera värde på hans flerköriga psalmer och hymner samt 4-7-stämmiga motetter och särskildt ett Magnificat för tre körer. Som "drickbart guld" betecknade vene-zianerna \V:s glansfulla kyrkliga körverks klang-verkningar. Han förmedlade öfvergången från ne-derländarnas rent kontrapunktiska vokalstil till en ackordisk stil. W. blef fullt italianiserad, och hans toner afspegla Venezias soliga och färgskimrande majestät. A. L. (E. F-t.) Willaerts [-l?rts] 1. W il l ar t s, flamska målare. 1. Adam W., f. 1577 i Antwerpen, d. tidigast 1665 i Utrecht, där han 1611 blef medlem af Lukasgillet och från 1620 flera år var dekan, målade mest kustbilder, ibland med upprördt haf. först grönt, sedan vanligen grått i tonen, t. ex. Holländska skepp i en klippbukt (1620, i Dresden), ibland en låg eller en klippig kust, med rikt och brokigt, väl måladt staffage, såsom Klippkust med fartyg och figurer (1627, i Nationalmuseum, Stockholm, signerad). - 2. Abraham W..