Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villalobos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Villalobos-Villanovakultur
512
arbeten på latin, såsom Glossa litteralis, Potentia
vitali m. fl., och hans Los problemas och andra
smärre arbeten på spanska återfinnas i Rivadeneiras
"Biblioteca de autores espanoles", bd 36. Ad. H-n.
Villalobos [viljalåbås], R o s e n d o. boliviansk
lyriker och biblioteksman. f. 1860, hör till
de mest framstående af nu lefvande bolivianska
skalderna. Af hans till ett tjugutal uppgående längre
och kortare lyriska dikter må nämnas De mi cartera
(1886), Aves de paso (1889), Memorias del corazón
(1890), O dos crueles (1897) och Hacia el olvido
(1907). Se Molina y Finot. "Poetas bolivianos"
(1908). Ad.H-n.
Villa Marssimi. Se Massimi, sp. 1195.
Villamediana [vilja-], grefve de. Se Tass i s y P e
r a 11 a, J. de.
Villa Medellin [vi’lja medelj^n]. Se Don B e-n i t o.
Villa Me7dici [-ditji] i Rom, ett präktigt
renässanspalats med stor park, på Monte Pincio,
byggdt 1540 och uppkalladt efter kardinal Alessandro
Medici. Nu tillhör den vackra villan (se fig. 39 till
art. Rom) franska staten, som där har en konstskola
(Vécole franpaise de ßome), stiftad 1666 af Ludvig
XIV. Där underhållas under tre år för hvarje de unge
konstnärer, hvilka tillerkänts Grand prix de Rorne
i någon af de bildande konsterna eller i musik.
J- C.
Villa Mercedes [vi;lja merthe’des], stad i argentinska
prov. San Luis, vid Rio Quinto-floden, nära pampas’
västgräns, dock ännu typisk stäppstad, ehuru
belägen 480 m. ö. h. V. är station på transandinska
banan. Omkr. 9,000 inv. A. N-d.
Willamette [>ilä’mit]. biflod till Columbia (se
d. o.).
Willan j>i’l9n], R. Se L u p u s, sp. 1469.
Villancico [viljanth?kå], sp., mus., ett slags på
1600-talet utbildad spansk kyrkokantat, som liknar den
engelska anthem (se d. o.) och består af en inledande
och en afslutande större korsats (estri-lillo) samt
däremellan inlagda solosatser (coplas). Den har
utvecklat sig ur de på 1400- och 1500-talen gängse
folkliga villancicos, som voro flerstäm-miga eller
enstämmiga visor. E. F-t.
Villands domsaga, i Kristianstads län, bildades
l jan. 1918 genom delning af Villands och östra
Göinge domsaga samt sammanfaller med Villands härad
(se d. o.).
Villands härad, i Kristianstads län, utgör Villands
domsaga och ingår i Kristianstads fögderi samt
omfattar socknarna (kommunerna) Näsum, Ifvetofta,
Ifö, Kiaby, Trolle-Ljungby, Gualöf, Oppmanna, Vånga,
österslöf, Fjälkinge, Nymö, Fjälkestad, Gustaf Adolf,
Rinkaby, Åhus, Åhus köping, Nosaby. 76,251 har. 24,432
inv. (1919). Se Folkdräkt, pl. I. Om häradets sigill
se Vidrik Verlandsson. Beskrifning öfver V. af
P. Munck (1751-52).
Villands kontrakt, i Lunds stift, omfattar de
tolf pastoraten Kristianstad och Vä; Ifvetoíta;
Trolle-Ljungby och Gualöf; Åhus; Gustaf Adolf
och Rinkaby; Nosaby; Oppmanna och Vånga;
Fjälkinge och Nymö; Fjälkestad; Österslöf; Ifö
och Kiaby; Näsum; samt dessutom Kristianstads
garnisonsförsamling. 81,140 har. 38,488 inv. (1919).
Villands och Östra Göinge domsaga. Se Villands
domsaga.
Villandsson. Se Vidrik Verlandsson.
Villanell, Vi l a ne 11 (it. villanella,
fr. villa-nelle, "bysång", bondvisa). 1. Metr.,
en från den gamla trubadurpoesien härstammande och
på 1500-talet utbildad fransk versform, som i våra
dagar blifvit återupplifvad i England (Dobson, Henley,
Gosse m. fl.). Den äkta villanellen består af nitton
rader i sex stroter, af hvilka de 5 första innehålla
tre och den sjätte fyra rader. I åtta af dessa
nitton versrader återkommer ett omkväde (från första
strofens första och tredje rad), hvilket ock bildar
slutstrofens två sista rader. Endast två rim äro till-
låtna. Rimschemat är a&a. aba.....abaa. - 2.
Mus., ett slags folkvisa af danskaraktär, som
upptogs af de italienske kompositörerna på 1500- och
1600-talen och sattes för 3-4 röster i enklare form
än den samtida, mera fina och konstmässiga madrigalen
samt till innehållet var af komisk och ofta frivol
art. Jfr V i 11 o 11 a. 2. A. L.*
Vill?ni. medeltida italienska krönikeskrifvare. -
Giovanni V., f. omkr. 1275 i Florens, d. där
1348 i pesten, var köpman och innehade en mängd
förtroendeposter i sin hemstad, bl. a. som myntmästare
(1317) och förhandlare om förvärfvet af herraväldet
öfver Lucca (1339 och 1341). Vid jubelfesten i
Rom 1300 fattade han beslutet att bidraga till sin
fädernestads ära genom ett verk, som efterliknade
de gamle klassikernas. Det blef Istorie fiorentine,
en framställning af Florens’ historia från äldsta
tider till hans egen, skrifven i guelfisk anda,
i en enkel och osökt stil, hvad språket angår
ett mönster af 1300-talets italienska. - V:s
broder Matteo V. fortsatte verket med 11 böcker
till sin död, 1363. - Matteos son, Filip p o V.,
rättslärd, d. efter 1404, afslutade krönikan med en
litterärt konstrikare, men rent historiskt mindre
värdefull framställning af händelserna fram till år
1365. Såsom författad af med händelserna samtida, i
det stora hela sanningsenliga män, är bröderna.V:s
krönika en af de viktigaste källskrifterna för
Italiens medeltidshistoria. Särskildt Giovanni
V. skildrar hvad han sett och hört med den praktiske
affärsmannens saklighet och ett lifligt sinnes
rättframma åskådlighet. Krönikan trycktes första
gången 1537 och har sedermera omtryckts flera gånger,
bl. a. af Muratori 1728, af I. Mou-tier 1826 och
i Turin 1879; ett urval på engelska utgafs 1896 af
R. E. Selfe. Filippo V. är märkvärdig som författare
till den första italienska litteraturhistorien. Detta
verk, som skrefs på latin, utgaf Mazzucchelli
1747 i en gammal italiensk öfv., Vite d’uomini
illustri fiorentini. Jfr P. Scheffer-Boichorst,
"Florentiner studien" (1874), och 0. Knoll, "Beiträge
zur italienischen historiographie im 14. jahrhundert"
(1876). (V. S-g.)
Villa nova de Gaia [vi’b nå’vo do gáVø], stad. Se
Gaia och O p o r t o. ^
Villa Nova de Portimäo [vHa nå;vo do portimöö’], stad
i portugisiska distriktet Faro (Algarve), vid Rio
de Silves’ breda mynning, 3 km. från hafvet. Omkr
8,500 inv. (1911). V. ligger i en fruktbar
nejd, har en god hamn och export af sydfrukter.
A. N-d.
Villanovakultur, arkeol., benämnes en kultur-grupp
i Nord-Italien under den äldsta järnåldern, från
omkr. 1000 f. Kr. Den har fått sitt namn efter grefve
Gozzadinis egendom Villanova, belägen 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
