- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
513-514

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villanovakultur - Villanovatyp - Villanueva (städer) - Villanueva, Joaquin Lorenzo - Villanueva y Ochoa, Dionisio - Villa Pallavicini - Villa Petrolea - Villa publica - Villar, Dominique - Willard, Frances Elizabeth - Villard de Honnecourt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

513 Villanovatyp-Villard de Honnecourt 514 km. ö. om Bologna. Där undersöktes på 1850-talet af egaren ett graffält med 179 brandgrafvar under flat mark och 14 skelettgrafvar. Samma kultur fanns sedermera representerad på ett stort graffält omedelbart v. om Bologna. hvilken stad torde ha anlagts omkr. 1000 af umbrier. Där ha undersökts ett par tusen grafvar. Dessa sträcka sig öfver en tidrymd af flera hundra år. och den s. k. Yil-lanovatiden har kunnat uppdelas i flera smärre perioder, som efter Bolognagraffältens jordegare fått namnen Benacci I och II samt Arnoaldi (omkr. 1100-550 f. Kr.). Förutom grafvar ha af ven undersökts hundratals bostadslämningar. Villanovakulturen är en fortsättning på bronsålderns kultur, men med kännedom om järnet. Den föregår etruskernas kultur. Dess utmärkande kännetecken äro likbränning, djupa gropliknande graívar. "brunns-grafvar" (tombe a pozzo), grafkärl af lera med dubbelkonisk form (bredast på midten) och ett handtag, geometriska ornament (ofta meander), hamrade bronskärl med drifna ornament. Denna äldsta järnålderskultur spred sig af ven till mellersta Italien och norrut öfver Alperna. Dess inflytande nådde genom grafskick, keramiska former och orna-mentik ända upp till Skandinavien. Brandgraffalten (under flat mark) med dubbelkoniska lerkärl från slutet af bronsåldern, som anträffas i södra Sverige. äro sena afläggare af Villanovakulturen liksom den meanderornamentik, som återfinnes i Norden på lerkärl från tiden omkr. Kristi födelse. - Litt.: S. Gozzadini, "La nécropole de Yillanova" (1870), I. lindset, "Jernalderens begyndelse i Nord-Europa" (1881), 0. Montelius, "La civilisation primitive en Italie", I (1895), och B. Modestov, "Introduction à 1'histoire romaine" (1907). T. J. A. Villanovatyp, arkeol., används om föremål tillhörande Villanovakulturen, t. ex. lerkärl af Villanovatyp (jfr Villanovakultur). Villanueva [viljan<we7va]. 1. V. de La Serena, stad i spanska prov. Badajoz, 39° n. br., 4 km. från vänstra stranden af Guaoíiana. Omkr. 13,500 inv. (1910). V. är hufvudstad i landskapet La Serena. - 2. V. yGeltrú [cheltro'], stad i spanska prov. Barcelona, 40 km. s. v. om Barcelona vid Medelhafvet. Omkr. 14,000 inv. Betydande vinodling. l-2. A. N-d. Villanueva [vrtjanß^va], Joaquin Lorenzo, spansk författare och politiker, f. 1757 i Játiva, d. 1837 i Dublin, medlem af cortes 1813-20, utnämndes till minister vid påfvestolen 1822, där han emellertid icke blef mottagen på grund af sina janse-nistiska åsikter. Utsatt för politiska förföljelser, emigrerade han till England, där han publicerade sin autobiografi (Vida Ut er aria, 1825). V:s litterära verksamhet rörde sig på många områden. De mest betydande af hans arbeten äro De la leccion de la Sagrada Escritura en lenguas vulgäres (1791), Tratado de la divina providencia, omfattande 8 böcker på vers och prosa, Via j e liter ario á las iglesias de E spana, El Kempis de los liter atos, El jansenismo m. fl. af religiöst innehåll. V. utgaf f. ö. Poesías dìversas (4 bd), Diccionario etimoló-gico de Espana y Portugal, Glosario latino del Fuero Juzgo, Cartas hibírnices (öfver hans resor på Irland) m. m. V. utgaf äfven tidskriften "Ocios de espanoles emigrados" (London). Se Tryckt den 17/5 21 "La biblioteca de Kivadeneira", bd 57. V:s namn är intaget i Spanska akad:s "Catálogo de autori-dades de la lengua", och han var led. af Spanska akad. och Accademia de la historia. Ad. H-n. Villanueva y Ochoa [vHjanwe^a i åtjåra]. D io-n i s i o, spansk författare, mest känd under pseudonymen Solis, f. 1774 i Córdoba, d. 1834 i Madrid, började sin litterära bana redan vid 15 års ålder med öfversättning till kastilianska af några af Horatius' oden. Han egnade sig därefter åt musikalisk kompositionsverksamhet och blef "director de musica" för teatrarna i Andalusien. Därunder fann han tid till ingående studier i franska, italienska, engelska och grekiska såväl som i historia och nationalekonomi. Omkr. 1799 flyttade han till Madrid och egnade sig sedan åt öfvervägande dramatiskt författarskap. Utom öfversättningar af grekiska, italienska, franska och engelska dramatiska arbeten omarbetade V. för scenen ett stort antal gammalkastiljanska teaterstycken. En kontrovers med Moratín föranledde V. att skrifva en originaltragedi, T ello de Neira, och dessutom författade han komedierna La pupila och Las literatas samt skådespelet Blanca de Borbón. Se Kivadeneira, "Biblioteca de autores espanoles", bd 2 o. 47, som upptar V. under namnet Dionisio Solis. V. är intagen i Spanska akadis "Catálogo de auto-ridades de la lengua". Ad. H-n. Villa Pallavicini [-vitj?ni]. Se Pallavicini. Villa Petro/lea. Se Nobel, sp. 1108. Villa pl^blica var en romerska staten tillhörig byggnad på Marsfältet, som vid vissa tillfällen begagnades af riksämbetsmännen samt för att hysa främmande folks sändebud, hvilka ej fingo komma in i Rom, och fältherrar, som där väntade på senatens beslut angående triumfens ära. Fältherrar kunde nämligen ej öfverskrida stadsgränsen, utan att förlora den öfverbefälsrätt (imperium), som var nödvändig, för att triumftåget skulle få skrida fram på stadens gator. Jfr f. ö. T r i u m f. J- C. Villar, D om i ni q u e. Se Vill ar s. Willard [>i'l9d], Frances Elizabeth, amerikansk socialreformator, f. 1839, d. 1898, blef 1859 graduerad vid Evanstons kvinnliga universitet, Illinois. Hon egnade sig sedan åt lärarinnekallet och vardt 1873 president och professor vid Northwestern university. i hvilket ofvan nämnda kvinnliga universitet uppgått. Från 1874 till sin död var hon sekreterare i den stora nykterhetsföreningen National woman's Christian temperance union och var sedan 1887 president i världsföreningen af samma namn. Hon uppträdde redan 1877 för kvinnans rösträtt. 1884 blef hon medlem af förbudspartiets exekutivkommitté, 1891 ordf. i Wo-man's national council. som representerade nästan alla Amerikas kvinnoföreningar. Hon utgaf ett par stora tidskrifter och skref en del uppsatser af s j älf biografiskt och socialt innehåll. Se A. A. Gordon, "The beautiful life of F. E. W." (1898). J-C- Villard de Honnecourt [vilar dø ånnkor], fransk arkitekt från förra hälften af 1200-talet, f. i Honnecourt, är upphofsman till en studie- eller skissbok om 33 pergamentsblad, som i slutet af 1840-talet upptäcktes i stora biblioteket i Paris och 1858, i faksimile af arkitekten Lassus, utgafs af Alfred Darcel. Om V:s person meddelar manu- 32 b. 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free