- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
525-526

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villegas, Estéban Manuel - Villegas, Francisco de - Villegas, José - Villegas Selvago, Alonso de - Villeggiattura - Willehad - Willehalm von Oranse - Villehardouin, Geoffroi de - Villèle, Joseph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

525 Villegas-Villèle 526 1669, aflade som mycket ung juridisk examen vid Salamanca-universitetet, men öfvergaf den juridiska banan för att helt egna sig åt den litterära. Redan vid 14 års ålder hade han under titel Las Ana-creonticas verkställt en öfv. af Anakreons dikter, som i ett slag gjorde honom berömd, och samtidigt därmed utgaf han diktsamlingen Las eróticas, innehållande älskvärda och gratiösa idyller, sonetter, elegier, oden och epigram. Af den romerske filosofen ßoëthius' arbete "De consolatione philosophiæ" gjorde han en öfv., hvilken anses som ett mönster af prosadiktning. Då han icke kunde lefva på sin diktning och förföljdes af inkvisitionen, nödgades han skaffa sig uppehälle som advokat, men öfvergaf emellertid icke sin diktande verksamhet. Han efterlämnade ett stort antal lyriska dikter, utg. tills, med Consolaciones de Boecio 1774 och 1796. På det juridiska området var V. af ven verksam som skriftställare med Adiciones al Codigo Teodosiano. Se Rivadeneiras "Eiblioteca de autores espa-noles", bd 41 och 43. V:s namn är intaget i Spanska akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua". _ Ad. H-n. Villegas [vilj?-], Francisco de, spansk dramatiker, som lefde under senare hälften af 1600-talet, samarbetade med Montero Espinosa och af ven andra, men skref också ensam ett antal dramatiska verk. Hans namn är upptaget i Spanska akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua". Ad. H-n. Villegas [vilj?-], José, spansk målare, f. 1848 i Sevilla, var elev af Fortuny och lefde i Rom, h varefter han 1892-1920 var direktör för Pradomuseet i Madrid. Han har med lysande teknisk skicklighet målat ståtliga scener ur historien och ur spanskt folklif, däribland Matadorens död, Dopet (som köptes af Vanderbilt för 150,000 f res), Dog ar essän Foscaris triumj (en stor studie till en grupp af tre präster i denna tafla inköptes 1897 af Nationalmuseet i Stockholm), Palmsöndag (festprocession i en kyrka), Dogen Foscari efter sin af sättning (stor akvarell, Nya pinakoteket i München), Kardinal, som utdelar syndaförlåtelse (akvarell). V. är äfven porträttmålare (s j älfpor trätt i Uffizi-galleriet i Florens). G-g N. Villegas Selvago [vilj?-], A lo n so de, spansk författare, f. omkr. 1530 i Toledo, d. efter 1602, debuterade med La comedia selvagia, en efterbild-ning, ehuru ej slafvisk, af "La Celestina". Arbetet, som afser att vara moraliskt och religiöst, utan att besitta någondera egenskapen, är uppfinningsrikt och präglas af naturlig gratie och finnes intaget i samlingsverket "Colección de libros raros y curiosos". Af V:s arbeten äro vidare att nämna Flos sanctorum (5 dir; många uppl.), Vida de San Isidro labrador och ett par arbeten af mindre omfång: Favores de la Virgen och Soliloquios divinos. V. är intagen i Spanska akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua". Ad. H-n. Villeggiattura [-lerdjatöra], it. (af villa, landt-gård), tid, som man tillbringar på landet för nöjes skull; sommarnöje. Wrilehad, biskop af Bremen, f. omkr. 730, d. 789, var liksom Willibrord en angelsaxare från Northumberland och representerade det nya upptagandet af missionen bland friserna i engelsk anda vid början af Karl den stores regering. W. var vän till Alkuin och kom omkr. 770 med sin konungs medgifvande till Bonifatius' dödsort Dokkum för att fortsätta dennes verk. Han trängde 777 för första gången in i det icke-frankiska. helt hedniska Ostfriesland, men utan större framgång. Denna sista rest af den fria angelsaxiska missionen på kontinenten måste ställa sig i Karls tjänst. Karl skickade W. 780 som presbyter med biskop-lig fullmakt för att kyrkligt leda det sachsiska området Wigmodia mellan Weser och Elbe, missionens mest framskjutna post. Där missionerade han ock ända upp till Dithmarschen och anlade stationer. En tids afbrott kom med Widukinds resning 782, då W. vistades i Kom och Ech-ternach. 787 invigdes han i Worms till biskop och tog sitt säte i Bremen. Se A. Hauck, "Kir-chengeschichte Deutschlands", II (4:e uppl. 1912), Tappehorn, "Das leben des heiligen W." (1901), och H. von Schubert, "Geschichte der christlichen kirche im frühmittelalter" (1917). Hj. H-t. Willehalm von Granse [-fånn-], tysk dikt. Se Wolfram von Eschenbach. Villehardouin [vilàrdoa7], Geoffroi de, fransk krönikeskriívare, f. omkr. 1165 på slottet V. nära Troyes, d. före 1213 i Tracien, var under Thibaut III marskalk af Champagne. Då fjärde korståget organiserades, skickades V. 1201 i spetsen för en deputation till dogen Dandolo i Venezia för att skaffa fartyg till korsfararnas öfverfärd. Under korståget utmärkte V. sig vid Konstantinopels eröfring 1204, räddade sedermera Balduins armé efter slaget vid Adrianopel och användes till åtskilliga diplomatiska hedersvärf. Han fick värdigheten af marskalk af Romanien (större delen af Balkanhalfön). V. var en handlingskraftig och rådklok man, som bevarade förtänksamhet och redlighet äfven i sådana vågsamma och orättmätiga företag, som fjärde korståget hade till resultat. Det synes antagligt, att V. själf icke skrifvit, utan för sin kaplan dikterat sina memoarer, som under titeln Histoire de la conqueste de Constantìnople par les barons franpais associez aux vénitiens utgåfvos 1585 jämte öfv. på modern franska (nya uppl. 1601, 1657, utg. af Du Cange, o. s. v.; den bästa 1872, utg. af N. de Wailly). Denna den äldsta franska prosakrönikan har kvar något af den episka stilen i "chansens de geste". Utan att fälla några omdömen, förtäljer han lifligt och troget, på ett poetiskt, men i högsta grad okonstladt språk, som har sanningens hela trollmakt. Med sin blandning af naivitet och heroism utgör detta verk det bästa vittnesbörd man eger om det ursprungliga, icke idealiserade riddarväsen-det, det, som frambragte korstågen och gaf eggelse till den stora litterära rörelsen på 1200-13CO-talen. Riddarnas stolta själfständighet, brinnande religiösa känsla och otyglade roflystnad framstå lika omedelbart som den rika handelsrepublikens öfverlägsna statskonst. Som skildring af fjärde korståget har arbetet, trots en ibland framträdande, naturlig partiskhet, mycket stort värde, och V:s stora betydelse ligger däri, att han är den förste i Frankrike, som ersatt rimkrönika och öfversättning från latinet med s j älf ständig skildring af upplefvade historiska tilldragelser. (E. S-f.) Villèle [-l?l]. J o se p h, grefve, fransk statsman, f. 14 april 1773 i Toulouse, d. där 13 mars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free